Etikettarkiv: spårtävling

Himmel och helvete på samma vecka!

Tråkigt har man sällan. Alltid händer det något. Men en sak i sänder! Vi börjar i himlen tror jag.
Jag hade anmält mig till en spårtävling i Falkenberg. Hade ju varit toppen om man kom med där. Fina skogar och inte alltför långt bort och dubblerad var den också. Inte så många anmälda faktiskt så vi kom med! Jättekul! Ända tills Åsa informerade mig om att enligt PM skulle spåren inte vara i skogen! Å, jäklar det var jag inte beredd på. Jag har med flit undvikit tävlingar söderut just för att det inte har skog. Har fått för mig att Baby inte spårar så bra på stubbåker och liknande. Men avstå från att tävla – nä, nä det gör jag inte.
Sagt och gjort – Åsa och jag var ute ett par gånger och tränade spår och upptag på gräs och stubbåker. Hippie är ju galet duktig på sådant underlag. Efter ett par spår och upptag som gick dåligt så kändes det bättre. Jo, kanske ändå kan det funka. Det var känslan jag hade inför tävlingsdagen som var söndagen, dag 2 alltså.
Samling på tävlingsdagen på en P-plats utanför stan. Jag drog nummer 1 och tänkte att det var bra. Gillar inte lång väntan.

Spåren låg alldeles vid motorvägen och intill en massa vindkraftverk. Jag parkerade alldeles intill rutan och tänkte att jag får lägga sele och lina en bit ifrån påsläppet så det inte blev direkt ut från bilen och ut i rutan.
Domare och tävlingsledare kom redan efter 10 minuter och jag tog ut min hund och gick bort en bit som planerat och selade på. Jag gick på vägen mot rutan och över vägen nästan i diket vid bilen för att få en liten bit att gå rakt emot och sedan gick jag mot skylten och släppte iväg henne strax efter spårskylten. Hon gick spikrakt ut – stannade till – gick ett par meter åt vänster – vände och gick ut ur rutan åt höger – det tog nog 15 sekunder och så var vi iväg! Härligt! Spåret gick runt en stor stubbåker med en liten ö av buskar och träd och när vi kom till slutet hade vi alla pinnarna med oss. Sanning med modifikation skulle det visa sig. Första pinnen var från gårdagens spår. Men jag var mycket nöjd med Babys insats och trots att vi missade en pinne så kunde jag inte annat än vara jätteglad över att hon fungerade så bra på stubbåkern.
Härlig känsla att åka tillbaka till klubben efter spåret 🙂

På klubben var det tid för lite fika innan platsliggning och uppletande i den ordningen. Det satt fint med en macka och lite kaffe för någon frukost hade man ju inte ätit innan man åkte.
Platsliggningen var lugn och utan problem. Läskigt att man kunde kika på hundarna genom en glipa i planket vi stod bakom.
Så var det uppletande. Rutan var överskådlig. Första 20 metrarna lite skog-isch med träd och sly, sedan 10-15 meter gräs och sedan skog igen.
Vi började i vänster kant som vi brukar. Jag skickade henne och hon gjorde en lov på kanske 5 meter och kom in till mig igen. Hoppsan tänkte jag och skickade henne igen. Samma sak igen – men hon stannade denna gång och denna gången plockade upp föremålet som låg där. Hon fick alla 4 föremålen på kanske 2,5 minut och  jag var jättenöjd med min lilla pärla. Fick dock ett avdrag av ena domaren för tugg. Får träna apportering av mjuka föremål igen.
Kände mig oerhört nöjd efter uppletandet! Så himla kul när man känner att Baby är på hugget och njuter av att tävla!

Efter lunchen var det dags för lydnaden. Plötsligt sken solen och det blev lite varmare men nu jädrans skulle vi göra vårt bästa.
Lydnaden gick ganska bra! Vi har presterat bättre, jag var lite missnöjd med ett stopp på skallet som hon brukar vara så grym på men jag skall verkligen inte klaga. Vi fick bra betalt för vår lydnad med 233,5 och det är ju helt ok.
Helen och Iq gick efter oss och dom gick så fint tyckte jag och dom hade haft fullt på uppletandet! Men tack vare mitt fina upptag så var det vår dag denna gången! Så himla kul – man vänjer sig aldrig!
Så båda certen denna dag gick till kelpiesarna Baby och Iq första och andra plats. Och Iq är en riktig goding – det tycker Baby.

