Kategoriarkiv: Uppletande

Himmel och helvete på samma vecka!

Tråkigt har man sällan. Alltid händer det något. Men en sak i sänder! Vi börjar i himlen tror jag.
Jag hade anmält mig till en spårtävling i Falkenberg. Hade ju varit toppen om man kom med där. Fina skogar och inte alltför långt bort och dubblerad var den också. Inte så många anmälda faktiskt så vi kom med! Jättekul! Ända tills Åsa informerade mig om att enligt PM skulle spåren inte vara i skogen! Å, jäklar det var jag inte beredd på. Jag har med flit undvikit tävlingar söderut just för att det inte har skog. Har fått för mig att Baby inte spårar så bra på stubbåker och liknande. Men avstå från att tävla – nä, nä det gör jag inte.
Sagt och gjort – Åsa och jag var ute ett par gånger och tränade spår och upptag på gräs och stubbåker. Hippie är ju galet duktig på sådant underlag. Efter ett par spår och upptag som gick dåligt så kändes det bättre. Jo, kanske ändå kan det funka. Det var känslan jag hade inför tävlingsdagen som var söndagen, dag 2 alltså.
Samling på tävlingsdagen på en P-plats utanför stan. Jag drog nummer 1 och tänkte att det var bra. Gillar inte lång väntan.

Spåren låg alldeles vid motorvägen och intill en massa vindkraftverk. Jag parkerade alldeles intill rutan och tänkte att jag får lägga sele och lina en bit ifrån påsläppet så det inte blev direkt ut från bilen och ut i rutan.
Domare och tävlingsledare kom redan efter 10 minuter och jag tog ut min hund och gick bort en bit som planerat och selade på. Jag gick på vägen mot rutan och över vägen nästan i diket vid bilen för att få en liten bit att gå rakt emot och sedan gick jag mot skylten och släppte iväg henne strax efter spårskylten. Hon gick spikrakt ut – stannade till – gick ett par meter åt vänster – vände och gick ut ur rutan åt höger – det tog nog 15 sekunder och så var vi iväg! Härligt! Spåret gick runt en stor stubbåker med en liten ö av buskar och träd och när vi kom till slutet hade vi alla pinnarna med oss. Sanning med modifikation skulle det visa sig. Första pinnen var från gårdagens spår. Men jag var mycket nöjd med Babys insats och trots att vi missade en pinne så kunde jag inte annat än vara jätteglad över att hon fungerade så bra på stubbåkern.
Härlig känsla att åka tillbaka till klubben efter spåret 🙂

På klubben var det tid för lite fika innan platsliggning och uppletande i den ordningen. Det satt fint med en macka och lite kaffe för någon frukost hade man ju inte ätit innan man åkte.
Platsliggningen var lugn och utan problem. Läskigt att man kunde kika på hundarna genom en glipa i planket vi stod bakom.
Så var det uppletande. Rutan var överskådlig. Första 20 metrarna lite skog-isch med träd och sly, sedan 10-15 meter gräs och sedan skog igen.
Vi började i vänster kant som vi brukar. Jag skickade henne och hon gjorde en lov på kanske 5 meter och kom in till mig igen. Hoppsan tänkte jag och skickade henne igen. Samma sak igen – men hon stannade denna gång och denna gången plockade upp föremålet som låg där. Hon fick alla 4 föremålen på kanske 2,5 minut och  jag var jättenöjd med min lilla pärla. Fick dock ett avdrag av ena domaren för tugg. Får träna apportering av mjuka föremål igen.
Kände mig oerhört nöjd efter uppletandet! Så himla kul när man känner att Baby är på hugget och njuter av att tävla!

Efter lunchen var det dags för lydnaden. Plötsligt sken solen och det blev lite varmare men nu jädrans skulle vi göra vårt bästa.
Lydnaden gick ganska bra! Vi har presterat bättre, jag var lite missnöjd med ett stopp på skallet som hon brukar vara så grym på men jag skall verkligen inte klaga. Vi fick bra betalt för vår lydnad med 233,5 och det är ju helt ok.
Helen och Iq gick efter oss och dom gick så fint tyckte jag och dom hade haft fullt på uppletandet! Men tack vare mitt fina upptag så var det vår dag denna gången! Så himla kul – man vänjer sig aldrig!
Så båda certen denna dag gick till kelpiesarna Baby och Iq första och andra plats. Och Iq är en riktig goding – det tycker Baby.

Nöjd matte och Baby
Baby och Iq

Det bästa med tävlingar – speciellt dom som går bra är att man får en sådan energi att träna.
Ki och jag har tränat ett par gånger efter tävlingen. I lördags var i på Kammarberget och promenerade och tränade uppletande.

Kola och Meja
Kola och Meja
Ki och Meja
Ki och Meja
Meja i uppletanderutan!
Baby efter uppletande!
Baby efter uppletande!

