Detta året – 2018

Det blev ett konstigt år. Jag hade planerat hur det skulle bli. Vi skulle träna Baby och jag. Och tävla spår hade jag tänkt. Det skulle bli jättekul.  Vi skulle gå långa promenader Meja, Baby, Bella och jag.
Men det blev helt annorlunda mot hur jag tänkt.
På juldagen började Baby halta. Det höll i sig ganska länge. Utan att jag eller veterinären kunde hitta vad som felades. Hon fick vila i 6 veckor. Kanske lika bra det för det var så mycket snö att de flesta tidiga tävlingar blev inställda. Fy vad mycket snö.

Bella, Baby och Meja på promenad på Kammarberget.

Så i mars blev Meja dålig och så kom den sorgliga dagen när hon lämnade oss. Så sorgligt och ledsamt. Bilden ovan är tagen bara några dagar tidigare. Hon var så tapper lilla Meja.

Så blev det vår. Jag trodde aldrig Baby skulle sluta halta men till slut släppte det äntligen. Vi tränade och jag anmälde mig till tävlingar men utan att komma med. Ah, vad tråkigt.

Baby efter ett fint spår.
Elin och Åsa – fikapaus i spårskogen.
Finaste systrarna Baby och Juno <3

I maj blev min pappa jättedålig och inlagd på sjukhus. Vi vakade hos honom varje dag och kväll. Han såg så fin och ”vanlig” ut där han låg och sov. Men vi visste att han inte skulle vakna upp igen och det var mycket sorgliga dagar. Det var ganska tröttande psykiskt att se sin pappa på detta viset och jag var ganska trött i huvudet. På fredagen den 12:e maj fick jag en reservplats på Kungälvs elitspårtävling. Jag tackade ja till den och hoppades att pappa skulle tyckta det var ok. Det blev årets första tävling och trots kryp med skall (!) lyckades jag ta ett cert.
Det var verkligen jättekul och ett underbart andningshål mitt i allt det sorgliga.
På kvällen var jag på sjukhuset igen men det var sista gången jag såg honom i livet, lilla pappsen. Saknar honom även om det tyvärr var längesedan han var riktigt frisk och kry.

Baby och jag på prispallen i Kungälv.
Pappa i sin glans dagar på ett träningsläger med Kungsbacka BHK Foto: Eva Marsh

Vi kom med som reserv på Tomtens dubbla elittävlingar och dit åkte vi. Hon missade pinnar i skogen och visade det sig hältan gjorde sig påmind igen. Men hon gjorde sitt bästa trots fruktansvärd hetta och vi fick certpoäng bägge dagarna. Så jag var ganska nöjd trots allt.
Det var en riktigt varm sommar. Dom flesta promenader vi gjorde slutade med ett bad. Det var så varmt att man mest satt i skuggan. Jag var och är djupt imponerad över Babys förmåga att arbeta i denna värmen.

Härlig sommarvärme och bad!
Björn, Baby och Musen!

Det började bli slutet på sommaren och jag var trots mycket sparsamt tävlande bland de första reserverna till SM i Blekinge. Men det skulle inte bli av.
Jag hade anmält Baby till Kelpie-SM i Kumla och dit åkte Åsa och jag. Åsa med den enda icke kelpien som deltog. Vi bodde på hotell i Hallsberg och hade det riktigt mysigt.
Vi knep 2:a och 3:e platsen och det var riktigt kul att få åka och tävla igen!

Finaste töserna och kompisarna Hip och Baby på resa till Kumla.
Min lilla pudding! Cert och 2a-plats i Kumla!

I slutet av juli började hon löpa. Igen. Hon hade löpt på våren så det hade jag inte alls räknat med. Så det blev till att lämna återbud till eventuell SM-plats. Senare visade det sig att vi ändå inte kommit med så ur den synvinkeln spelade det ingen roll.
Men jag hade stora planer. Jag hade bestämt mej för att försöka hitta en husvagn som jag hade råd att köpa. Den hade jag tänkt att ta med till Blekinge. Men nu när Baby löpte var det inte att tänka på. Men köpa husvagn det kunde jag väl göra ändå. Och i Örkelljunga hittade jag den! Jag och Ki var nere och hämtade den och jag var väldigt nöjd!

Min fina husvagn!
Härliga sommardagar vid Skärsjön.
Lilla Bella hämtar en pinne.

Till slut tog den varma sommaren slut och det blev mer normalt väder igen. Jag hade anmält mig till ytterligare några tävlingar. Och jag kom med på en långt nere i Skåne. Men… Då började baby löpa igen. Det blev besök hos veterinären. Det visade sig att hon hade lite förändringar i livmodern och jag fick ta beslutet att kastrera henne.

På promenad i Varlaskogen.

Nu är det gjort. Alla sa att det skulle gå bra utom jag som oroade mig väldigt mycket och såg framför mig alla möjliga hemska scenarier. Och det gick ju bra. Dom gjorde en titthålsoperation och min hund är pigg och glad och man kan inte se att hon genomgått en operation i förra veckan.

Med Elin och Juno på klubben och tränar – äntligen!

Sista träningen innan operationen var lydnadsträning på klubben med Elin och Juno. Så himla kul att äntligen få träna ihop igen. Och att Juno är så pigg och fräsch efter sitt diskbrock.

Linnéa och Baby

Nu skall vi ta lite jullov och trots att det rycker i träningstarmen får jag lov att behärska mej ett tag till. Men snart är vi på gång igen!

God Jul och Gott Nytt År!

2 tankar kring ”Detta året – 2018

  1. Hej Lena!
    Tack för din fina men lite tråkiga berättelse. Livet är sådant när man älskar någon mycket. Det gäller både människor och djur. Hoppas det skall bli lugnare och bättre för dig och de dina nästa år. GOD JUL o GOTT NYTT ÅR!!

    Stor kram från
    vännen Gun

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *