Kategoriarkiv: Lydnad

Himmel och helvete på samma vecka!

Tråkigt har man sällan. Alltid händer det något. Men en sak i sänder! Vi börjar i himlen tror jag.
Jag hade anmält mig till en spårtävling i Falkenberg. Hade ju varit toppen om man kom med där. Fina skogar och inte alltför långt bort och dubblerad var den också. Inte så många anmälda faktiskt så vi kom med! Jättekul! Ända tills Åsa informerade mig om att enligt PM skulle spåren inte vara i skogen! Å, jäklar det var jag inte beredd på. Jag har med flit undvikit tävlingar söderut just för att det inte har skog. Har fått för mig att Baby inte spårar så bra på stubbåker och liknande. Men avstå från att tävla – nä, nä det gör jag inte.
Sagt och gjort – Åsa och jag var ute ett par gånger och tränade spår och upptag på gräs och stubbåker. Hippie är ju galet duktig på sådant underlag. Efter ett par spår och upptag som gick dåligt så kändes det bättre. Jo, kanske ändå kan det funka. Det var känslan jag hade inför tävlingsdagen som var söndagen, dag 2 alltså.
Samling på tävlingsdagen på en P-plats utanför stan. Jag drog nummer 1 och tänkte att det var bra. Gillar inte lång väntan.

Spåren låg alldeles vid motorvägen och intill en massa vindkraftverk. Jag parkerade alldeles intill rutan och tänkte att jag får lägga sele och lina en bit ifrån påsläppet så det inte blev direkt ut från bilen och ut i rutan.
Domare och tävlingsledare kom redan efter 10 minuter och jag tog ut min hund och gick bort en bit som planerat och selade på. Jag gick på vägen mot rutan och över vägen nästan i diket vid bilen för att få en liten bit att gå rakt emot och sedan gick jag mot skylten och släppte iväg henne strax efter spårskylten. Hon gick spikrakt ut – stannade till – gick ett par meter åt vänster – vände och gick ut ur rutan åt höger – det tog nog 15 sekunder och så var vi iväg! Härligt! Spåret gick runt en stor stubbåker med en liten ö av buskar och träd och när vi kom till slutet hade vi alla pinnarna med oss. Sanning med modifikation skulle det visa sig. Första pinnen var från gårdagens spår. Men jag var mycket nöjd med Babys insats och trots att vi missade en pinne så kunde jag inte annat än vara jätteglad över att hon fungerade så bra på stubbåkern.
Härlig känsla att åka tillbaka till klubben efter spåret 🙂

På klubben var det tid för lite fika innan platsliggning och uppletande i den ordningen. Det satt fint med en macka och lite kaffe för någon frukost hade man ju inte ätit innan man åkte.
Platsliggningen var lugn och utan problem. Läskigt att man kunde kika på hundarna genom en glipa i planket vi stod bakom.
Så var det uppletande. Rutan var överskådlig. Första 20 metrarna lite skog-isch med träd och sly, sedan 10-15 meter gräs och sedan skog igen.
Vi började i vänster kant som vi brukar. Jag skickade henne och hon gjorde en lov på kanske 5 meter och kom in till mig igen. Hoppsan tänkte jag och skickade henne igen. Samma sak igen – men hon stannade denna gång och denna gången plockade upp föremålet som låg där. Hon fick alla 4 föremålen på kanske 2,5 minut och  jag var jättenöjd med min lilla pärla. Fick dock ett avdrag av ena domaren för tugg. Får träna apportering av mjuka föremål igen.
Kände mig oerhört nöjd efter uppletandet! Så himla kul när man känner att Baby är på hugget och njuter av att tävla!

Efter lunchen var det dags för lydnaden. Plötsligt sken solen och det blev lite varmare men nu jädrans skulle vi göra vårt bästa.
Lydnaden gick ganska bra! Vi har presterat bättre, jag var lite missnöjd med ett stopp på skallet som hon brukar vara så grym på men jag skall verkligen inte klaga. Vi fick bra betalt för vår lydnad med 233,5 och det är ju helt ok.
Helen och Iq gick efter oss och dom gick så fint tyckte jag och dom hade haft fullt på uppletandet! Men tack vare mitt fina upptag så var det vår dag denna gången! Så himla kul – man vänjer sig aldrig!
Så båda certen denna dag gick till kelpiesarna Baby och Iq första och andra plats. Och Iq är en riktig goding – det tycker Baby.

Nöjd matte och Baby
Baby och Iq

Det bästa med tävlingar – speciellt dom som går bra är att man får en sådan energi att träna.
Ki och jag har tränat ett par gånger efter tävlingen. I lördags var i på Kammarberget och promenerade och tränade uppletande.

Kola och Meja
Kola och Meja
Ki och Meja
Ki och Meja
Meja i uppletanderutan!
Baby efter uppletande!
Baby efter uppletande!

I måndags bestämde vi oss för att göra en riktig träningseftermiddag med både spår och lite lydnad, Ki och jag.
Vi träffades efter jobbet och gick en långpromenad med hundarna. Sedan åkte vi till min spårmark mitt i stan och jag lade ett högrespår till Ki och hon lade ett spår till Baby med flera spetsvinklar. När spåren var lagda åkte vi till klubben och tränade lite lydnad. Framåtsändande, fritt följ, kryp och inkallning för min del.
Sedan tillbaka till stan för att ta spåren. Jag tittade på Ki och Pax påsläpp som var himla fint och dom tuffade iväg åt rätt håll. Allt såg bra ut så jag gick och hämtade min hund och selade på. Nu hade det börjat bli ordentligt mörkt och jag kunde inte hitta snitseln där mitt upptag skulle vara. Till slut bestämde jag mig för att släppa på ändå. Efter lite strul kom vi iväg och allt gick bra tills vi  närmade oss slutet. Baby missade slutet och kom ut på vägen där hon vände om och gick tillbaka i spåret igen. Samtidigt ringde telefonen. Jag såg att det var Ki och tänkte jag tar det så fort Baby hittat slutapporten. Det ringde igen men jag struntade i det samtalet också. Sekunder senare hittade hon slutet och jag selade av henne och bytte den mot hennes leksak som hon jättenöjd sprang omkring med.
Jag ringde Ki men det var upptaget så vi gick till bilen. Då ringde det igen. När jag svarade var det Ki som skrek att jag måste komma och hjälpa henne för hon hade brutit foten trodde hon. Det kändes att jag inte svarat när hon ringde kan jag lova.
Jag hittade henne och Pax vid slutet av spåret jag lagt. Spåret hade hon och Pax klarat fint men med linan runt benet hade hon kastat en leksak till honom och då hände det. Fy farao vad vidrigt. Vad gör man? Hur skall jag få henne från den blöta åkern? Kunde riktigt se mig själv försöka nära henne över axeln med en bruten fot skrikande av smärta medan jag vinglade fram och säkert ramlade flera gånger. Nä, det var inte möjligt.
Jag fick ringa dottern, hennes sambo och min son som fick komma och hjälpa oss. Ki’s son kom också. Ringde räddningstjänsten för jag insåg också att vi måste ha en ambulans som kunde köra henne till sjukhus så hon snabbt kunde få hjälp.
Björn och Aron kunde med gemensamma krafter bära ut henne från åkern och efter en evighet kändes det som kom ambulansen. Stackars Ki hade brutit foten på två ställen och det var många som undrade vad det var för stor best till hund som kunde orsaka sådana skador. Operation och ett par dagar på sjukhus och gips och kryckor i 6 veckor.
Ja, vad skall man säga? Vad skulle vi där att göra? Gå spår i mörker på en blöt och lerig äng. Ett riktigt helvete, verkligen.

 

Tävlingsvår

Jag är för dålig på att skriva. Tiden känns som att den inte räcker till. Men så klart gör den det. Med ljuset kommer inspirationen och träningspassen blir fler och längre.
Baby tycker träning är toppen och skulle gärna träna dubbelt så mycket. Hon är härlig, glad och positiv och alltid på gång.
Söket har vi lagt i malpåse på ett tag. Spår, uppletande och lydnad för hela slanten är det nu.
Åsa och jag tränar mycket ihop. Ing-Marie, Ki och Elin tränar jag med ibland. Lotta har fått smått och vallar för det mesta. Lille Eddie är en riktigt goding och jag tror Lotta är väldigt nöjd med honom. Men jag saknar Lotta.

Lotta och lille Eddie
Lotta och lille Eddie

Spåret funkar bra men upptagen behöver bli stabilare. Och jag har haft en del bakspår på träning. Jag vill ha bra fart, rakt ut och efter lite bök har jag fått till det riktigt bra. Många upptag har det blivit. Alla lagda av mina träningskompisar utan att jag vet hur dom går.
Pinnarna plockar Baby ganska bra. Missar någon emellanåt. Åsa och jag har tränat en del med att ha vittringsfria pinnar som vi håller i kortare tid. Allt för att våra hundar skall vara riktigt noggrann med pinnarna.

Baby i spåret
Baby i spåret – fotot från Håverudslägret 2017
Håverudsskogarna
Håverudsskogarna – inbjudande!
Fika vid sjön.
Fika vid sjön. Håverud är magiskt.

Baby har blandat fantastiska uppletanden med lite mindre bra prestationer. Hon jobbar bra men har ibland svårt att hitta sista föremålet. Tror jag märker att nära och mittenföremål ställer till det för henne. Vi har lagt om träningen lite grann och jag räknar kallt med att det skall bli bättre. Hon har en härlig energi och gillar momentet.
Håverudslägret i år var en riktig höjdare och vi har tränat både spår, uppletande och lydnad varje dag en hel långhelg. Kul också att träffa Carita och brorsan Brasse! Träna hund hela dagarna och sedan sätta sig vid dukat bord och äta god mat. Sedan gå en härlig långpromenad och prata lite hund – vad kan vara bättre?

Carita och Brasse i uppletanderutan i Håverud.
Carita och Brasse i uppletanderutan i Håverud.
Ing-Marie och Diaz
Ing-Marie och Diaz
Promenadhundar i Håverud
Promenadhundar i Håverud

Lydnadsträning med tävlingsledare – precis som på tävling har gjort gott och gjort mig van vid tävlingssituationen. Jag har gjort dåliga insatser på tävlingsplan där jag inte kunnat göra Baby rättvisa men det börjar bli bättre. Ju lugnare och mer förberedd jag känner mig desto bättre går Baby. Åsa och jag stöter och blöter och det är mycket givande.
Hon går ganska bra och vi filar och filar. Det skall nog bli bra till slut. Nedan framåtsändande på en fotbollsplan. (Har du på ljudet på filmklippet hör du att min telefon ringer mitt upp i alltihop!)

Vi har tävlat en del också. Och det har varit lite blandad konfekt. 2 cert har det blivit så här långt i år och det är jag mycket stolt över.
Och i lördags var Baby och jag i Lomma på Kelpieklubbens utställning. Vi fick vårt efterlängtade utställningscert och hon blev därmed svensk utställningschampion. Så himla roligt! Baby tog förstås det hela med ro! Marianne och Athena blev utställningens finaste juniortik med CK. Så kul!