I måndags bestämde vi oss för att göra en riktig träningseftermiddag med både spår och lite lydnad, Ki och jag.
Vi träffades efter jobbet och gick en långpromenad med hundarna. Sedan åkte vi till min spårmark mitt i stan och jag lade ett högrespår till Ki och hon lade ett spår till Baby med flera spetsvinklar. När spåren var lagda åkte vi till klubben och tränade lite lydnad. Framåtsändande, fritt följ, kryp och inkallning för min del.
Sedan tillbaka till stan för att ta spåren. Jag tittade på Ki och Pax påsläpp som var himla fint och dom tuffade iväg åt rätt håll. Allt såg bra ut så jag gick och hämtade min hund och selade på. Nu hade det börjat bli ordentligt mörkt och jag kunde inte hitta snitseln där mitt upptag skulle vara. Till slut bestämde jag mig för att släppa på ändå. Efter lite strul kom vi iväg och allt gick bra tills vi  närmade oss slutet. Baby missade slutet och kom ut på vägen där hon vände om och gick tillbaka i spåret igen. Samtidigt ringde telefonen. Jag såg att det var Ki och tänkte jag tar det så fort Baby hittat slutapporten. Det ringde igen men jag struntade i det samtalet också. Sekunder senare hittade hon slutet och jag selade av henne och bytte den mot hennes leksak som hon jättenöjd sprang omkring med.
Jag ringde Ki men det var upptaget så vi gick till bilen. Då ringde det igen. När jag svarade var det Ki som skrek att jag måste komma och hjälpa henne för hon hade brutit foten trodde hon. Det kändes att jag inte svarat när hon ringde kan jag lova.
Jag hittade henne och Pax vid slutet av spåret jag lagt. Spåret hade hon och Pax klarat fint men med linan runt benet hade hon kastat en leksak till honom och då hände det. Fy farao vad vidrigt. Vad gör man? Hur skall jag få henne från den blöta åkern? Kunde riktigt se mig själv försöka nära henne över axeln med en bruten fot skrikande av smärta medan jag vinglade fram och säkert ramlade flera gånger. Nä, det var inte möjligt.
Jag fick ringa dottern, hennes sambo och min son som fick komma och hjälpa oss. Ki’s son kom också. Ringde räddningstjänsten för jag insåg också att vi måste ha en ambulans som kunde köra henne till sjukhus så hon snabbt kunde få hjälp.
Björn och Aron kunde med gemensamma krafter bära ut henne från åkern och efter en evighet kändes det som kom ambulansen. Stackars Ki hade brutit foten på två ställen och det var många som undrade vad det var för stor best till hund som kunde orsaka sådana skador. Operation och ett par dagar på sjukhus och gips och kryckor i 6 veckor.
Ja, vad skall man säga? Vad skulle vi där att göra? Gå spår i mörker på en blöt och lerig äng. Ett riktigt helvete, verkligen.

 

Tävlingsvår

Jag är för dålig på att skriva. Tiden känns som att den inte räcker till. Men så klart gör den det. Med ljuset kommer inspirationen och träningspassen blir fler och längre.
Baby tycker träning är toppen och skulle gärna träna dubbelt så mycket. Hon är härlig, glad och positiv och alltid på gång.
Söket har vi lagt i malpåse på ett tag. Spår, uppletande och lydnad för hela slanten är det nu.
Åsa och jag tränar mycket ihop. Ing-Marie, Ki och Elin tränar jag med ibland. Lotta har fått smått och vallar för det mesta. Lille Eddie är en riktigt goding och jag tror Lotta är väldigt nöjd med honom. Men jag saknar Lotta.

Lotta och lille Eddie
Lotta och lille Eddie

Spåret funkar bra men upptagen behöver bli stabilare. Och jag har haft en del bakspår på träning. Jag vill ha bra fart, rakt ut och efter lite bök har jag fått till det riktigt bra. Många upptag har det blivit. Alla lagda av mina träningskompisar utan att jag vet hur dom går.
Pinnarna plockar Baby ganska bra. Missar någon emellanåt. Åsa och jag har tränat en del med att ha vittringsfria pinnar som vi håller i kortare tid. Allt för att våra hundar skall vara riktigt noggrann med pinnarna.

Baby i spåret
Baby i spåret – fotot från Håverudslägret 2017
Håverudsskogarna
Håverudsskogarna – inbjudande!
Fika vid sjön.
Fika vid sjön. Håverud är magiskt.

Baby har blandat fantastiska uppletanden med lite mindre bra prestationer. Hon jobbar bra men har ibland svårt att hitta sista föremålet. Tror jag märker att nära och mittenföremål ställer till det för henne. Vi har lagt om träningen lite grann och jag räknar kallt med att det skall bli bättre. Hon har en härlig energi och gillar momentet.
Håverudslägret i år var en riktig höjdare och vi har tränat både spår, uppletande och lydnad varje dag en hel långhelg. Kul också att träffa Carita och brorsan Brasse! Träna hund hela dagarna och sedan sätta sig vid dukat bord och äta god mat. Sedan gå en härlig långpromenad och prata lite hund – vad kan vara bättre?

Carita och Brasse i uppletanderutan i Håverud.
Carita och Brasse i uppletanderutan i Håverud.
Ing-Marie och Diaz
Ing-Marie och Diaz
Promenadhundar i Håverud
Promenadhundar i Håverud

Lydnadsträning med tävlingsledare – precis som på tävling har gjort gott och gjort mig van vid tävlingssituationen. Jag har gjort dåliga insatser på tävlingsplan där jag inte kunnat göra Baby rättvisa men det börjar bli bättre. Ju lugnare och mer förberedd jag känner mig desto bättre går Baby. Åsa och jag stöter och blöter och det är mycket givande.
Hon går ganska bra och vi filar och filar. Det skall nog bli bra till slut. Nedan framåtsändande på en fotbollsplan. (Har du på ljudet på filmklippet hör du att min telefon ringer mitt upp i alltihop!)

Vi har tävlat en del också. Och det har varit lite blandad konfekt. 2 cert har det blivit så här långt i år och det är jag mycket stolt över.
Och i lördags var Baby och jag i Lomma på Kelpieklubbens utställning. Vi fick vårt efterlängtade utställningscert och hon blev därmed svensk utställningschampion. Så himla roligt! Baby tog förstås det hela med ro! Marianne och Athena blev utställningens finaste juniortik med CK. Så kul!

Baby och Athena
Baby cert och championat och Mariannes fina Athena bästa juniortik.

 

Jag säger bara – Vänersborg!

