Kategoriarkiv: spårtävling

Himmel och helvete på samma vecka!

Tråkigt har man sällan. Alltid händer det något. Men en sak i sänder! Vi börjar i himlen tror jag.
Jag hade anmält mig till en spårtävling i Falkenberg. Hade ju varit toppen om man kom med där. Fina skogar och inte alltför långt bort och dubblerad var den också. Inte så många anmälda faktiskt så vi kom med! Jättekul! Ända tills Åsa informerade mig om att enligt PM skulle spåren inte vara i skogen! Å, jäklar det var jag inte beredd på. Jag har med flit undvikit tävlingar söderut just för att det inte har skog. Har fått för mig att Baby inte spårar så bra på stubbåker och liknande. Men avstå från att tävla – nä, nä det gör jag inte.
Sagt och gjort – Åsa och jag var ute ett par gånger och tränade spår och upptag på gräs och stubbåker. Hippie är ju galet duktig på sådant underlag. Efter ett par spår och upptag som gick dåligt så kändes det bättre. Jo, kanske ändå kan det funka. Det var känslan jag hade inför tävlingsdagen som var söndagen, dag 2 alltså.
Samling på tävlingsdagen på en P-plats utanför stan. Jag drog nummer 1 och tänkte att det var bra. Gillar inte lång väntan.

Spåren låg alldeles vid motorvägen och intill en massa vindkraftverk. Jag parkerade alldeles intill rutan och tänkte att jag får lägga sele och lina en bit ifrån påsläppet så det inte blev direkt ut från bilen och ut i rutan.
Domare och tävlingsledare kom redan efter 10 minuter och jag tog ut min hund och gick bort en bit som planerat och selade på. Jag gick på vägen mot rutan och över vägen nästan i diket vid bilen för att få en liten bit att gå rakt emot och sedan gick jag mot skylten och släppte iväg henne strax efter spårskylten. Hon gick spikrakt ut – stannade till – gick ett par meter åt vänster – vände och gick ut ur rutan åt höger – det tog nog 15 sekunder och så var vi iväg! Härligt! Spåret gick runt en stor stubbåker med en liten ö av buskar och träd och när vi kom till slutet hade vi alla pinnarna med oss. Sanning med modifikation skulle det visa sig. Första pinnen var från gårdagens spår. Men jag var mycket nöjd med Babys insats och trots att vi missade en pinne så kunde jag inte annat än vara jätteglad över att hon fungerade så bra på stubbåkern.
Härlig känsla att åka tillbaka till klubben efter spåret 🙂

På klubben var det tid för lite fika innan platsliggning och uppletande i den ordningen. Det satt fint med en macka och lite kaffe för någon frukost hade man ju inte ätit innan man åkte.
Platsliggningen var lugn och utan problem. Läskigt att man kunde kika på hundarna genom en glipa i planket vi stod bakom.
Så var det uppletande. Rutan var överskådlig. Första 20 metrarna lite skog-isch med träd och sly, sedan 10-15 meter gräs och sedan skog igen.
Vi började i vänster kant som vi brukar. Jag skickade henne och hon gjorde en lov på kanske 5 meter och kom in till mig igen. Hoppsan tänkte jag och skickade henne igen. Samma sak igen – men hon stannade denna gång och denna gången plockade upp föremålet som låg där. Hon fick alla 4 föremålen på kanske 2,5 minut och  jag var jättenöjd med min lilla pärla. Fick dock ett avdrag av ena domaren för tugg. Får träna apportering av mjuka föremål igen.
Kände mig oerhört nöjd efter uppletandet! Så himla kul när man känner att Baby är på hugget och njuter av att tävla!

Efter lunchen var det dags för lydnaden. Plötsligt sken solen och det blev lite varmare men nu jädrans skulle vi göra vårt bästa.
Lydnaden gick ganska bra! Vi har presterat bättre, jag var lite missnöjd med ett stopp på skallet som hon brukar vara så grym på men jag skall verkligen inte klaga. Vi fick bra betalt för vår lydnad med 233,5 och det är ju helt ok.
Helen och Iq gick efter oss och dom gick så fint tyckte jag och dom hade haft fullt på uppletandet! Men tack vare mitt fina upptag så var det vår dag denna gången! Så himla kul – man vänjer sig aldrig!
Så båda certen denna dag gick till kelpiesarna Baby och Iq första och andra plats. Och Iq är en riktig goding – det tycker Baby.

