Etikettarkiv: Falkenberg

Himmel och helvete på samma vecka!

Tråkigt har man sällan. Alltid händer det något. Men en sak i sänder! Vi börjar i himlen tror jag.
Jag hade anmält mig till en spårtävling i Falkenberg. Hade ju varit toppen om man kom med där. Fina skogar och inte alltför långt bort och dubblerad var den också. Inte så många anmälda faktiskt så vi kom med! Jättekul! Ända tills Åsa informerade mig om att enligt PM skulle spåren inte vara i skogen! Å, jäklar det var jag inte beredd på. Jag har med flit undvikit tävlingar söderut just för att det inte har skog. Har fått för mig att Baby inte spårar så bra på stubbåker och liknande. Men avstå från att tävla – nä, nä det gör jag inte.
Sagt och gjort – Åsa och jag var ute ett par gånger och tränade spår och upptag på gräs och stubbåker. Hippie är ju galet duktig på sådant underlag. Efter ett par spår och upptag som gick dåligt så kändes det bättre. Jo, kanske ändå kan det funka. Det var känslan jag hade inför tävlingsdagen som var söndagen, dag 2 alltså.
Samling på tävlingsdagen på en P-plats utanför stan. Jag drog nummer 1 och tänkte att det var bra. Gillar inte lång väntan.

Spåren låg alldeles vid motorvägen och intill en massa vindkraftverk. Jag parkerade alldeles intill rutan och tänkte att jag får lägga sele och lina en bit ifrån påsläppet så det inte blev direkt ut från bilen och ut i rutan.
Domare och tävlingsledare kom redan efter 10 minuter och jag tog ut min hund och gick bort en bit som planerat och selade på. Jag gick på vägen mot rutan och över vägen nästan i diket vid bilen för att få en liten bit att gå rakt emot och sedan gick jag mot skylten och släppte iväg henne strax efter spårskylten. Hon gick spikrakt ut – stannade till – gick ett par meter åt vänster – vände och gick ut ur rutan åt höger – det tog nog 15 sekunder och så var vi iväg! Härligt! Spåret gick runt en stor stubbåker med en liten ö av buskar och träd och när vi kom till slutet hade vi alla pinnarna med oss. Sanning med modifikation skulle det visa sig. Första pinnen var från gårdagens spår. Men jag var mycket nöjd med Babys insats och trots att vi missade en pinne så kunde jag inte annat än vara jätteglad över att hon fungerade så bra på stubbåkern.
Härlig känsla att åka tillbaka till klubben efter spåret 🙂

På klubben var det tid för lite fika innan platsliggning och uppletande i den ordningen. Det satt fint med en macka och lite kaffe för någon frukost hade man ju inte ätit innan man åkte.
Platsliggningen var lugn och utan problem. Läskigt att man kunde kika på hundarna genom en glipa i planket vi stod bakom.
Så var det uppletande. Rutan var överskådlig. Första 20 metrarna lite skog-isch med träd och sly, sedan 10-15 meter gräs och sedan skog igen.
Vi började i vänster kant som vi brukar. Jag skickade henne och hon gjorde en lov på kanske 5 meter och kom in till mig igen. Hoppsan tänkte jag och skickade henne igen. Samma sak igen – men hon stannade denna gång och denna gången plockade upp föremålet som låg där. Hon fick alla 4 föremålen på kanske 2,5 minut och  jag var jättenöjd med min lilla pärla. Fick dock ett avdrag av ena domaren för tugg. Får träna apportering av mjuka föremål igen.
Kände mig oerhört nöjd efter uppletandet! Så himla kul när man känner att Baby är på hugget och njuter av att tävla!

Efter lunchen var det dags för lydnaden. Plötsligt sken solen och det blev lite varmare men nu jädrans skulle vi göra vårt bästa.
Lydnaden gick ganska bra! Vi har presterat bättre, jag var lite missnöjd med ett stopp på skallet som hon brukar vara så grym på men jag skall verkligen inte klaga. Vi fick bra betalt för vår lydnad med 233,5 och det är ju helt ok.
Helen och Iq gick efter oss och dom gick så fint tyckte jag och dom hade haft fullt på uppletandet! Men tack vare mitt fina upptag så var det vår dag denna gången! Så himla kul – man vänjer sig aldrig!
Så båda certen denna dag gick till kelpiesarna Baby och Iq första och andra plats. Och Iq är en riktig goding – det tycker Baby.

Nöjd matte och Baby
Baby och Iq

Det bästa med tävlingar – speciellt dom som går bra är att man får en sådan energi att träna.
Ki och jag har tränat ett par gånger efter tävlingen. I lördags var i på Kammarberget och promenerade och tränade uppletande.

Kola och Meja
Kola och Meja
Ki och Meja
Ki och Meja
Meja i uppletanderutan!
Baby efter uppletande!
Baby efter uppletande!