Nä, hon började inte löpa så vi åkte till Vänersborg i söndags för att tävla spår, Åsa och jag.
En sån fantastisk tur jag haft. Att först komma med på tävlingen. Hur många som helst anmälda och bara 10 spår. Både Åsa och jag kom med – helt otroligt. Stackars Ing-Marie fanns inte ens med på reservlistan. Jag var nästan säker på att hon skulle börja löpa men hon höll sig och det var ju toppen!
Vi träffades på Vargön tidigt på morgonen och det var riktigt kyligt men uppehåll.
Jag drog nummer 5 och Åsa nummer 8. Efter en stund bar det av upp i skogen. Det var jättefint där jag hade mitt spår. Öppet och fint med en liten tjärn med några svanar.
Det tog en stund innan det var min tur så Baby och jag gick en liten sväng.
Rutan låg en bit in i skogen och var ganska öppen. Jag selade på Baby vid bilen och vi fick gå en liten bit. Jag lämnade henne en bit ifrån rutan och gick fram och tittade. Så var det dags.
Jag peppade henne lite och så skickade jag henne – och hon gick rakt ut ganska långt sedan vänster och så bar det iväg åt rätt håll!
Spåret gick som en dans! Alla pinnar hittade Baby och vi var runt spåret på en knapp halvtimma. Min spårläggare sa att domarna verkade nöjda med vårt påsläpp. Det var ju kul för vi har tränat påsläpp en del. Inte en skymt av den lilla ring hon brukar göra innan hon sticker ut och tar spåret.
Så himla go känsla att veta att vi skulle få fortsätta! Tur att spårläggaren skulle till klubben. Jag hade nog aldrig hittat tillbaka annars!

Det tog en bra stund innan vi var tillbaka på klubben. Har sett skylten när man åkt förbi några gånger men hade aldrig varit där förut.
Åsa kom efter ett tag och hon var också nöjd efter spåret!
Efter lunchen var det dags för mig att gå lydnaden. Känslan var ganska bra. Tyckte jag gick bra. Hon var lite nosig i början men det blev bättre efter en stund.
Lite långt framåtsändande och lite glest skall men annars ganska ok. Vi fick inga jättepoäng men jag kände mig nöjd och det gjorde Baby också.
Åsa och Hippie gjorde en fin lydnad och jag såg att Åsa var mycket nöjd!

Lite väntan igen – sen var det uppletande. Man fick gå ner längs lydnadsplanen och sedan bort till höger. Flera stora appellplaner fanns det där och en agilityplan. Vilket ställe! Häftigt! Uppletanderutan var fin. Många fina ställen att skicka ifrån, platt men med många träd och buskar. Vi kom in i höger hörne. En hel del publik stod där. Jag bestämde mig för att skicka från vänster hörne så vi gick längst bort.
Första skicket – hunden försvann. Jag gick 10 meter åt höger och ställde mig och väntade. Hann tänka en massa saker innan hon plötsligt dök upp med första föremålet. Skickade igen och snabbt in med nästa föremål. Efter tre skick hade jag tre föremål och jag var borta i höger hörne där jag skickade henne för fjärde gången. Hon stack rakt ut och försvann en stund men kom tillbaka tom. Skickade igen och drog mig mot mitten. Baby kom tillbaka tom samtidigt som jag fick reda på att jag hade 1 minut kvar. Skickade henne igen och gick åt vänster. Och så plötsligt tvärvände hon i mitten på rutan och hittade sista föremålet! Så himla roligt! Publiken applåderade och jag var överlycklig för vi hade fullt på uppletandet! Min härliga hund fixade det!
Så var det bara platsliggningen kvar. Baby fick ligga bredvid fina Qrut en jättefin kelpiekille. Men jag var oerhört nervös. Fast jag vet inte varför egentligen. Inget har någonsin hänt. Och till slut var tiden ute och hon låg så fint precis som hon brukar.

Det tog en stund innan allt var sammanräknat. Jag visste att specialen gått riktigt bra men vågade inte hoppas. Trodde jag fixat certet på GMBK men missade det med 2 poäng så jag ville inte ta ut något i förskott.
Men detta var min och Babys dag! Vi vann och fick certet och brukschampionatet vi så gärna ville ha! Grymma Åsa och Hippie knep också ett cert blev spårchampions och slutade tvåa!

Kungsbacka äger!
Kungsbacka äger!
Hippie och Baby nybakade spårchampions!
Hippie och Baby nybakade spårchampions!

 

 

Sommarrapport

Sommaren gick fort. Mycket har hänt men inte mycket här. Jag skall försöka göra en liten summering. Hela våren och en bit in på semestern har Ing-Marie och jag hållit på att lägga spår inför vår stora sommartävling och tillika riksmästerskap för kelpie. Vi har lagt många timmar i skogen på alla spåren men det har varit både kul och nyttigt. 1500m spår är långt.

Bonita och Baby
Bonita och Baby
Alla spåren mätta med detta mäthjul.
Alla spåren mätta med detta mäthjul.
Meja i spårskogen
Meja i spårskogen
Semestersabotören spårläggning
Semestersabotören spårläggning

Jag har också tränat en hel del spår med Baby. Ofta med Lotta och Roffe i hennes härliga skogar. Det har lagt grunden till Babys spårsäkerhet. Hon har med tiden blivit en riktigt duktig spårhund. Hon älskar att spåra och ger sig aldrig. Och det är skönt att känna sig säker i skogen i hennes sällskap.

Lotta och Roffe
Lotta och Roffe
I spåret med Baby
I spåret med Baby

Vi provgick också ett par av spåren vi lagt till tävlingen.
Numera använder jag endast skogspinnar och hon plockar oftast allihop.

Vi har tränat en hel del uppletande också. Baby är riktigt bra på uppletande. Det har hon redan visat. Tränar ganska mycket på det ändå för att försöka ge henne stor erfarenhet.