Baby och Athena
Baby cert och championat och Mariannes fina Athena bästa juniortik.

 

Vår på gång

Det har blivit så tomt här hemma utan min Bonita. Men livet går vidare på något vis. Varje gång jag åker till skogen minns jag henne. Många minnen från skogen. Både sorgligt men också gott att hon är med i tanken.
Många promenader i skogen med hundarna där vi också rekat för spår. Ki och jag gick med hundarna vid Kammarberget. Dramatisk natur med berg och lodräta stup. Men väldigt vackert.

På Kammarberget med Ki och hundarna
På Kammarberget med Ki och hundarna
Lite godisutdelning!
Lite godisutdelning!

Jag har kommit igång med träningen ordentligt nu. Vintern har varit mörk och blöt och inte mycket inspiration för lydnadsträning. Men vi har varit i skogen och tränat. Både spår, uppletande och sök. Nu får söket vila lite när säsongen kommit igång igen. Helgerna tillbringas för det mesta i skogen. Både lördag och söndag. Men även lydnadsträning blir det nu. I torsdags trotsade Elin och jag regnet och tränade lydnad på klubben. Det var väldigt blött och det regnade ända tills vi skulle åka hem. Inget kryp men annars tränade vi all lydnaden. Grymma var vi!

Elin och Baby på klubben!
Elin och Baby på klubben!

Åsa och jag åkte till Varberg för att träna lydnad en dag. Fint väder och lite vårkänsla och duktiga hundar

Åsa och Hippie i Varberg
Åsa och Hippie i Varberg

Denna helgen har jag tränat spår och uppletande båda dagarna. Spårupptag och uppletande med Elin i lördags. Underbart vårväder med solsken. Träning med alla hundarna och vårpromenad sedan.

Elin och Juno spårar
Elin och Juno spårar
Uppletande med Baby
Uppletande med Baby
Min pärla!
Min pärla!
Meja hittade en sko på uppletandet!
Meja hittade en sko på uppletandet!

Idag blev det skogen igen. Men Åsa och jag träffades vid Fjärås Bräcka denna gång. Jag lade 1500m ängsspår till Hippie och Åsa lade ett elitspår till oss i bokskogen. Medan spåren låg till sig tränade vi uppletande. En ganska utmanande ruta med en gärdesgård igenom hela rutan och mycket ris och en bergknalle längst ut. Kände mig mycket nöjd efter uppletandet. Baby fungerar väldigt bra just nu. Det ser lätt ut när hon rejsar runt och hämtar in alla grejerna.
Så släppte jag på Baby på vårt spår. Tjusigt – rakt ut och åt rätt håll efter att ha kontrollerat ett par meter i andra riktningen. Vi fick 1:a pinnen. Sedan en spets och nerför ett berg och sedan vänster. Efter 100 meter ungefär blev det stora problem. Fram och tillbaka. Vände tillbaka en bit och gjorde om, provade åt alla håll. Ner över en lerig skogsstig – vände tillbaka. Sådär höll det på en stund. Jag undrade vad som pågick men höll mig lugn, sa inget, släppte linan och stod still. Det tog säkert inte så lång tid som jag tyckte. Så gick hon tillbaka till den leriga stigen och över den – och vips var vi iväg igen! Och efter 100m en pinne!

Äntligen en pinne efter allt snurrande!
Äntligen en pinne efter allt snurrande!

Lite vatten och ett par Frolic så bar det iväg igen! Vilket fint spårarbete av min goa Baby! Efter 4 pinnar hittade vi plötsligt slutapporten! Den hade Åsa tappat på vägen. Tack för den! Jag släppte på igen och efter 10 meter kom nästa pinne. Så kan man också göra. Inga problem! Vi gick i bokskog, granplantering, bland små lärkträd, intill en sommarstuga. Plötsligt kom det två tjejer som stavgångade. Hej, hej sa dom! Hej på er sa jag. Och så gick vi vidare. Så småningom kom vi till slut nummer 2 och jag var mycket nöjd! Baby också tror jag. Hon verkade väldans glad i alla fall!

Vid slutet på spåret!
Vid slutet på spåret!

När jag kom ur skogen var Åsa och Hippie nästan klarar med sitt ängsspår. Allt hade gått toppenbra. Inte så uppseendeväckande i normala fall. Men två personer gick kors och tvärs över hela spåret med en setter som de rastade och skickade mellan sig. Imponerande måste jag säga!
Tazza och Meja fick vara med och valla uppletanderutan och sedan göra varsitt uppletande. Goa och glada är dom två ”gamlingarna”

Åsa, Tazza och Meja
Åsa, Tazza och Meja

Nu är det jobbvecka igen men lite skotträning hade jag tänkt hinna med.

 

 

Jag säger bara – Vänersborg!