I måndags bestämde vi oss för att göra en riktig träningseftermiddag med både spår och lite lydnad, Ki och jag.
Vi träffades efter jobbet och gick en långpromenad med hundarna. Sedan åkte vi till min spårmark mitt i stan och jag lade ett högrespår till Ki och hon lade ett spår till Baby med flera spetsvinklar. När spåren var lagda åkte vi till klubben och tränade lite lydnad. Framåtsändande, fritt följ, kryp och inkallning för min del.
Sedan tillbaka till stan för att ta spåren. Jag tittade på Ki och Pax påsläpp som var himla fint och dom tuffade iväg åt rätt håll. Allt såg bra ut så jag gick och hämtade min hund och selade på. Nu hade det börjat bli ordentligt mörkt och jag kunde inte hitta snitseln där mitt upptag skulle vara. Till slut bestämde jag mig för att släppa på ändå. Efter lite strul kom vi iväg och allt gick bra tills vi  närmade oss slutet. Baby missade slutet och kom ut på vägen där hon vände om och gick tillbaka i spåret igen. Samtidigt ringde telefonen. Jag såg att det var Ki och tänkte jag tar det så fort Baby hittat slutapporten. Det ringde igen men jag struntade i det samtalet också. Sekunder senare hittade hon slutet och jag selade av henne och bytte den mot hennes leksak som hon jättenöjd sprang omkring med.
Jag ringde Ki men det var upptaget så vi gick till bilen. Då ringde det igen. När jag svarade var det Ki som skrek att jag måste komma och hjälpa henne för hon hade brutit foten trodde hon. Det kändes att jag inte svarat när hon ringde kan jag lova.
Jag hittade henne och Pax vid slutet av spåret jag lagt. Spåret hade hon och Pax klarat fint men med linan runt benet hade hon kastat en leksak till honom och då hände det. Fy farao vad vidrigt. Vad gör man? Hur skall jag få henne från den blöta åkern? Kunde riktigt se mig själv försöka nära henne över axeln med en bruten fot skrikande av smärta medan jag vinglade fram och säkert ramlade flera gånger. Nä, det var inte möjligt.
Jag fick ringa dottern, hennes sambo och min son som fick komma och hjälpa oss. Ki’s son kom också. Ringde räddningstjänsten för jag insåg också att vi måste ha en ambulans som kunde köra henne till sjukhus så hon snabbt kunde få hjälp.
Björn och Aron kunde med gemensamma krafter bära ut henne från åkern och efter en evighet kändes det som kom ambulansen. Stackars Ki hade brutit foten på två ställen och det var många som undrade vad det var för stor best till hund som kunde orsaka sådana skador. Operation och ett par dagar på sjukhus och gips och kryckor i 6 veckor.
Ja, vad skall man säga? Vad skulle vi där att göra? Gå spår i mörker på en blöt och lerig äng. Ett riktigt helvete, verkligen.

 

Falkenberg

Upp imorse vid 7 för jag skulle iväg till Falkenberg och tävla lydnad idag. Ki ringde för att kolla om jag vaknat. Vid kvart i 8 var vi klara och Meja och jag gav oss av söderut. Ki, Virran, Christina och Solveig skulle oxå tävla. Ki och Virran i 1:an och vi andra i 2:an. Det såg ut att bli en fin dag men fy vad kallt. Säkert 6 grader kallt och i Varberg var det alldeles vitt av snö! Tur att man var ute i tid! Anne-Lie och Eva-Britt kom och var hejarklack. Vad kul! Det är träningskompisar det!

Christina och Pinot
Christina och Pinot

Platsliggningen gick bra för oss alla. Christina och Pinot hade dragit nummer 2 och det började så bra. Men efter en ”Meja-apportering” och en sur 0:a på hoppet räckte inte poängen till ett 1:a pris denna gång.

Solveig och Fnissa
Solveig och Fnissa

Sedan gick Solveig och Fnissa. Inte heller dom fick till apporteringen men trots det fick de ihop 164 poäng och ett efterlängtat 1:a pris. Åh, vad kul! Fnissa visade sig från sin allra bästa sida idag och hon är ju så duktig!
Så var det plötsligt vi. Och det gick ju så jättebra! Ja om man bortser från apporteringen då. Det blev en riktig ”Meja-apportering”. Ut och hämta apporten – lägg ner den intill mej och lukta på den. Jag fick säga apport igen och fot för att få in henne. Men bortsett från det gick allt bra! Riktigt bra! 178,5p var ju mer än jag kunnat drömma om!

Ki och Bibbi
Ki och Bibbi

Ki och Virran gjorde sin platsliggning när vår grupp var klar. De låg i varsin grupp och gjorde det bra! I Virrans grupp var det lite oroligt men Sally klarade det bra trots omläggning! Ki och Bibbi gjorde en strålande insats och fick 181,5 poäng, 1:a pris. De vann hela tävlingen och fick sitt efterlängtade LP-diplom! Hurra vad de var duktiga! Virran och Sally misslyckades med läggandet och de lyckades tyvärr inte få ett 1:a pris idag. Skit oxå!

Prisutdelningen
Prisutdelningen

Tack Christina för att du tog kort på prisutdelningen! Helen från Oskarström kom på 3:e plats och längst till höger skymtar Solveig.

Hurra för Ki och Bibbi
Hurra för Ki och Bibbi

Vi gick en sväng innan vi åkte hem. Jag tror att en stor anledning till att det gick bra beror på våra träningskompisar som var med. Jag tror att Meja tyckte det var skönt att hennes kompisar var med. Tack för en härlig dag goa vänner!

Kul i skogen
Kul i skogen 

 

Våra fina flickor
Våra fina flickor