Nöjd matte och Baby
Baby och Iq

Det bästa med tävlingar – speciellt dom som går bra är att man får en sådan energi att träna.
Ki och jag har tränat ett par gånger efter tävlingen. I lördags var i på Kammarberget och promenerade och tränade uppletande.

Kola och Meja
Kola och Meja
Ki och Meja
Ki och Meja
Meja i uppletanderutan!
Baby efter uppletande!
Baby efter uppletande!

I måndags bestämde vi oss för att göra en riktig träningseftermiddag med både spår och lite lydnad, Ki och jag.
Vi träffades efter jobbet och gick en långpromenad med hundarna. Sedan åkte vi till min spårmark mitt i stan och jag lade ett högrespår till Ki och hon lade ett spår till Baby med flera spetsvinklar. När spåren var lagda åkte vi till klubben och tränade lite lydnad. Framåtsändande, fritt följ, kryp och inkallning för min del.
Sedan tillbaka till stan för att ta spåren. Jag tittade på Ki och Pax påsläpp som var himla fint och dom tuffade iväg åt rätt håll. Allt såg bra ut så jag gick och hämtade min hund och selade på. Nu hade det börjat bli ordentligt mörkt och jag kunde inte hitta snitseln där mitt upptag skulle vara. Till slut bestämde jag mig för att släppa på ändå. Efter lite strul kom vi iväg och allt gick bra tills vi  närmade oss slutet. Baby missade slutet och kom ut på vägen där hon vände om och gick tillbaka i spåret igen. Samtidigt ringde telefonen. Jag såg att det var Ki och tänkte jag tar det så fort Baby hittat slutapporten. Det ringde igen men jag struntade i det samtalet också. Sekunder senare hittade hon slutet och jag selade av henne och bytte den mot hennes leksak som hon jättenöjd sprang omkring med.
Jag ringde Ki men det var upptaget så vi gick till bilen. Då ringde det igen. När jag svarade var det Ki som skrek att jag måste komma och hjälpa henne för hon hade brutit foten trodde hon. Det kändes att jag inte svarat när hon ringde kan jag lova.
Jag hittade henne och Pax vid slutet av spåret jag lagt. Spåret hade hon och Pax klarat fint men med linan runt benet hade hon kastat en leksak till honom och då hände det. Fy farao vad vidrigt. Vad gör man? Hur skall jag få henne från den blöta åkern? Kunde riktigt se mig själv försöka nära henne över axeln med en bruten fot skrikande av smärta medan jag vinglade fram och säkert ramlade flera gånger. Nä, det var inte möjligt.
Jag fick ringa dottern, hennes sambo och min son som fick komma och hjälpa oss. Ki’s son kom också. Ringde räddningstjänsten för jag insåg också att vi måste ha en ambulans som kunde köra henne till sjukhus så hon snabbt kunde få hjälp.
Björn och Aron kunde med gemensamma krafter bära ut henne från åkern och efter en evighet kändes det som kom ambulansen. Stackars Ki hade brutit foten på två ställen och det var många som undrade vad det var för stor best till hund som kunde orsaka sådana skador. Operation och ett par dagar på sjukhus och gips och kryckor i 6 veckor.
Ja, vad skall man säga? Vad skulle vi där att göra? Gå spår i mörker på en blöt och lerig äng. Ett riktigt helvete, verkligen.

 

Sommarsammanfattning

Trots goda intensioner blir det inget skrivet här och det är ju dålig stil. Kan ju kanske skylla på att jag tränat hund på mycket av min lediga tid. Men riktigt sant är det ju inte.
Skall göra en lång uppdatering här för mycket har ju hänt sen i våras!
Vi gjorde några tävlingar på våren. Med lite blandade resultat. Tävlingen i Kind kändes jättebra och vi fick cert. Men det 4e föremålet på uppletandet saknades. Gah!

Efter spåret i Kind.
Efter spåret i Kind.
Elin och Juno, jag och hundarna på GMBK
Jag och Baby på Gbg-avd.
Platsliggning på klubben med Helena och Ing-Marie.

Lydnadsträning har det blivit på GMBK, Göteborgsavdelningen och på Kungsbacka BHK hela våren och sommaren.
Helena och Brizzie var på sitt årliga sommarbesök och då tränade vi lite lydnad på klubben. Är så kul att ses. Det blir ju inte så ofta när det är så långt emellan där man bor.