Nöjd matte och Baby
Baby och Iq

Det bästa med tävlingar – speciellt dom som går bra är att man får en sådan energi att träna.
Ki och jag har tränat ett par gånger efter tävlingen. I lördags var i på Kammarberget och promenerade och tränade uppletande.

Kola och Meja
Kola och Meja
Ki och Meja
Ki och Meja
Meja i uppletanderutan!
Baby efter uppletande!
Baby efter uppletande!

I måndags bestämde vi oss för att göra en riktig träningseftermiddag med både spår och lite lydnad, Ki och jag.
Vi träffades efter jobbet och gick en långpromenad med hundarna. Sedan åkte vi till min spårmark mitt i stan och jag lade ett högrespår till Ki och hon lade ett spår till Baby med flera spetsvinklar. När spåren var lagda åkte vi till klubben och tränade lite lydnad. Framåtsändande, fritt följ, kryp och inkallning för min del.
Sedan tillbaka till stan för att ta spåren. Jag tittade på Ki och Pax påsläpp som var himla fint och dom tuffade iväg åt rätt håll. Allt såg bra ut så jag gick och hämtade min hund och selade på. Nu hade det börjat bli ordentligt mörkt och jag kunde inte hitta snitseln där mitt upptag skulle vara. Till slut bestämde jag mig för att släppa på ändå. Efter lite strul kom vi iväg och allt gick bra tills vi  närmade oss slutet. Baby missade slutet och kom ut på vägen där hon vände om och gick tillbaka i spåret igen. Samtidigt ringde telefonen. Jag såg att det var Ki och tänkte jag tar det så fort Baby hittat slutapporten. Det ringde igen men jag struntade i det samtalet också. Sekunder senare hittade hon slutet och jag selade av henne och bytte den mot hennes leksak som hon jättenöjd sprang omkring med.
Jag ringde Ki men det var upptaget så vi gick till bilen. Då ringde det igen. När jag svarade var det Ki som skrek att jag måste komma och hjälpa henne för hon hade brutit foten trodde hon. Det kändes att jag inte svarat när hon ringde kan jag lova.
Jag hittade henne och Pax vid slutet av spåret jag lagt. Spåret hade hon och Pax klarat fint men med linan runt benet hade hon kastat en leksak till honom och då hände det. Fy farao vad vidrigt. Vad gör man? Hur skall jag få henne från den blöta åkern? Kunde riktigt se mig själv försöka nära henne över axeln med en bruten fot skrikande av smärta medan jag vinglade fram och säkert ramlade flera gånger. Nä, det var inte möjligt.
Jag fick ringa dottern, hennes sambo och min son som fick komma och hjälpa oss. Ki’s son kom också. Ringde räddningstjänsten för jag insåg också att vi måste ha en ambulans som kunde köra henne till sjukhus så hon snabbt kunde få hjälp.
Björn och Aron kunde med gemensamma krafter bära ut henne från åkern och efter en evighet kändes det som kom ambulansen. Stackars Ki hade brutit foten på två ställen och det var många som undrade vad det var för stor best till hund som kunde orsaka sådana skador. Operation och ett par dagar på sjukhus och gips och kryckor i 6 veckor.
Ja, vad skall man säga? Vad skulle vi där att göra? Gå spår i mörker på en blöt och lerig äng. Ett riktigt helvete, verkligen.