Uppletanderuta
Uppletanderuta

Hon är härlig att träna. Hon vet var hon varit och vart hon skall. Stor energi har hon och alltid en ide om vart nästa skick skall gå. Jag rör mig i sidled på stigen när hon är ute och letar så vi har en ny plats inför varje nytt skick. Hon är verkligen en toppenhund min lilla Baby.

Lydnad har vi tränat jättemycket hela våren och sommaren. Krypet, skallet, apporteringarna och hoppet funkar ganska bra. Framåtsändandet är bra men alldeles för långt. Träna, träna träna på detta. Fria följet har varit lite si och så men ju mer jag tränar desto bättre blir det. Backningen skall bli bättre, språngmarschen mindre hoppig och lite sneda sättanden som skall jobbas bort.
Inkallningen är svår. Baby tycker att hon kan själv så jag får träna mycket raka inkallningar. Annars bromsar hon för mycket och inkallningen blir jättelångsam. Så raka inkallningar är det som gäller.
Stegen börjar bli bättre nu efter en hel del träning. Hon går på alla stegen men det går ganska snabbt så jag får pinna på bredvid.

Stegklättring på GMBK
Stegklättring på GMBK

Och – så skall alla moment tränas tävlingsmässigt med tävlingsledare. Tack vare goa klubbkompisar har jag fått hjälp med det.
Jag och Åsa har åkt runt lite på andra klubbar och tränat lydnad tävlingsmässigt , provat på andra hopphinder och stegar. Riktigt nyttig träning.

Åsa och jag i Falkenberg!
Åsa och jag i Falkenberg!

Sommartävlingen gick av stapeln helgen v.29 och det var full fart en hel helg. En härlig helg med lydnad på fredagen, spårtävling med 17 spår på lördagen och sök på söndagen. Vi hade många duktiga deltagare och en brukschampion både på lördagen och på söndagen. Jättekul men oj vad jag var sugen på att delta istället för att arrangera.

Spårupptag
Spårupptag
Spårdomare Sven och Bengt
Spårdomare Sven och Bengt

Så plötsligt hade Åsa övertalat mig om att det var dags att anmäla till några tävlingar. Tranås och Falköping i augusti. I Tranås blev vi 20 och 21-reserv så det kunde vi glömma. Men i Falköping kom vi båda med. Så sista helgen på semestern bar det iväg till Falköping.
Ja, vi bodde i sonens lägenhet i Tibro mellan fredagen och lördagen. Skönt det. Körtiden på lördag morgon kortade från 3 timmar till 40 minuter och det var skönt!

Jag drog nummer 11 och när vi kom ut till spåren började regnet avta och solen tittade fram.
Efter lite snurr kom vi ur rutan åt rätt håll. Ganska ojämnt på marken med mina onda fötter. Tror jag vrickade fötterna 50 gånger 🙂 Men när hon hittade första pinnen sänkte sig lugnet i mig. Jag kom på mig själv att tänka att detta var ju som att gå spår hemma hos Lotta. En så häftig känsla. Kunde verkligen inte bli bättre. Vi missade 3e pinnen och det var ju synd. Men vi var runt på lite drygt 25 minuter.

Tillbaka på klubben kände jag mig mycket nöjd och glad. Lydnaden kom sedan. Dom skulle ha paus mellan startnummer 10 och 11. Jag visste att nummer 10 hade brutit och jag ville inte sitta och vänta på att domarna skulle fika. Så jag värmde upp medan nummer 9 gick och när dom sedan tittade sig om efter 10an så sa jag att hon brutit och då fick jag gå istället.
Det kändes helt lugnt när jag gick in på planen. Baby var lugn och samlad och vi gjorde som vi brukar göra när vi tränar tävlingsmässigt.
Först fria följet – hon gick riktigt fint tyckte jag. Dålig backning och lite sneda sättanden men annars ganska ok.
Inkallningen gick jättebra. Kanske lite långt ställande men annars bra. Häftigt!
Framåtsändandet – Saaakta tjoade jag bägge vägarna. Och det blev ju ganska bra! 5or fick jag och det gjorde mig mycket glad. Hon gick rakt och fint, tittade inte på gruppen och finfin inkallning. Hon fick mycket beröm efter det!
Krypet – herrejösses det var bra!
Skallet – om möjligt ännu bättre. Lät som ljuv musik. Vov, vov, vov, vov i fin takt och inte ett enda tjuvskall före, i mitten eller efteråt!
Metallapportering – jättebra
Tungapportering – jättebra
Hoppet – toppenbra
Stegen – toppenbra
En sån härlig känsla!

Protokollet
Protokollet

Hon gjorde ett toppenfint uppletande men hittade bara 3 föremål.
Så var det bara platsliggningen kvar. Hon fick ligga bredvid en jättefin kelpiekille och dom såg riktigt söta ut. Lite nervöst var det allt men det gick bra!
Vi slutade 8 med drygt 560p och det är jag mycket nöjd med! Det var en riktigt kul debut och hoppas snart få tävla igen.

Debuten avklarad
Debuten avklarad

Träna, träna!

Tänker varje gång jag varit ute och tränat att jag måste skriva här men det blir liksom aldrig av. Dåligt av mig. Hoppas jag kommer in i ett stim snart igen. Periodvis är jag så flitig. Mycket har hänt sedan sist jag skrev här. Vi börjar så smått bli klara för att prova att starta högre klass spår. Det har varit mycket platsliggning med skott, spår och uppletande hela hösten och vintern. Och så lydnaden förstås. Skall, tungapportering och framåtsändande är ju nya moment i högre.
Platsliggning med skott insåg jag snabbt att jag behövde träna. Så varje tisdag hela hösten och vintern har vi tränat varje tisdag. Och det har givit resultat.