Vi har tränat mycket spår och oerhört mycket uppletande hela sommaren. Kände mig så osäker på uppletandet då vi flera gånger haft ”bara” 3 föremål in på tävling. Denna ”roliga” bilden tog jag när Ing-Marie är ute och vallar. Hon syns knappt. Och vad jag gör vid sidan minns jag inte.

Så kom då dagen när det var dags att åka till Gävle för den stora tävlingen. Åsa och Hippie var vänliga nog att åka med som coacher åt mig och Baby.

Fina Åsa och Hippie.

Det tog lång tid att åka dit. Vi åkte mitt på dagen och var inte framme förrän sent på kvällen. Hotellet var fint och lugnt och hundarna var välkomna där!
Vi var ganska trötta och alla somnade gott. Njä, inte jag. Inte den natten.

Kvällsfika
Kvällsfika
På hotellet
På hotellet
Baby gillade att bo på hotell!
Baby gillade att bo på hotell!

Fredag var det invigning, lottning och platsliggning.

Skylten!
Lite fikapaus. Carina, Åsa, Kristina och Åsa.
Invigningen
Strax platsliggning
Jag och Baby i mitten.
Min lilla pudding!
Gömstället

Invigningen bestod i att vi tågade in på Skutskärs IP fotbollsplan. Lite tal och sedan var det dags.
Platsliggningen blev onödigt spännande när vi fick gå tillbaka till hundarna efter 1,5 minut. Två hundar var uppe och gick! Vi fick lägga om och enligt nya reglerna fortsatte tidtagningen där den slutade när avbrottet kom. Men Baby låg fint bägge gångerna!
Vi gick omkring och tittade i lite bland alla grejer som fanns att köpa, pratade lite med nya och gamla vänner och njöt av det fina vädret! Bra för nerverna att allt gick lite lugnt och långsamt.
Lotten föll sig så att jag hamnade i C-gruppen och skulle börja med uppletande på lördag morgon. Spåret som fanns i Ockelbo skulle vi gå på eftermiddagen.

Nummerlappen!
Nummerlappen!

Uppletandet var svårt. Det hörde jag tidigt. Någon grupp hade haft uppletande redan på fredagen och det var många som hade misslyckats. Jag kände mig ändå ganska lugn. Tänkte att jag hade allt att vinna och inget att förlora. Och jag visste hur det kändes att inte få alla 4 föremålen när man så gärna vill.
Men denna gången skulle det visa sig att det var min tur att lyckas! Så glad jag var! Dubbel 9a med litet avdrag för tugg.

Ann-Kristin innan uppletandet!
Ann-Kristin innan uppletandet!
Uppletandet klart! Hittade alla 4 föremålen!
Uppletandet klart! Hittade alla 4 föremålen!

En bra stunds paus efter uppletandet så jag fick lugna ner mig lite! Baby var sitt goa glada jag som vanligt! Vi åkte iväg för att äta lite och rasta hundar och sedan styrde vi kosan mot Ockelbo!
Lottning på Ockelbos fina brukshundklubb. Vi fick en liten påse med bland annat en bok om kronprinsessparet. Prins Daniel är ju från Ockelbo. Vi fick en jättefin kaffemugg med spår-SM tryck på. Coolt! Jag drog nummer 1 och så åkte vi iväg till spårmarkerna.
Här hade det varit björnjakt förra veckan fick jag veta. Jaja, bara att gilla läget. Lite jobbig ruta som låg lite på skrå. Jag kunde inte skicka rakt ut som jag tänkt men det gick 2 ”stigar” som ett V från påsläppspunkten. Skicka höger eller vänster var frågan. Jag bestämde mig för att Baby fick bestämma. Hon valde vänster och det blev tyvärr bakspår. Vi kom iväg ändå och jag kände mig nöjd ändå. Inget strul i alla fall. Spåret gick fram och tillbaka till vägen, lite lurigt men Baby fixade det galant. Tyvärr saknade vi en pinne till slut men jag kan bara vara jättenöjd med vår insats. Detta var faktiskt målsättningen för mig. Ta mig runt spåret och genomföra hela tävlingen.

Här kommer vi!
Här kommer vi!
Innan påsläppet
Innan påsläppet
Tittar på rutan!
Tittar på rutan!

Mycket lättad, glad och nöjd med vår insats tog vi vårt pick och pack och gick långpromenad med hundarna och åt lite mat.