 

Elit spår

Så har vi tävlat elit spår att par gånger. Riktigt kul har det varit! Och det har gått bättre än jag kunnat drömma om. Jag och Åsa anmälde oss till Laholm. Tävlingen var dubblerad och vi bägge kom med! Fast jag på lördagen och Åsa på söndagen. Inget att deppa för och den lördagen blev nåt i hästeväg! Vi åkte ner i mulet och tidvis regnigt väder men det var uppehåll när vi närmade oss Laholm.
Dagen började i skogen. Lotten gav oss startnummer 1 och det kändes bra. Spåren var jättefina och terrängen ungefär som hemma. Vi kom iväg åt rätt håll och trots att jag var övertygad om att jag missat en pinne hade vi allt med oss vid slutet! Härligt!
Innan vi åkte tillbaka till klubben var det uppletande. En grön och fin skogsruta. Baby fick in alla 4 föremålen men lite ostrukturerad och släppte ett föremål så 8-8,5 där.
På klubben sken solen och det var riktigt fint väder. Var ganska spänd på hur lydnaden skulle funka så det var skönt att vara nummer 1 så man slapp vänta så länge. Först platsliggning. Hon låg så fint och jag var nervös som vanligt där jag stod bakom klubbstugan. Puh!
Lite uppvärmning och sedan var det dags för lydnaden. Fria följet hyfsat och inkallningen sådär. Men sen.. Herre jösses vad hon gick bra! Allting bara funkade! Så himla häftigt! Galet bra alltihop! Vi slutade 2:a med cert och med fantastiska poäng!

Prispallen!
Prispallen!
Protokollet
Protokollet

Resan hem gick som en dans. Såklart! Men hemma var det sofflocket för oss. Baby var ganska trött efter en händelserik dag.

Trötter
Trötter

Det bästa av allt var att Åsa och Hippe åkte ner på söndagen och fixade ett cert dom också!

Förra helgen hade vi lyckats komma med på GMBK’s Grand Prix på lördagen, både Åsa och jag. Ing-Marie, Linnéa och jag var på fredagen och tittade på lydnadstävlingarna och hejade på våra klubbkompisar som tävlade. Jag ville också känna lite på stämningen. En del tält med försäljning fanns det och jag köpte en fin tröja och lite snitslar att ha i skogen när vi tränar.

Agneta och Extra
Agneta och Extra
Catharina och Cirka
Catharina och Cirka
Elin och Juno
Elin och Juno
Eva-Britt och Moa
Eva-Britt och Moa

På lördag morgon var det samling 07.00 på GMBK. Fick nummer 17 men fick gå min lydnad redan som 3:e ekipage efter platsliggningen. Var lite besviken för lydnaden kändes inte så som det gjort senast men vi höll ihop det bra ändå. Så chocken var stor när jag läste på delresultaten. Vi hade riktigt bra poäng! Tittade flera gången men min känsla hade varit helt fel! Så konstigt men jag var jätteglad!
Uppletandet var inte riktigt bra denna gången heller. 3 föremål in men lite vimsigt och lite tugg på föremålen.
Spåret fick jag och Baby gå efter lunch. Ett jättefint spår i hemtam terräng. Alla pinnar in men lite strul innan hon kom iväg ur rutan. 8,5 fick vi på påsläppet. Spåret tog 25 minuter och allt gick bra utan strul eller tapp.
Efter spåret fick Baby bada i en liten sjö alldeles där vi parkerat bilen. Jag var ganska varm också så mina fötter fick också bada lite.

Baby badar efter spåret!
Baby badar efter spåret!

Sedan blev det flera timmars väntan innan resultaten kom. Vi slutade 7a med fina 583 poäng. Inget cert denna gång dock. Monica och hennes fina kelpie Xter kom 2a med cert!
Det blev mycket prat och en promenad med hundarna. En mycket trevlig dag på GMBK. Ing-Marie var på plats och hejade på oss och det var ju också kul!

Hundarna uppradade på en spång!
Hundarna uppradade på en spång!
Monica, Ing-Marie och Baby!
Monica, Ing-Marie och Baby!