 

Tisdagsträning på klubben.
Tisdagsträning på klubben.
Platsliggning med skott.
Platsliggning med skott.
Gömman vid platsliggning med skott.
Gömman vid platsliggning med skott.

I augusti åkte Ing-Marie och jag till Skåne för att kolla på spårmarkerna inför SM. Dessutom fick vi träffa Carita och Brasse och träna spår och uppletande. Så mycket olika sorts marker det finns. Skogarna hade inte blåbärsris och sly som man är van vid. Undervegetationen bestod av högt gräs och det var luftigt mellan träden. Men det gick bra att spåra i sådan skog också. Men både skorna och hundarnas ögon var fulla med frön efteråt. Jag fick också gjort en exteriörbeskrivning av Baby. Hon ställdes ut också men det gick inte så bra.
SM var jag nere och kollade på. Lydnaden i alla fall. Många duktiga ekipage att beundra och många roliga gamla och nya vänner träffade man. Ing-Marie och Mea var kvalificerade men tyvärr skadade sig Mea veckan innan och kunde inte vara med.

 

Anette träffade vi på SM
Anette träffade vi på SM
Snikke och Karin
Snikke och Karin – finaste ekipaget!

Det var mycket inspirerande att vara och titta på alla duktiga SM-ekipage.
Väl hemma igen fortsatte vi spår och uppletandeträningen på hemmaplan.

Hundarna tittar på Ing-Marie och Mea
Hundarna tittar på Ing-Marie och Mea som tränar uppletande
Bella har också koll.
Bella har också koll.
Glad Baby efter spår.
Glad Baby efter spår.
Lotta och Roffe spårar.
Lotta och Roffe spårar.

Har tränat en del spår och uppletande hemma hos Lotta och Roffe. Det har varit så roligt och givande.

Juno och Bella
Juno och Bella

Ibland tränar Elin och Juno med oss. Duktiga Elin och syster Juno och Helena och syster Brizzie är med i talanggruppen 2016. Inte undra på så duktiga som dom är! Men ibland tränar Elin och Juno spår och uppletande med oss. Bilden ovan är från ett sådant tillfälle i Stättared under hösten.

På promenad vid klubben.
På promenad vid klubben.
Leksugen Baby.
Leksugen Baby.
Träning på klubben.
Träning på klubben.
Med Ki på klubben.
Med Ki på klubben.
Lydnadsträning i Angered.
Lydnadsträning i Angered.

Mycket lydnadsträning har det varit. Susanne, Ki och jag åkte till Angered för att träna lydnad. Jättefin lång plan hade dom för framåtsändandeträning.
Annars är vi väl mest på klubben. Man längtar till våren nu när man tittar på alla soliga varma sommarbilder.
När det varit för mycket snö på klubben har Åsa och jag hyrt Cinas fina inomhushall vid ett par tillfällen för att träna lydnad tävlingsmässigt. Mycket roligt och mycket nyttigt.

Åsa i Cinas inomhushall.
Åsa i Cinas inomhushall.

Så åkte vi till Håverud även på hösten. Denna gången med Kungsbacka BHK. Styvt 20 personer från klubben åkte till Dalsland en hel helg. Jag tog några dagar ledigt så Ki och jag kom iväg tidigare och fick några dagar extra. Det var toppen! Tyvärr ingen skogsmark denna gång men det gick bra ändå. Härlig långhelg!

Vackra Håverud!
Vackra Håverud!
Utsikt från Ki's och min balkong.
Utsikt från Ki’s och min balkong.
Baby spårar på stubbåker och kossorna tittar på.
Baby spårar på stubbåker och kossorna tittar på.
Åsa och Hippie spårar.
Åsa och Hippie spårar.
Uppletanderuta - mycket svår.
Uppletanderuta – mycket svår.
Åsa och Hippe - framåtsändande.
Åsa och Hippe – framåtsändande.
Pax, Kola, Gucci och Baby på Melleruds BHK.
Pax, Kola, Gucci och Baby på Melleruds BHK.

Spår och uppletandeträningen har fortsatt i vinter. Vi har varit på olika ställen och tränat. Vädret har varit toppen hela vintern faktiskt.

Med Eva och Ing-Marie i spårskogen.
Med Eva och Ing-Marie i spårskogen.
Mea och Ing-Marie.
Mea och Ing-Marie.
Nöjd Baby i ett iskallt vinterspår.
Nöjd Baby i ett iskallt vinterspår.

När vi inte tränar promenerar vi. Ofta Linnéa och jag. Tjolöholm blir det oftast. Och i höstas var det obeskrivligt vackert med alla röda löv.

Leia, Linnéa, Bella, Bonita, Meja och Baby.
Leia, Linnéa, Bella, Bonita, Meja och Baby.

Ibland går vi hemma hos Virran. Där är också jättefint att gå. Och på Norrgården bor Virran och Claes jättefint som ni kan se!

Promenad vid Norrgården.
Promenad vid Norrgården.

Och promenerar med Ing-Marie och Mea och Abbie gör vi också förstås. Visst är dom fina våra hundar!

Baby, Bella, Meja, Bonita, Abbie och Mea.
Baby, Bella, Meja, Bonita, Abbie och Mea.

Till sist – dagens övningar hemma hos Lotta och Roffe. Ing-Marie och Elin var också med. Tyvärr inga kort på Ing-Marie – vi var på olika ställen. Baby var strålande duktig. Lotta hade lagt 1700m spår med 8 gömda skogspinnar. Hon var en riktig ”räserråtta” med en härlig attityd och på 31 minuter var vi runt spåret. Alla pinnar var med. Så himla roligt! Lotta och Roffe fick 2km spår med 8 pinnar. Han är ännu snabbare och gick runt på 29 minuter. Han är så himla duktig!
Efteråt tränade vi uppletande. Min hund var fantastisk. Har inga andra ord för hennes arbetsinsats idag. Fyra föremål på 3,10. Man blir ju bara så lycklig! Juno gick jättefint! Roffe som också är en fena på vallning gjorde fint ifrån sig med fåren alldeles intill. När vi gick ifrån rutan fick han valla dom lite också. Imponerande!