Nä, hon började inte löpa så vi åkte till Vänersborg i söndags för att tävla spår, Åsa och jag.
En sån fantastisk tur jag haft. Att först komma med på tävlingen. Hur många som helst anmälda och bara 10 spår. Både Åsa och jag kom med – helt otroligt. Stackars Ing-Marie fanns inte ens med på reservlistan. Jag var nästan säker på att hon skulle börja löpa men hon höll sig och det var ju toppen!
Vi träffades på Vargön tidigt på morgonen och det var riktigt kyligt men uppehåll.
Jag drog nummer 5 och Åsa nummer 8. Efter en stund bar det av upp i skogen. Det var jättefint där jag hade mitt spår. Öppet och fint med en liten tjärn med några svanar.
Det tog en stund innan det var min tur så Baby och jag gick en liten sväng.
Rutan låg en bit in i skogen och var ganska öppen. Jag selade på Baby vid bilen och vi fick gå en liten bit. Jag lämnade henne en bit ifrån rutan och gick fram och tittade. Så var det dags.
Jag peppade henne lite och så skickade jag henne – och hon gick rakt ut ganska långt sedan vänster och så bar det iväg åt rätt håll!
Spåret gick som en dans! Alla pinnar hittade Baby och vi var runt spåret på en knapp halvtimma. Min spårläggare sa att domarna verkade nöjda med vårt påsläpp. Det var ju kul för vi har tränat påsläpp en del. Inte en skymt av den lilla ring hon brukar göra innan hon sticker ut och tar spåret.
Så himla go känsla att veta att vi skulle få fortsätta! Tur att spårläggaren skulle till klubben. Jag hade nog aldrig hittat tillbaka annars!

Det tog en bra stund innan vi var tillbaka på klubben. Har sett skylten när man åkt förbi några gånger men hade aldrig varit där förut.
Åsa kom efter ett tag och hon var också nöjd efter spåret!
Efter lunchen var det dags för mig att gå lydnaden. Känslan var ganska bra. Tyckte jag gick bra. Hon var lite nosig i början men det blev bättre efter en stund.
Lite långt framåtsändande och lite glest skall men annars ganska ok. Vi fick inga jättepoäng men jag kände mig nöjd och det gjorde Baby också.
Åsa och Hippie gjorde en fin lydnad och jag såg att Åsa var mycket nöjd!

Lite väntan igen – sen var det uppletande. Man fick gå ner längs lydnadsplanen och sedan bort till höger. Flera stora appellplaner fanns det där och en agilityplan. Vilket ställe! Häftigt! Uppletanderutan var fin. Många fina ställen att skicka ifrån, platt men med många träd och buskar. Vi kom in i höger hörne. En hel del publik stod där. Jag bestämde mig för att skicka från vänster hörne så vi gick längst bort.
Första skicket – hunden försvann. Jag gick 10 meter åt höger och ställde mig och väntade. Hann tänka en massa saker innan hon plötsligt dök upp med första föremålet. Skickade igen och snabbt in med nästa föremål. Efter tre skick hade jag tre föremål och jag var borta i höger hörne där jag skickade henne för fjärde gången. Hon stack rakt ut och försvann en stund men kom tillbaka tom. Skickade igen och drog mig mot mitten. Baby kom tillbaka tom samtidigt som jag fick reda på att jag hade 1 minut kvar. Skickade henne igen och gick åt vänster. Och så plötsligt tvärvände hon i mitten på rutan och hittade sista föremålet! Så himla roligt! Publiken applåderade och jag var överlycklig för vi hade fullt på uppletandet! Min härliga hund fixade det!
Så var det bara platsliggningen kvar. Baby fick ligga bredvid fina Qrut en jättefin kelpiekille. Men jag var oerhört nervös. Fast jag vet inte varför egentligen. Inget har någonsin hänt. Och till slut var tiden ute och hon låg så fint precis som hon brukar.

Det tog en stund innan allt var sammanräknat. Jag visste att specialen gått riktigt bra men vågade inte hoppas. Trodde jag fixat certet på GMBK men missade det med 2 poäng så jag ville inte ta ut något i förskott.
Men detta var min och Babys dag! Vi vann och fick certet och brukschampionatet vi så gärna ville ha! Grymma Åsa och Hippie knep också ett cert blev spårchampions och slutade tvåa!

Kungsbacka äger!
Kungsbacka äger!
Hippie och Baby nybakade spårchampions!
Hippie och Baby nybakade spårchampions!

 

 

Ljusare tider

Nu börjar mörkret släppa. Det var verkligen på tiden. Och lite påsk med lediga dagar gör ju inte saken sämre.
Har saknat ljusa kvällar att träna lydnad på klubben men det börjar likna nåt nu äntligen.
Jag och Åsa har varit på klubben idag långfredag och tränat trots regn. Det var så efterlängtat, roligt och lärorikt. Eva-Britt, Camilla och Marie var också där och tränade lydnad.
Äntligen har jag kommit med på en högretävling så nu måste jag träna mitt framåtsändande, inkallning och fria följ. Och det var vad vi gjorde idag. Fria följet måste bli stabilare och där är det mycket träning som gäller. Men jag vill ha tävlingsledare som bestämmer hur jag går och ser hur det ser ut.
Framåtsändandet behöver bli kortare och inkallningen stabilare. Men vi körde igenom alla högremomenten idag och det fick jag hjälp med av Åsa. Och det kändes riktigt bra! Krypet känns riktigt bra nu. Blev jag väldigt glad åt. Hon har haft tendenser att vilja sätta sig upp mellan de bägge sträckorna men nu var hon kolugn idag. Gött! Hoppet var bra och skallet börjar arta sig. Apporteringen var riktigt fin! Hon är duktig min lilla böna 🙂
Har inga bilder från träningen idag men hon sov gott efteråt. Tack för toppendag, Åsa!

Trött Baby
Trött Baby

Förra helgen var jag hemma hos Lotta och vi var och spårade. Vi var i för mig nya marker med en del vildsvinsbök, hygge och dels fantastiskt fin skog. Upptaget hade jag i en brant backe. Baby tog ett praktfullt bakspår – jag vände henne och vi var iväg. Vi missade 2 pinnar och det var väl synd. Men för övrigt var jag jättenöjd. Hon har en härlig inställning och gör sitt allra bästa. Vi hade en spets mellan 2 stora bökområden och det fixade hon galant. Man kan inte vara annat än nöjd.