Våra fina flickor!

På söndagen började lydnaden tidigt och i omvänd ordning. Den som gått bäst på lördagen skulle starta sent och omvänt. Dessvärre var resultatrapporteringen inte 100% så vi visste inte när jag och Baby skulle starta. Vi hade tänkt äta frukost på hotellet innan vi åkte till Skutskär men jag blev så orolig att vi skulle missa vår start så vi åkte utan frukost. Och tur var väl det. Det var snart min tur!

 

Christine och Kayan
Framåtsändandet

Bilden ovan är från min lydnad. Jag är så stolt och glad! Ingen kanonlydnad men ändå – inga 0-or och inga 5-or och ett riktigt fint framåtsändande! Och sedan var det klart!
Måste lägga in en bild på Christine & Qayan som vann spårhundsgruppen! Suddig, dålig bild men med ett så härligt driv och självförtroende. Ett så fint ekipage! Imponerande!

Christine och Qayan
Christine och Qayan

Dessa fina minnen är redan en månad gamla men i hjärtat bevarade. Så roligt det har varit.

Baby och jag SM spår 2017
Baby och jag SM spår 2017

Tack till er som varit så vänliga och hjälpt mig så att detta blev möjligt!

 

 

 

Jag säger bara – Vänersborg!

Nä, hon började inte löpa så vi åkte till Vänersborg i söndags för att tävla spår, Åsa och jag.
En sån fantastisk tur jag haft. Att först komma med på tävlingen. Hur många som helst anmälda och bara 10 spår. Både Åsa och jag kom med – helt otroligt. Stackars Ing-Marie fanns inte ens med på reservlistan. Jag var nästan säker på att hon skulle börja löpa men hon höll sig och det var ju toppen!
Vi träffades på Vargön tidigt på morgonen och det var riktigt kyligt men uppehåll.
Jag drog nummer 5 och Åsa nummer 8. Efter en stund bar det av upp i skogen. Det var jättefint där jag hade mitt spår. Öppet och fint med en liten tjärn med några svanar.
Det tog en stund innan det var min tur så Baby och jag gick en liten sväng.
Rutan låg en bit in i skogen och var ganska öppen. Jag selade på Baby vid bilen och vi fick gå en liten bit. Jag lämnade henne en bit ifrån rutan och gick fram och tittade. Så var det dags.
Jag peppade henne lite och så skickade jag henne – och hon gick rakt ut ganska långt sedan vänster och så bar det iväg åt rätt håll!
Spåret gick som en dans! Alla pinnar hittade Baby och vi var runt spåret på en knapp halvtimma. Min spårläggare sa att domarna verkade nöjda med vårt påsläpp. Det var ju kul för vi har tränat påsläpp en del. Inte en skymt av den lilla ring hon brukar göra innan hon sticker ut och tar spåret.
Så himla go känsla att veta att vi skulle få fortsätta! Tur att spårläggaren skulle till klubben. Jag hade nog aldrig hittat tillbaka annars!

Det tog en bra stund innan vi var tillbaka på klubben. Har sett skylten när man åkt förbi några gånger men hade aldrig varit där förut.
Åsa kom efter ett tag och hon var också nöjd efter spåret!
Efter lunchen var det dags för mig att gå lydnaden. Känslan var ganska bra. Tyckte jag gick bra. Hon var lite nosig i början men det blev bättre efter en stund.
Lite långt framåtsändande och lite glest skall men annars ganska ok. Vi fick inga jättepoäng men jag kände mig nöjd och det gjorde Baby också.
Åsa och Hippie gjorde en fin lydnad och jag såg att Åsa var mycket nöjd!