Lotta och Roffe - härligt par!
Lotta och Roffe – härligt par!
Jag och Baby vid en pinne.
Jag och Baby vid en pinne.
Påsläpp efter en pinne.
Påsläpp efter en pinne.
Elin och Juno -uppletande.
Elin och Juno -uppletande.
Roffe vallar lite också.
Roffe vallar lite också.

 

Sommar

Och så blev det sommar. Inte så varmt men helt ok väder för att ha hund i alla fall. Bella som är ganska värmekänslig mår toppenbra och det är ju skönt. Semestern går i hundens tecken. Träna på förmiddagarna. Hem och inbilla sig att man skall städa och annat viktigt. Men istället en långpromenad i skogen med hundarna. Det är så himla underbart! Idag var Aron och jag och gick en ”gammal” runda vi inte gått på flera år. Faktiskt var det så att jag trodde den inte längre fanns kvar men det gjorde den ju! Hundarna tyckte det var toppen med mycket skugga och skogsstig att springa på. Bonita stannade flera gånger för att äta hallon och blåbär. Hade glömt hur mycket hon gillar att plocka och äta bär. Vi provade att ge Bella ett hallon. Men nej – det gick inte. Meja hade en stor pinne hon bar på hela vägen. Baby tyckte det var jättespännande och for fram och tillbaka och ut och in på sidorna. Man måste ju se allt 😉

Ett av många promenadkort
Ett av många promenadkort

På morgonen idag träffades Helena, Pia, Inger, Marika, Ing-Marie och jag i Rigor för att träna spår och uppletande. Vädret var bra. Sol men inte för varmt och lite vind.
Jag och Ing-Marie skulle träna uppletande och de andra skulle lägga spår. Men de ville prova på uppletande så vi körde Marikas Uffe och Helenas Rosa på ett par skick. Dom var jätteduktiga och vi tror nog att både Helena och Marika fick blodad tand!
Både Ing-Maries hundar och min Baby gick fantastiskt bra i den roliga skogsrutan. En ruta ganska gles på träd och med en svacka genom hela rutan så man står högt och skickar och längst ut är rutan i samma nivå.
Ing-Marie lade ut 4 föremål som Baby inte såg och jag behövde 5 skick för att få in de 4 föremålen. En liten leksaksmus, en plånbok, en jobbarhandske ihoptejpad och en mjuk vante. Hon jobbade rakt ut och letade av hela rutan. Jag började i vänster kant. Har haft några skumma skick där hon gått 90° vänster när jag skickat henne men det verkar hon ha glömt nu. Så himla bra och imponerande. Full fart in med föremålen och perfekt avlämning vid min sida. Kan inte önska mig bättre!
När jag såg Ing-Marie skicka mamma Mea förstår jag vem hon brås på. Hon är fantastisk!

Helena och Brizzie
Helena och Brizzie

Jag och Ing-Marie träffade Helena och Brizzie från Sollefteå tidigare i veckan. Först i Varberg på brukshundklubben där vi tränade lydnad och även uppletande med våra hundar. På bilden ovan är Helena och Brizzie igång för ett skick.

Fina syster Brizzie!
Fina syster Brizzie!
Helena och Brizzie
Helena och Brizzie

Ett par dagar senare träffades vi i spårskogen för mera uppletande och spår. Det blev en heldag med mycket hundträning och även lite fika. Så kul att träffa er Helena!

Ing-Marie och Mea spårar
Ing-Marie och Mea spårar

Jag lade ett spår till Mea som delvis gick på väg. Mea tycker det är lite svårt så då får vi öva mera på det. Här spårar hon på en gammal traktorväg och har precis fått en pinne. Efter en lite bit vek spåret av in i skogen igen. Efter den stora granen på bilden. Duktiga Mea fixade det galant!

Elin och Juno på spåret!
Elin och Juno på spåret!

Veckan innan var Elin och Juno med ute i spårskogen. Dom skulle tävla lägre klass och Elin behövde träna på att Juno skulle markera pinnar. På bilden har Juno markerat en pinne och Elin har något riktigt gott till henne som belöning.
Baby gick ett mycket bra spår med vinkelpåsläpp och vi kunde räkna in karriärens första bakspår 🙂 Men sen gick det som 17 och vi var mycket nöjda!

Tvååkers-gänget!
Tvååkers-gänget! Linnéa, Ki och Ing-Marie
BIR och cert i Tvååker!
BIR och cert i Tvååker!

Semestern i år inleddes med en tripp till Tvååkers nationella hundutställning. Jag hade anmält Baby och som det visade sig var vi enda (!) kelpien på hela utställningen. Vi fick certet och hon blev BIR i den mördande konkurrensen 😉 Domaren en dam från Luxenburg meddelade dock myndigt att jag inte vunnit på grund av att vi varit enda kelpien utan därför att hon var ett riktigt fint exemplar! Det tog vi till oss och jag var mycket stolt och glad. Hon fick mycket fin kritik. Och jag fick ”välvisad” och det är jag mycket stolt över!

Baby och Bella - bästisar
Baby och Bella – bästisar

Nu är det semester! Och då gör vi sådant vi tycker är skönt när man är ledig. Leker, vilar, äter, umgås och badar.