Vi har hittat en pinne.
Vi har hittat en pinne.
I spårskogen!
I spårskogen!

Lottas fina Roffe spårar som en gud. Och upptaget denna gånga var supersnyggt! Och åt rätt håll. Så roligt att se dom jobba ihop.

Lotta och Roffe
Lotta och Roffe
I fina spårskogen!
I fina spårskogen!

Jag ska bli lite flitigare med kameran nu när det börjar bli lite vårigare ute!
Glad Påsk önskar vi här i Kungsbacka er alla!

Träna, träna!

Tänker varje gång jag varit ute och tränat att jag måste skriva här men det blir liksom aldrig av. Dåligt av mig. Hoppas jag kommer in i ett stim snart igen. Periodvis är jag så flitig. Mycket har hänt sedan sist jag skrev här. Vi börjar så smått bli klara för att prova att starta högre klass spår. Det har varit mycket platsliggning med skott, spår och uppletande hela hösten och vintern. Och så lydnaden förstås. Skall, tungapportering och framåtsändande är ju nya moment i högre.
Platsliggning med skott insåg jag snabbt att jag behövde träna. Så varje tisdag hela hösten och vintern har vi tränat varje tisdag. Och det har givit resultat.

 

Tisdagsträning på klubben.
Tisdagsträning på klubben.
Platsliggning med skott.
Platsliggning med skott.
Gömman vid platsliggning med skott.
Gömman vid platsliggning med skott.

I augusti åkte Ing-Marie och jag till Skåne för att kolla på spårmarkerna inför SM. Dessutom fick vi träffa Carita och Brasse och träna spår och uppletande. Så mycket olika sorts marker det finns. Skogarna hade inte blåbärsris och sly som man är van vid. Undervegetationen bestod av högt gräs och det var luftigt mellan träden. Men det gick bra att spåra i sådan skog också. Men både skorna och hundarnas ögon var fulla med frön efteråt. Jag fick också gjort en exteriörbeskrivning av Baby. Hon ställdes ut också men det gick inte så bra.
SM var jag nere och kollade på. Lydnaden i alla fall. Många duktiga ekipage att beundra och många roliga gamla och nya vänner träffade man. Ing-Marie och Mea var kvalificerade men tyvärr skadade sig Mea veckan innan och kunde inte vara med.

 

Anette träffade vi på SM
Anette träffade vi på SM
Snikke och Karin
Snikke och Karin – finaste ekipaget!

Det var mycket inspirerande att vara och titta på alla duktiga SM-ekipage.
Väl hemma igen fortsatte vi spår och uppletandeträningen på hemmaplan.

Hundarna tittar på Ing-Marie och Mea
Hundarna tittar på Ing-Marie och Mea som tränar uppletande
Bella har också koll.
Bella har också koll.
Glad Baby efter spår.
Glad Baby efter spår.
Lotta och Roffe spårar.
Lotta och Roffe spårar.

Har tränat en del spår och uppletande hemma hos Lotta och Roffe. Det har varit så roligt och givande.

Juno och Bella
Juno och Bella

Ibland tränar Elin och Juno med oss. Duktiga Elin och syster Juno och Helena och syster Brizzie är med i talanggruppen 2016. Inte undra på så duktiga som dom är! Men ibland tränar Elin och Juno spår och uppletande med oss. Bilden ovan är från ett sådant tillfälle i Stättared under hösten.

På promenad vid klubben.
På promenad vid klubben.
Leksugen Baby.
Leksugen Baby.
Träning på klubben.
Träning på klubben.
Med Ki på klubben.
Med Ki på klubben.
Lydnadsträning i Angered.
Lydnadsträning i Angered.

Mycket lydnadsträning har det varit. Susanne, Ki och jag åkte till Angered för att träna lydnad. Jättefin lång plan hade dom för framåtsändandeträning.
Annars är vi väl mest på klubben. Man längtar till våren nu när man tittar på alla soliga varma sommarbilder.
När det varit för mycket snö på klubben har Åsa och jag hyrt Cinas fina inomhushall vid ett par tillfällen för att träna lydnad tävlingsmässigt. Mycket roligt och mycket nyttigt.

Åsa i Cinas inomhushall.
Åsa i Cinas inomhushall.

Så åkte vi till Håverud även på hösten. Denna gången med Kungsbacka BHK. Styvt 20 personer från klubben åkte till Dalsland en hel helg. Jag tog några dagar ledigt så Ki och jag kom iväg tidigare och fick några dagar extra. Det var toppen! Tyvärr ingen skogsmark denna gång men det gick bra ändå. Härlig långhelg!

Vackra Håverud!
Vackra Håverud!
Utsikt från Ki's och min balkong.
Utsikt från Ki’s och min balkong.
Baby spårar på stubbåker och kossorna tittar på.
Baby spårar på stubbåker och kossorna tittar på.
Åsa och Hippie spårar.
Åsa och Hippie spårar.
Uppletanderuta - mycket svår.
Uppletanderuta – mycket svår.
Åsa och Hippe - framåtsändande.
Åsa och Hippe – framåtsändande.
Pax, Kola, Gucci och Baby på Melleruds BHK.
Pax, Kola, Gucci och Baby på Melleruds BHK.

Spår och uppletandeträningen har fortsatt i vinter. Vi har varit på olika ställen och tränat. Vädret har varit toppen hela vintern faktiskt.

Med Eva och Ing-Marie i spårskogen.
Med Eva och Ing-Marie i spårskogen.
Mea och Ing-Marie.
Mea och Ing-Marie.
Nöjd Baby i ett iskallt vinterspår.
Nöjd Baby i ett iskallt vinterspår.