Lite väntan igen – sen var det uppletande. Man fick gå ner längs lydnadsplanen och sedan bort till höger. Flera stora appellplaner fanns det där och en agilityplan. Vilket ställe! Häftigt! Uppletanderutan var fin. Många fina ställen att skicka ifrån, platt men med många träd och buskar. Vi kom in i höger hörne. En hel del publik stod där. Jag bestämde mig för att skicka från vänster hörne så vi gick längst bort.
Första skicket – hunden försvann. Jag gick 10 meter åt höger och ställde mig och väntade. Hann tänka en massa saker innan hon plötsligt dök upp med första föremålet. Skickade igen och snabbt in med nästa föremål. Efter tre skick hade jag tre föremål och jag var borta i höger hörne där jag skickade henne för fjärde gången. Hon stack rakt ut och försvann en stund men kom tillbaka tom. Skickade igen och drog mig mot mitten. Baby kom tillbaka tom samtidigt som jag fick reda på att jag hade 1 minut kvar. Skickade henne igen och gick åt vänster. Och så plötsligt tvärvände hon i mitten på rutan och hittade sista föremålet! Så himla roligt! Publiken applåderade och jag var överlycklig för vi hade fullt på uppletandet! Min härliga hund fixade det!
Så var det bara platsliggningen kvar. Baby fick ligga bredvid fina Qrut en jättefin kelpiekille. Men jag var oerhört nervös. Fast jag vet inte varför egentligen. Inget har någonsin hänt. Och till slut var tiden ute och hon låg så fint precis som hon brukar.

Det tog en stund innan allt var sammanräknat. Jag visste att specialen gått riktigt bra men vågade inte hoppas. Trodde jag fixat certet på GMBK men missade det med 2 poäng så jag ville inte ta ut något i förskott.
Men detta var min och Babys dag! Vi vann och fick certet och brukschampionatet vi så gärna ville ha! Grymma Åsa och Hippie knep också ett cert blev spårchampions och slutade tvåa!

Kungsbacka äger!
Kungsbacka äger!
Hippie och Baby nybakade spårchampions!
Hippie och Baby nybakade spårchampions!

 

 

Elit spår

Så har vi tävlat elit spår att par gånger. Riktigt kul har det varit! Och det har gått bättre än jag kunnat drömma om. Jag och Åsa anmälde oss till Laholm. Tävlingen var dubblerad och vi bägge kom med! Fast jag på lördagen och Åsa på söndagen. Inget att deppa för och den lördagen blev nåt i hästeväg! Vi åkte ner i mulet och tidvis regnigt väder men det var uppehåll när vi närmade oss Laholm.
Dagen började i skogen. Lotten gav oss startnummer 1 och det kändes bra. Spåren var jättefina och terrängen ungefär som hemma. Vi kom iväg åt rätt håll och trots att jag var övertygad om att jag missat en pinne hade vi allt med oss vid slutet! Härligt!
Innan vi åkte tillbaka till klubben var det uppletande. En grön och fin skogsruta. Baby fick in alla 4 föremålen men lite ostrukturerad och släppte ett föremål så 8-8,5 där.
På klubben sken solen och det var riktigt fint väder. Var ganska spänd på hur lydnaden skulle funka så det var skönt att vara nummer 1 så man slapp vänta så länge. Först platsliggning. Hon låg så fint och jag var nervös som vanligt där jag stod bakom klubbstugan. Puh!
Lite uppvärmning och sedan var det dags för lydnaden. Fria följet hyfsat och inkallningen sådär. Men sen.. Herre jösses vad hon gick bra! Allting bara funkade! Så himla häftigt! Galet bra alltihop! Vi slutade 2:a med cert och med fantastiska poäng!

Prispallen!
Prispallen!
Protokollet
Protokollet

Resan hem gick som en dans. Såklart! Men hemma var det sofflocket för oss. Baby var ganska trött efter en händelserik dag.

Trötter
Trötter

Det bästa av allt var att Åsa och Hippe åkte ner på söndagen och fixade ett cert dom också!

Förra helgen hade vi lyckats komma med på GMBK’s Grand Prix på lördagen, både Åsa och jag. Ing-Marie, Linnéa och jag var på fredagen och tittade på lydnadstävlingarna och hejade på våra klubbkompisar som tävlade. Jag ville också känna lite på stämningen. En del tält med försäljning fanns det och jag köpte en fin tröja och lite snitslar att ha i skogen när vi tränar.

Agneta och Extra
Agneta och Extra
Catharina och Cirka
Catharina och Cirka
Elin och Juno
Elin och Juno
Eva-Britt och Moa
Eva-Britt och Moa

På lördag morgon var det samling 07.00 på GMBK. Fick nummer 17 men fick gå min lydnad redan som 3:e ekipage efter platsliggningen. Var lite besviken för lydnaden kändes inte så som det gjort senast men vi höll ihop det bra ändå. Så chocken var stor när jag läste på delresultaten. Vi hade riktigt bra poäng! Tittade flera gången men min känsla hade varit helt fel! Så konstigt men jag var jätteglad!
Uppletandet var inte riktigt bra denna gången heller. 3 föremål in men lite vimsigt och lite tugg på föremålen.
Spåret fick jag och Baby gå efter lunch. Ett jättefint spår i hemtam terräng. Alla pinnar in men lite strul innan hon kom iväg ur rutan. 8,5 fick vi på påsläppet. Spåret tog 25 minuter och allt gick bra utan strul eller tapp.
Efter spåret fick Baby bada i en liten sjö alldeles där vi parkerat bilen. Jag var ganska varm också så mina fötter fick också bada lite.

