Etikettarkiv: Bonita

Akut sjuk

Stackarn min fina Bonita. Hon verkade må bra. Allt var som vanligt. Men hon dolde allt för mig. Efter en promenad i skogen med Ki och alla hundarna föll hon ihop när vi nästan var hemma och stönade av smärta. Hon krökte ryggen bakåt och krampade. Bara så där rätt av utan förvarning. Hon lugnade sig efter några minuter men låg kvar och var alldeles mjuk och lugn och jag minns att jag tänkte; Nu kommer hon inte upp mer. Jag fick hjälp av Virran med att hämta bilen för jag förstod att till djursjukhus var vi tvungna att ta henne. Men plötsligt så reste hon sig upp och gick iväg. Lite vingligt men hon gick i alla fall. En liten bit bara sedan stannade hon och kräktes och sedan ramlade hon och blev liggande igen. Riktigt otäckt såg det ut. Hon landade i spyorna när hon ramlade så hon var ganska kladdig. Jag gjorde ordning i baksätet med ett badlakan och gick för att hämta och bära in henne i bilen. Då reste hon sig och gick själv. Hon blev väldigt glad att se Virran och hoppade på henne. Skönt att se henne lite pigg mitt i allt eländet. Vi åkte till sjukhus med henne. Ki och Linnéa gjorde mig sällskap och det kändes riktigt bra att ha dom med.

Akutrummet på Blå Stjärnan
Akutrummet på Blå Stjärnan

Sista 500 metrarna innan vi kom fram till Blå Stjärnan spydde Bonita ner hela baksätet. Linnéa satt där bak bredvid henne och försökte fånga spyorna i badlakan och en tidning som låg där. Hua. Jag bar henne in och vi kom rätt in i akutrummet och fick all tänkbar hjälp med en gång. En jättegullig veterinär Mattias hjälpte oss och försökte luska ut vad som var fel med Bonita. Dom tog blodprover och sedan blev jag intervjuad om vad jag sett och vilka symptom hon hade visat.
Jag vet att jag själv tänkt på allt från EP till förgiftning. Ki satt och googlade på förgiftning och det var väl det som stämde bäst med de symptom vi sett.
Men det var ju inget sådant.
När vet ultraljudade Bonita såg han en mycket förstorad livmoder. Det var massor av vätska i den och vi förstod att det var livmoderinflammation. Samtidigt kom provsvaren från blodproven. De visade att hon hade en kraftig blodförgiftning. Hennes ögon hade blivit alldeles röda och det var också en källa till oro. Jag fick veta att de kan bli så röda när hunden har en kraftig infektion. För att dom skulle kunna operera måste dom ha ner halten mjölksyra i blodet.
Där fick vi åka hem. Fy vad tungt. Bonita vände sig inte om när hon gick iväg med sköterskan så jag förstod att hon var riktigt dålig.
Halv 3 på natten ringde dom och väckte mig. Då hade dom opererat henne till slut. Utgången var oviss för hon  var i väldigt dåligt skick sa veterinären. Först då insåg jag hur himla dålig Bonita varit. Hon pratade om kritiskt tillstånd flera gånger och då är det ju inte bra alls.
Dom skulle ringa igen om något tillstötte under natten. Det gjorde dom inte som tur var och jag ringde själv på förmiddagen nästa dag. Då gick veterinärerna ronden och jag blev uppringd lite senare. Hon var stabil men fortfarande riktigt dålig men jag tog fasta på stabil för att klara av dagen.
När dom ringde på torsdagskvällen så var hon stressad men hyfsat bra. Men om Bonita orkar vara stressad så mår hon bättre så det tyckte jag faktiskt var en ganska hoppfull information. Veterinären antydde också att om hon var stressad skulle tillfrisknandet kunna påverkas så om inget annat tillstötte skulle hon få åka hem nästa dag. Trots att dom egentligen ville behålla henne en dag till.

I bilen hem.
I bilen hem.

På fredag efter jobbet åkte Linnéa och jag in till Göteborg och hämtade hem Bonita. Såret var långt men det såg jättefint ut. Hon var nytvättad och när hon fick se oss vrålade hon ganska friskt! Med en tratt och en fin t-shirt som jag fått av Ing-Marie och som var mycket bättre att ha i bilen, en massa mediciner för smärta, antibiotika och två sorters ögonmediciner och en massa råd och förhållningsorder åkte vi hem. Bonita satt i baksätet och såg ganska nöjd ut!. Hon satt större delen av vägen hem vid fönstret och tittade ut, sötnosen.
De andra hundarna satt där bak och nosade på Bonita genom gallret och undrade varför hon luktade så konstigt.