När vi inte tränar promenerar vi. Ofta Linnéa och jag. Tjolöholm blir det oftast. Och i höstas var det obeskrivligt vackert med alla röda löv.

Leia, Linnéa, Bella, Bonita, Meja och Baby.
Leia, Linnéa, Bella, Bonita, Meja och Baby.

Ibland går vi hemma hos Virran. Där är också jättefint att gå. Och på Norrgården bor Virran och Claes jättefint som ni kan se!

Promenad vid Norrgården.
Promenad vid Norrgården.

Och promenerar med Ing-Marie och Mea och Abbie gör vi också förstås. Visst är dom fina våra hundar!

Baby, Bella, Meja, Bonita, Abbie och Mea.
Baby, Bella, Meja, Bonita, Abbie och Mea.

Till sist – dagens övningar hemma hos Lotta och Roffe. Ing-Marie och Elin var också med. Tyvärr inga kort på Ing-Marie – vi var på olika ställen. Baby var strålande duktig. Lotta hade lagt 1700m spår med 8 gömda skogspinnar. Hon var en riktig ”räserråtta” med en härlig attityd och på 31 minuter var vi runt spåret. Alla pinnar var med. Så himla roligt! Lotta och Roffe fick 2km spår med 8 pinnar. Han är ännu snabbare och gick runt på 29 minuter. Han är så himla duktig!
Efteråt tränade vi uppletande. Min hund var fantastisk. Har inga andra ord för hennes arbetsinsats idag. Fyra föremål på 3,10. Man blir ju bara så lycklig! Juno gick jättefint! Roffe som också är en fena på vallning gjorde fint ifrån sig med fåren alldeles intill. När vi gick ifrån rutan fick han valla dom lite också. Imponerande!

Lotta och Roffe - härligt par!
Lotta och Roffe – härligt par!
Jag och Baby vid en pinne.
Jag och Baby vid en pinne.
Påsläpp efter en pinne.
Påsläpp efter en pinne.
Elin och Juno -uppletande.
Elin och Juno -uppletande.
Roffe vallar lite också.
Roffe vallar lite också.

 

Sommar

Och så blev det sommar. Inte så varmt men helt ok väder för att ha hund i alla fall. Bella som är ganska värmekänslig mår toppenbra och det är ju skönt. Semestern går i hundens tecken. Träna på förmiddagarna. Hem och inbilla sig att man skall städa och annat viktigt. Men istället en långpromenad i skogen med hundarna. Det är så himla underbart! Idag var Aron och jag och gick en ”gammal” runda vi inte gått på flera år. Faktiskt var det så att jag trodde den inte längre fanns kvar men det gjorde den ju! Hundarna tyckte det var toppen med mycket skugga och skogsstig att springa på. Bonita stannade flera gånger för att äta hallon och blåbär. Hade glömt hur mycket hon gillar att plocka och äta bär. Vi provade att ge Bella ett hallon. Men nej – det gick inte. Meja hade en stor pinne hon bar på hela vägen. Baby tyckte det var jättespännande och for fram och tillbaka och ut och in på sidorna. Man måste ju se allt 😉

Ett av många promenadkort
Ett av många promenadkort

På morgonen idag träffades Helena, Pia, Inger, Marika, Ing-Marie och jag i Rigor för att träna spår och uppletande. Vädret var bra. Sol men inte för varmt och lite vind.
Jag och Ing-Marie skulle träna uppletande och de andra skulle lägga spår. Men de ville prova på uppletande så vi körde Marikas Uffe och Helenas Rosa på ett par skick. Dom var jätteduktiga och vi tror nog att både Helena och Marika fick blodad tand!
Både Ing-Maries hundar och min Baby gick fantastiskt bra i den roliga skogsrutan. En ruta ganska gles på träd och med en svacka genom hela rutan så man står högt och skickar och längst ut är rutan i samma nivå.
Ing-Marie lade ut 4 föremål som Baby inte såg och jag behövde 5 skick för att få in de 4 föremålen. En liten leksaksmus, en plånbok, en jobbarhandske ihoptejpad och en mjuk vante. Hon jobbade rakt ut och letade av hela rutan. Jag började i vänster kant. Har haft några skumma skick där hon gått 90° vänster när jag skickat henne men det verkar hon ha glömt nu. Så himla bra och imponerande. Full fart in med föremålen och perfekt avlämning vid min sida. Kan inte önska mig bättre!
När jag såg Ing-Marie skicka mamma Mea förstår jag vem hon brås på. Hon är fantastisk!

Helena och Brizzie
Helena och Brizzie

Jag och Ing-Marie träffade Helena och Brizzie från Sollefteå tidigare i veckan. Först i Varberg på brukshundklubben där vi tränade lydnad och även uppletande med våra hundar. På bilden ovan är Helena och Brizzie igång för ett skick.

Fina syster Brizzie!
Fina syster Brizzie!
Helena och Brizzie
Helena och Brizzie

Ett par dagar senare träffades vi i spårskogen för mera uppletande och spår. Det blev en heldag med mycket hundträning och även lite fika. Så kul att träffa er Helena!

Ing-Marie och Mea spårar
Ing-Marie och Mea spårar

Jag lade ett spår till Mea som delvis gick på väg. Mea tycker det är lite svårt så då får vi öva mera på det. Här spårar hon på en gammal traktorväg och har precis fått en pinne. Efter en lite bit vek spåret av in i skogen igen. Efter den stora granen på bilden. Duktiga Mea fixade det galant!