Meja - sömntuta
Meja – sömntuta
Aron och Bella
Aron och Bella
Bonita trynar i hammocken!
Bonita trynar i hammocken!
Baby - trötter - ibland
Baby – trötter – ibland
Fina Linnéa
Fina Linnéa

Tränar lite ibland även på kvällen.

Baby på klubben!
Baby på klubben!

Och vilar lite till!

Tupplur efter hårdträning!
Tupplur efter hårdträning!

 

Håverud

Så har vi varit i Håverud igen och tränat hund! Lika roligt som förra året! Onsdag till söndag. Carita och kamperade ihop även denna gång. Så himla kul att träffa dom igen. Spårträning morgon och middag för Baby och min del. Hon har utvecklats till en riktigt duktig spårhund men bra tryck och stort intresse. Vi provade olika underlag och varierade föremål. Hon gick strålande bra varje gång. Även spårupptag fick hon prova och det funkade bra. Jättekul! Uppletande blev det en del också. Funkar jättebra. Måste träna mycket på ingångar och avlämning av föremålen. Hon vill gärna släppa innan hon kommit ända fram. Men det gör vi vid sidan om. Bilder från dessa fantastiska dagar med alla härliga människor kommer här! Hoppas vi kan göra om det nästa år.

Äntligen framme!
Äntligen framme!
Yvonne på stenigt spår!
Yvonne på stenigt spår!
Så härliga skogar!
Så härliga skogar!
Marianne och Avega
Marianne och Avega
Carita och Brasse spårar.
Carita och Brasse spårar.
Brasse var så duktig!
Brasse var så duktig!
Carita och Baby
Carita och Baby
Brasse går ett spår Anette lagt.
Brasse går ett spår Anette lagt.
Brasses bakdel ;-)
Brasses bakdel 😉
Leende Brasse!
Leende Brasse!
Baby och jag i spåret.
Baby och jag i spåret.
Baby och Brasse
Baby och Brasse
Anette och Allan
Anette och Allan
Meabbieshundarna i Håverud
Meabbieshundarna i Håverud
Åsa och Free
Åsa och Free
Yvonne, Carita och Elin
Yvonne, Carita och Elin
Siv och Ing-Marie
Siv och Ing-Marie
Marianne, Britt-Marie och Maria
Marianne, Britt-Marie och Maria
Avega och Brasse. Baby sitter bakom.
Avega och Brasse. Baby sitter bakom.

Träningshelg

Ki och jag träffades på lördag förmiddag på klubben för lydnadsträning med hundarna. Ing-Marie kom efter en stund och även Lena. Jag har börjat träna lägrelydnaden. Inte så mycket annorlunda men längre avstånd på inkallning och framför allt platsliggningen. Krypet har vi också börjat med. Som jag redan har upptäckt hade hon väldigt lätt för att krypa 😉 Det funkar riktigt bra! Vi avslutade med budföring. Både Ki och Pax och Baby och jag.

Ki, Pax och Baby
Ki, Pax och Baby
Jag och Bibbi, Meja och Kola
Jag och Bibbi, Meja och Kola
Meja Bibbi och Kola
Meja Bibbi och Kola
Meja och Bibbi
Meja och Bibbi
Bonita och Kola
Bonita och Kola
Lena och söta Fräck
Lena och söta Fräck
Mea och Abbie
Mea och Abbie

Meja är numera alltid på hugget och vill alltid göra sitt bästa! Jättekul tycker jag! Vi tränar 3:an och fokuserar på fjärren, inkallningen och ingångarna på apporteringarna. Och så positionen på fria följet förstås. Men jag tycker det går åt rätt håll! Hon är toppenduktig! Dagen gick fort och jag var inte hemma förrän vid 4-tiden på eftermiddagen!

På söndagen åkte vi till skogen för att träna uppletande, Ing-Marie, Ki och jag. Vädret var toppen – ljummet och uppehåll.

Ki och Ing-Marie
Ki och Ing-Marie

Vi vallade en ganska öppen skogsruta. Mest öppen i mitten med lite granar längst ut. I vänster kant några fallna träd och i höger kant lite nerförslut.
Baby fick 4 föremål – ett i sänder – alla längst ut. Ing-Marie fick löpa en hel del 🙂 Baby löste uppgifterna med liv och lust! Inte mycket att klaga på där inte! Riktigt duktig är hon. Behöver fortsätta träna på sista metrarna in med föremålen. Hon vill gärna lägga ner föremålen en gång innan hon kommer in. Sista föremålet kom hon ända in med så det blir bättre för varje gång jag tränar. Nya skynket är fortfarande lite stort. Men hon blir väl lite grövre så småningom. Men jag tycker hon passar fint i det!

Uppletande
Uppletande
Baby
Baby

Bonita älskar uppletande. Men hon var lite splittrad idag. Men det blev 3 föremål i alla fall!

Bonita
Bonita

Meja var superduktig idag! Hon brukar tycka uppletande är jobbigt och skynket brukar klia. Men inte idag. Vi hade lagt ut 2 föremål längst ut och det fixade hon galant! Duktiga Meja.

Meja
Meja

Ki tränade alla sina 3 och Ing-Marie sina 2. Dom är så duktiga allihop.Tyvärr började det regna och det blev lite dåligt med fotograferandet. Men några foton från de andra hundarna kommer här.

Ing-Marie och Abbie
Ing-Marie och Abbie
Ki och Kola. Ing-Marie assisterar
Ki och Kola. Ing-Marie assisterar
Ki och Pax
Ki och Pax

Dagen avslutades med gofika i skogen. Man kan inte ha mycket bättre helg!