 

Spårtävling i Falköping

Nu har man ju tränat hela hösten vintern och in på våren. Platsliggning med skott, lydnad, spår och uppletande.
Långa och jättelånga spår med skogspinnar, spetsvinklar, hyggen, branta backar, ängar. Ja, nästan alla tänkbara spår. Lotta och jag har tränat en del ihop. Det har varit mycket roligt och givande. Vi har gått spår åt varann och följt med varann runt i spåren. Hunden har blivit väldigt duktig och jag själv lugn och säker. Härlig känsla det där. Finns inte mycket som går upp mot det.
Första tävlingen jag anmält till blev inställd på grund av för mycket snö. Så det blev att ladda om och i Falbygden kom jag med. Sista spåret innan tävlingen gjorde jag lördagen innan hemma hos Lotta. Ing-Marie, Lotta och jag lade spår åt varann. Känslan var där och jag kände att jag gjort allt jag kunnat inför tävlingen.

I spårskogen
I spårskogen

På söndagen var Åsa och jag i en annan minst lika fin skog för att träna uppletande. Vi hittade en härlig ruta i motlut med granar men med god sikt hela vägen.

Uppletanderutan
Uppletanderutan
Åsa och Hippie
Åsa och Hippie

Min Baby skötte sig bra och jag kände mig så väl förberedd som jag bara kunde inför tävlingen. Det var en härlig dag. Vi gjorde två pass var med lite fika emellan.

Tisdag blev sista träningsdagen innan tävlingen. Platsliggning med skott och framåtsändande var fokus. Framåtsändandet började bli bättre efter att ha varit alldeles för långt och gick fantastiskt bra. Det gjorde mig så glad. Gjorde alla de andra momenten inklusive platsliggningen med bra resultat och då bestämde jag mig för att det var färdigtränat inför tävlingen.

På fredagen slutade jag lite tidigare och tillsammans med Linnéa åkte vi till Tibro för att kampera hemma hos Aron. Det var riktigt lyxigt och på kvällen gick vi med alla hundarna i Rankås, ett friluftsområde med jättefina slingor i skogen.

Med Aron, Linnea och hundarna i Rankås
Med Aron, Linnea och hundarna i Rankås

På lördag morgon åkte Linnea, Baby och jag till Falbygdens BHK och hkl tävlingen. Samling kl.08.00 och jag drog spiken. Vi skulle börja med uppletandet och det låg alldeles vid klubbstugan. Lite nervigt var det allt men Baby var på toppenhumör och mycket sugen på att arbeta. Som vanligt!
Rutan var som en park. Gräs och en del träd. Överskådlig och springvänlig. Man kom in i höger hörne och jag bestämde mig för att börja i vänster. Baby gjorde som hon brukar – sitt allra bästa – och på kanske 2 minuter hade jag 3 föremål och 9,5 av bägge domarna.

Uppletanderutan I Falbygden
Uppletanderutan I Falbygden

Sedan åkte vi ut till spåren. Eftersom jag hade nummer 1 behövde jag inte vänta särskilt länge.
Hon kom iväg ganska snabbt och åt rätt håll. Spåret gick åt vänster.

Spårupptaget
Spårupptaget

När vi hittade första pinnen kände jag mig lugn. Det kändes precis som när vi tränar och vi gick runt spåret utan krångel på 19 minuter och hade alla pinnar med. Men jag var sjöblöt efter att ha glidit ner i ett djupt vattenfyllt dike men vad gör väl det! Jag hade simmat om det behövts!
Gladast i stan var jag efter spåret och åkte ifrån både Babys leksak och spårsele som blev kvar i skogen. Spårläggaren stannade och tog upp den på väg tillbaka till skogen. Och selen hade någon vänlig själ plockat upp och tagit till klubbstugan. Herre jösses! Hur snurrig får man vara.

Spänd väntan på lydnaden. Det gick både bra och dåligt. Fria följet var inte jättebra och vi 0-ade framåtsändandet som var alldeles för långt igen. Platsen var perfekt och det kändes riktigt bra. Men annars var hon jätteduktig och jag förstod att vi hade en chans att bli uppflyttad.
Men när jag verkligen insåg att det hade hänt och att vi dessutom var 2:a blev jag överlycklig! Så himla kul!

Min fina Baby
Min fina Baby  uppflyttad till elitklass!

Jodå, jag log hela vägen hem. Och imorgon skall vi ut och träna igen!