Elin och Juno på spåret!
Elin och Juno på spåret!

Veckan innan var Elin och Juno med ute i spårskogen. Dom skulle tävla lägre klass och Elin behövde träna på att Juno skulle markera pinnar. På bilden har Juno markerat en pinne och Elin har något riktigt gott till henne som belöning.
Baby gick ett mycket bra spår med vinkelpåsläpp och vi kunde räkna in karriärens första bakspår 🙂 Men sen gick det som 17 och vi var mycket nöjda!

Tvååkers-gänget!
Tvååkers-gänget! Linnéa, Ki och Ing-Marie
BIR och cert i Tvååker!
BIR och cert i Tvååker!

Semestern i år inleddes med en tripp till Tvååkers nationella hundutställning. Jag hade anmält Baby och som det visade sig var vi enda (!) kelpien på hela utställningen. Vi fick certet och hon blev BIR i den mördande konkurrensen 😉 Domaren en dam från Luxenburg meddelade dock myndigt att jag inte vunnit på grund av att vi varit enda kelpien utan därför att hon var ett riktigt fint exemplar! Det tog vi till oss och jag var mycket stolt och glad. Hon fick mycket fin kritik. Och jag fick ”välvisad” och det är jag mycket stolt över!

Baby och Bella - bästisar
Baby och Bella – bästisar

Nu är det semester! Och då gör vi sådant vi tycker är skönt när man är ledig. Leker, vilar, äter, umgås och badar.

Meja - sömntuta
Meja – sömntuta
Aron och Bella
Aron och Bella
Bonita trynar i hammocken!
Bonita trynar i hammocken!
Baby - trötter - ibland
Baby – trötter – ibland
Fina Linnéa
Fina Linnéa

Tränar lite ibland även på kvällen.

Baby på klubben!
Baby på klubben!

Och vilar lite till!

Tupplur efter hårdträning!
Tupplur efter hårdträning!

 

Vår till slut

Nya mål siktar vi på nu. Jag skall träna in 3:an och högre klass. Det är mycket nytt så där har jag att göra ett tag. Men det är enormt inspirerande! Fast det är knappt man vet var man skall börja! Fritt följ med vändningar och sidoförflyttningar, sittande under gång, rutan, hopp apport, metallapportering, tungapportering, fjärr, framåtsändande, skall, sittande i grupp och platsliggning med skott och dold förare. Puh! Och då har jag inte räknat in spårupptag och uppletande! Sommaren är räddad 🙂
Ki och jag var uppe på klubben i början på veckan för att träna lydnad. Pax är inte uppflyttad än men också han tyckte det var toppenkul att träna lite nya moment.


Visst är han duktig, Pax!

Vi har fixat med en sökruta till tävlingen förra helgen. Alla hundarna var med och hjälpte till.

Bonita och Meja
Bonita och Meja på stigen
Bonita
Bonita

Idag har vi varit i skogen och tränat spårupptag och uppletande. Mea och Ing-Marie skall tävla imorgon och hon ville ha ett spår till Mea så hon inte är så het på spåret förhoppningsvis.

Mea och Ing-Marie på spåret
Mea och Ing-Marie på spåret

Det gick väldigt bra och hon fick ”gasa av sig” litegrann! Ing-Marie lade två spårpåsläpp till Baby som hon klarade galant. Rätt håll gick hon och lagom het var hon. Inte mycket att klaga på 🙂 Och hon springer omkring med sin leksak efteråt – lyckligt som aldrig förr! Hon är för härlig!
Efter spåren tränade vi uppletande. Först ut var Ing-Marie och Abbie.

Ing-Marie och Abbie
Ing-Marie och Abbie

En riktigt tuff ruta som lutade brant neråt i avsatser. Den nedersta avsatsen var dessutom dold och det var lite svårt. Abbie gick lite grunt till en början men sen gick det riktigt bra!
Baby tyckte också det var lite svårt längst ner men Ing-Marie gick ut och in en gång och då gick det bra. Kul att testa lite svårigheter. Kul sak idag var dom fina avlämnandena. Hon kommer in med föremålen och går runt och sätter sig precis som vid apportering. Häftigt!Nu skall jag träna en del i min fina platta lövruta för att få bra riktning på skicken. Skall bli så kul! Tog ett kort på Baby medan Ing-Marie lade ut föremålen.

Baby tränar uppletande
Baby tränar uppletande

När vi var klara gick jag en sväng i det fina och faktiskt lite varma vårvädret innan jag åkte hem. Hemma igen passade Bella på att sola lite på altanen! Härligt med vår!

Bellar solar
Bellar solar

Håverud

Så har vi varit i Håverud igen och tränat hund! Lika roligt som förra året! Onsdag till söndag. Carita och kamperade ihop även denna gång. Så himla kul att träffa dom igen. Spårträning morgon och middag för Baby och min del. Hon har utvecklats till en riktigt duktig spårhund men bra tryck och stort intresse. Vi provade olika underlag och varierade föremål. Hon gick strålande bra varje gång. Även spårupptag fick hon prova och det funkade bra. Jättekul! Uppletande blev det en del också. Funkar jättebra. Måste träna mycket på ingångar och avlämning av föremålen. Hon vill gärna släppa innan hon kommit ända fram. Men det gör vi vid sidan om. Bilder från dessa fantastiska dagar med alla härliga människor kommer här! Hoppas vi kan göra om det nästa år.