Äntligen hemma.
Äntligen hemma.

Nu är vi hemma. Bonita vilar och sover en hel del. Hon äter försiktigt och inte så mycket än. Ser konstigt ut – hon brukar vara ganska sanslös med maten. Men det rättar nog till sig snart hoppas jag. Hon skramlade upp för trappan när klockan var 11 i går kväll och när jag kom upp hade hon lagt sig i min säng. Och hon sov gott hela natten utan missöden så nu tror jag att det här skall bli bra igen.
Tack alla som hjälp och stöttat dessa dagar!
Nu skall vi ta det lite lugnt några dagar. Sedan är det återbesök för att ta stygn men också för att kontrollera ögon och syn.

Nöje och nytta

Jag, Ing-Marie, Elin och en massa hundar var på Kammarberget och tränade i lördags. Spår till Meja och Baby och uppletande till Bonita. Vi kom ut redan vid 10-tiden och vi var helt ensamma i skogen. Mea och Abbie fick var sitt spår, Ing-Marie lade ett spår till Meja och innan de stora hundarna fick gå sina små spår lade Elin och jag var sitt valpspår till våra små.
Jag har inte spårat mycket med Baby men jag misstänkte att det inte skulle vara några problem att få henne att spåra. Hon är ju så nyfiken av sig!
Mycket riktigt – hon tuffade iväg på spåret direkt. Spårade väldigt noggrant i spårkärnan och stannade till med jämna mellanrum för att titta upp. Sedan iväg igen. Spåret var kanske 75 – 100 meter och jag hade gömt hennes leksak under lite ris på slutet. Hon stannade till vid slutet, tittade upp och sedan fick hon den ” i näsan” och rotade fram sin leksak. Å hej vad glad hon blev!

Det blev en mycket lyckad övning för lilla Baby! Lilla Juno spårade också riktigt fint. Mea och Abbie gick också riktigt bra.
Meja fick ett fint spår som hon klarade galant. Det är en fröjd att gå bakom henne. Jätteduktig med pinnarna och härligt tempo. Vi var båda nöjda med hennes insats.
Sedan vallade vi en ruta och Bonita fick göra ett uppletande. Ing-Marie lade ut 6 föremål både nära och långt ut. Jag gjorde 7 skick. Vi höll på i ungefär 4 minuter och vi fick in alla 6 föremålen. Fantastisk är hon min fina Bonita! Suveränt jobbat och en fröjd att titta på henne när hon jobbar.

 I skogen
I skogen

Idag var jag, Linnéa och hundarna i skogen. Vi hade stämt träff med en jägare, Osborn som hade tappat sina vantar när han jagade häromdagen. Jag tänkte att det var ett uppdrag för Bonita och jag hoppades verkligen att vi skulle kunna hjälpa honom. Vi åkte väldigt långt in i skogen och sedan till fots ett par hundra meter innan vi kom fram till platsen där han trodde att han tappat vantarna. Ganska jobbig terräng med smågranar och gropar och hjulspår överallt.
Jag vallade en bit och skickade Bonita 3 skick men utan resultat. Vi flyttade oss till en annan plats och jag gick 50 meter djupt och vallade en ny ruta. Det var så mycket smågranar att jag nästan gick vilse. Jag skickade henne igen och första skicket var tomt. Så skickade jag henne lite mer till vänster men hon drog höger och stannade till några meter ut. Så fortsatte hon på djupet och försvann bakom granarna. Så tittade jag på stället där Bonita stannat. Och där ligger vantarna. Helt genomblöta, alldeles gräsfärgade. Vilken lycka! Klart att hon inte plockade upp dem. De hade ju legat i flera dagar och den ena vanten hade faktiskt haft påhälsning av en mus. Jag kastade ut den ena vanten så att Bonita fick ett föremål efter alla tomskicken.
Det kändes riktigt roligt att vi verkligen hittade handskarna. Det blev ju riktigt lyckat.
Vilka hundar man har!

Jag glömde..

Min fina Bonita fyllde 6 år igår! Tänk att jag glömde av det. Jag tyckte väl att hon var på ovanligt gott humör!

Bonita 6 år
Bonita 6 år

 Vi åkte till Tjolöholm och gick en långrunda efter jobbet idag, Ki, jag och alla hundarna. Både Bibbi och Fozzie tog ett vårbad i havet men mina hundar stod över. Det var fullt med svanar där vi var och de höll ett öga på Ki’s hundar. Jag hade med mig kameran – men tro inte att jag fick med mig den när vi gick. Den låg kvar i bilen.