 

Nöje och nytta

Jag, Ing-Marie, Elin och en massa hundar var på Kammarberget och tränade i lördags. Spår till Meja och Baby och uppletande till Bonita. Vi kom ut redan vid 10-tiden och vi var helt ensamma i skogen. Mea och Abbie fick var sitt spår, Ing-Marie lade ett spår till Meja och innan de stora hundarna fick gå sina små spår lade Elin och jag var sitt valpspår till våra små.
Jag har inte spårat mycket med Baby men jag misstänkte att det inte skulle vara några problem att få henne att spåra. Hon är ju så nyfiken av sig!
Mycket riktigt – hon tuffade iväg på spåret direkt. Spårade väldigt noggrant i spårkärnan och stannade till med jämna mellanrum för att titta upp. Sedan iväg igen. Spåret var kanske 75 – 100 meter och jag hade gömt hennes leksak under lite ris på slutet. Hon stannade till vid slutet, tittade upp och sedan fick hon den ” i näsan” och rotade fram sin leksak. Å hej vad glad hon blev!

Det blev en mycket lyckad övning för lilla Baby! Lilla Juno spårade också riktigt fint. Mea och Abbie gick också riktigt bra.
Meja fick ett fint spår som hon klarade galant. Det är en fröjd att gå bakom henne. Jätteduktig med pinnarna och härligt tempo. Vi var båda nöjda med hennes insats.
Sedan vallade vi en ruta och Bonita fick göra ett uppletande. Ing-Marie lade ut 6 föremål både nära och långt ut. Jag gjorde 7 skick. Vi höll på i ungefär 4 minuter och vi fick in alla 6 föremålen. Fantastisk är hon min fina Bonita! Suveränt jobbat och en fröjd att titta på henne när hon jobbar.

 I skogen
I skogen

Idag var jag, Linnéa och hundarna i skogen. Vi hade stämt träff med en jägare, Osborn som hade tappat sina vantar när han jagade häromdagen. Jag tänkte att det var ett uppdrag för Bonita och jag hoppades verkligen att vi skulle kunna hjälpa honom. Vi åkte väldigt långt in i skogen och sedan till fots ett par hundra meter innan vi kom fram till platsen där han trodde att han tappat vantarna. Ganska jobbig terräng med smågranar och gropar och hjulspår överallt.
Jag vallade en bit och skickade Bonita 3 skick men utan resultat. Vi flyttade oss till en annan plats och jag gick 50 meter djupt och vallade en ny ruta. Det var så mycket smågranar att jag nästan gick vilse. Jag skickade henne igen och första skicket var tomt. Så skickade jag henne lite mer till vänster men hon drog höger och stannade till några meter ut. Så fortsatte hon på djupet och försvann bakom granarna. Så tittade jag på stället där Bonita stannat. Och där ligger vantarna. Helt genomblöta, alldeles gräsfärgade. Vilken lycka! Klart att hon inte plockade upp dem. De hade ju legat i flera dagar och den ena vanten hade faktiskt haft påhälsning av en mus. Jag kastade ut den ena vanten så att Bonita fick ett föremål efter alla tomskicken.
Det kändes riktigt roligt att vi verkligen hittade handskarna. Det blev ju riktigt lyckat.
Vilka hundar man har!

Kallt men kul

Tränade faktiskt lite uppletande i söndags med Solveig hemma i hennes skogar. Det var riktigt kul! Bonita är så duktig trots att det var ett tag sedan. Men med Meja finns det en del övrigt att önska. Det kommer att bli en hel del träning för att det skall fungera det var ju inte så svårt att se. Solveigs fina Fnissa gick som ett spett och det bådar gott för framtiden. Hon plockade 4 föremål på lika många skick! Och jag tror att Solveig var himla nöjd med det! Bilden nedan är från ett träningspass med Tessan i höstas.

Bonita uppletande

Både måndag och tisdag har vi varit på klubben och tränat lydnad. Först en långpromenad med Ki och sedan till klubben. Mycket apporteringsträning har det varit på sistone. Meja har strulat med apporteringen. På måndagen gick nog hälften av tiden åt att träna apportering. Annars var det kryp, hopp, fritt följ och framåtsändande. Krypet har blivit mycket bättre på sista tiden. Hoppet likaså. Hon hoppar ut en bit från hoppet nu och det är ju bra. Hopphöjden är inte lägre än 70 cm och det funkar ganska bra. Många uthopp som avslutas med sitt. Sedan får hon bollen som belöning och det gillar hon! På måndagen var vi ganska många som omväxling! Christina, Helena, Marie, Tessan och Kummin med matte (Minns inte vad hon heter tyvärr.) Jag avslutade med budföring och hade Christina som mottagare. Det tyckte Meja var toppen! Vi avslutade med lite fika och Tessan tog lite foton på våra hundar i stugan! Kolla gärna på dem! Fotot på Meja nedan är sedan i somras. Det är ju för mörkt och kallt för att fota nu tyvärr.

Meja hoppar

Idag tisdag åkte Ki också med till klubben efter vi promenerat. Där var ganska många trots att tisdagsträningen inte dragit igång än. Jag ville gärna träna platsliggning med skott och snälla Linda ställde upp som skytt. I och för sig gick jag inte ifrån Meja under de 5 minutrarna men hon låg hur lugnt som helst. Man blir ju tårögd av lycka! Efter skotten gjorde vi ytterligare en platsliggning och sittande i grupp. Meja var med på platsliggningen och hon låg toppenbra då också. Lite kryp, ett hopp-sitt med tävlingsledare som gick bra! Sedan en tävlingsmässig apportering. Idag gjorde hon inga misstag! Apporteringen gick bra – Meja hämtade och kom in med apporten utan att trixa! Det blev köttbullebelöning och lek med bollen. Hoppas hon fattade hur glad jag blev! Apportbild från i somras – jag blir peppad av att titta på ”gamla” foton. Och eftersom det inte blev några foton idag så får detta duga.

Meja apporterar