Äntligen framme!
Äntligen framme!
Yvonne på stenigt spår!
Yvonne på stenigt spår!
Så härliga skogar!
Så härliga skogar!
Marianne och Avega
Marianne och Avega
Carita och Brasse spårar.
Carita och Brasse spårar.
Brasse var så duktig!
Brasse var så duktig!
Carita och Baby
Carita och Baby
Brasse går ett spår Anette lagt.
Brasse går ett spår Anette lagt.
Brasses bakdel ;-)
Brasses bakdel 😉
Leende Brasse!
Leende Brasse!
Baby och jag i spåret.
Baby och jag i spåret.
Baby och Brasse
Baby och Brasse
Anette och Allan
Anette och Allan
Meabbieshundarna i Håverud
Meabbieshundarna i Håverud
Åsa och Free
Åsa och Free
Yvonne, Carita och Elin
Yvonne, Carita och Elin
Siv och Ing-Marie
Siv och Ing-Marie
Marianne, Britt-Marie och Maria
Marianne, Britt-Marie och Maria
Avega och Brasse. Baby sitter bakom.
Avega och Brasse. Baby sitter bakom.

Vilken vår!

Sitter här och försöker samla ihop mig efter en hektisk vecka. Vi har städat i trädgården efter trädfällningar och allmän vårröjning. Aron var hemma förra helgen och hjälpt mig som tur är annars vet jag inte hur jag skulle ha hunnit. Hundarna tyckte det var toppen att springa runt i trädgården hela dagen.

Bella
Bella
Trädgårdsarbete
Trädgårdsarbete

Lite träning inför tävlingarna nu på helgen var vi tvungna att göra plats för. En kväll åkte Ki, jag och Elin till GMBK och tränade.

Träning på GMBK
Träning på GMBK

Träningstävla en gång innan helgen gjorde vi också. Vi åkte och lade spår i Kungsbacka. Vi har fina spårmarker mitt i stan (!) så det blev ett appell till Elin och ett lägrespår till Baby.

Elin lägger spår åt Baby!
Elin lägger spår åt Baby!

Sedan åkte vi och fikade så att spåren fick ligga till sig. Spåren gick bra. Vi har duktiga spårhundar. Tessan var hemma från Thailand så jag hade bett henne vara tävlingsledare åt oss på lydnaden. Så efter spåren sammanstrålade vi på klubben. Efter gemensam platsliggning fick vi oss en genomkörare.

Tessan och Elin
Tessan och Elin
Platsliggning på klubben med Tessan och Elin
Platsliggning på klubben med Tessan och Elin

Jag hade inte tränat på nästan en vecka så jag visste inte riktigt vad som skulle funka och vad som inte skulle funka. Men uppehåll ibland funkar bra och hon gjorde riktigt bra ifrån sig. Och krypet var fantastiskt! Jösses, Baby hade vilat sig i form! Juno gick också fint och vi var mycket nöjda med vår tävlingsledare och våra hundar.

Juno, Gucci och Baby
Juno, Gucci och Baby

Jag var på klubben på torsdagen för att träna en sista gång. Tittade på Susanne Kihl som hade kursstart. Men efter lite fika bestämde jag mig för att inte göra det träningspasset. Tänk om inte krypet funkade längre. Det ville jag verkligen inte skulle hända. Så jag åkte hem igen. Och möjligen var det ett bra beslut.

Samling 09.00 på lördagen på Elfsborgs brukshundklubb. Vi tittade på högre klassens platsliggning. Ing-Marie och Abbie var med och Alf och Mollie och dom låg så fint. Sedan åkte jag ut till mitt spår. Lite struligt påsläpp hade vi men vi kom iväg och kom runt på drygt 17 minuter med en missad pinne. Kändes väldigt stabilt. Strulet i början fick sin förklaring. Jag fick uppfattningen om att spåret gick åt vänster och skickade henne åt det håll jag trodde spåret gick. Men så var det inte. Baby är dock en strålande spårhund och fixade det ändå. Toppen!

Baby efter spåret
Baby efter spåret

Så vi åkte tillbaka till klubben med en riktigt bra känsla. Under tiden hade hade högrehundarna gått sin lydnad. Lite fika hann vi med sedan var det dags för lydnaden. Hade i förväg bestämt mig för att avstå platsen och budföringen. Är inte klar med skotträningen än och jag vågar inte chansa.
Baby hade inte jättebra linförighet men jag fick faktiskt 8-or i alla fall. Framförgåendet gick bra men en 0 på platsläggande under gång och jag tänkte neeej detta går ju inte. Men jag har ju världens bästa hund. Resten av lydnaden var fantastisk och jag klarade lydnadspoängen för uppflyttning. Helt otroligt! Vi blev uppflyttade till högre klass! Jag var tvungen att nypa mig i armen!

Baby med sitt pristuggben!
Baby med sitt pristuggben!

Alf och Ing-Marie fick fina placeringar men missade tyvärr uppflyttning denna gång.

Prispallen i högre klass.
Prispallen i högre klass.

Jag vet knappt hur jag kom hem. Kände hur trött jag var efter en hel dags anspänning. Jag ringde till Falkenberg dit jag också kommit med och lämnade återbud. Och söndagen har jag varit på klubben och tittat på alla duktiga appellhundar som tävlade. Elin och Juno, Babys syster var grymma och blev uppflyttade! Och flera klubbkompisar gjorde också bra ifrån sig idag. Grattis till fina prestationer, Eva och August, Agneta och Extra, Catharina och Cirka och Sandra och Glassa som blev uppflyttade och Ki och Pax och Kristina och Freja som var så nära.
Nu ser jag fram emot träningsläger i Håverud om två veckor. Då skall det tränas upptagsrutor, uppletande, skall, kryp och ja ni fattar 🙂