Baby badar efter spåret!
Baby badar efter spåret!

Sedan blev det flera timmars väntan innan resultaten kom. Vi slutade 7a med fina 583 poäng. Inget cert denna gång dock. Monica och hennes fina kelpie Xter kom 2a med cert!
Det blev mycket prat och en promenad med hundarna. En mycket trevlig dag på GMBK. Ing-Marie var på plats och hejade på oss och det var ju också kul!

Hundarna uppradade på en spång!
Hundarna uppradade på en spång!
Monica, Ing-Marie och Baby!
Monica, Ing-Marie och Baby!

 

Sommarrapport

Sommaren gick fort. Mycket har hänt men inte mycket här. Jag skall försöka göra en liten summering. Hela våren och en bit in på semestern har Ing-Marie och jag hållit på att lägga spår inför vår stora sommartävling och tillika riksmästerskap för kelpie. Vi har lagt många timmar i skogen på alla spåren men det har varit både kul och nyttigt. 1500m spår är långt.

Bonita och Baby
Bonita och Baby
Alla spåren mätta med detta mäthjul.
Alla spåren mätta med detta mäthjul.
Meja i spårskogen
Meja i spårskogen
Semestersabotören spårläggning
Semestersabotören spårläggning

Jag har också tränat en hel del spår med Baby. Ofta med Lotta och Roffe i hennes härliga skogar. Det har lagt grunden till Babys spårsäkerhet. Hon har med tiden blivit en riktigt duktig spårhund. Hon älskar att spåra och ger sig aldrig. Och det är skönt att känna sig säker i skogen i hennes sällskap.

Lotta och Roffe
Lotta och Roffe
I spåret med Baby
I spåret med Baby

Vi provgick också ett par av spåren vi lagt till tävlingen.
Numera använder jag endast skogspinnar och hon plockar oftast allihop.

Vi har tränat en hel del uppletande också. Baby är riktigt bra på uppletande. Det har hon redan visat. Tränar ganska mycket på det ändå för att försöka ge henne stor erfarenhet.

Uppletanderuta
Uppletanderuta

Hon är härlig att träna. Hon vet var hon varit och vart hon skall. Stor energi har hon och alltid en ide om vart nästa skick skall gå. Jag rör mig i sidled på stigen när hon är ute och letar så vi har en ny plats inför varje nytt skick. Hon är verkligen en toppenhund min lilla Baby.

Lydnad har vi tränat jättemycket hela våren och sommaren. Krypet, skallet, apporteringarna och hoppet funkar ganska bra. Framåtsändandet är bra men alldeles för långt. Träna, träna träna på detta. Fria följet har varit lite si och så men ju mer jag tränar desto bättre blir det. Backningen skall bli bättre, språngmarschen mindre hoppig och lite sneda sättanden som skall jobbas bort.
Inkallningen är svår. Baby tycker att hon kan själv så jag får träna mycket raka inkallningar. Annars bromsar hon för mycket och inkallningen blir jättelångsam. Så raka inkallningar är det som gäller.
Stegen börjar bli bättre nu efter en hel del träning. Hon går på alla stegen men det går ganska snabbt så jag får pinna på bredvid.

Stegklättring på GMBK
Stegklättring på GMBK

Och – så skall alla moment tränas tävlingsmässigt med tävlingsledare. Tack vare goa klubbkompisar har jag fått hjälp med det.
Jag och Åsa har åkt runt lite på andra klubbar och tränat lydnad tävlingsmässigt , provat på andra hopphinder och stegar. Riktigt nyttig träning.

Åsa och jag i Falkenberg!
Åsa och jag i Falkenberg!

Sommartävlingen gick av stapeln helgen v.29 och det var full fart en hel helg. En härlig helg med lydnad på fredagen, spårtävling med 17 spår på lördagen och sök på söndagen. Vi hade många duktiga deltagare och en brukschampion både på lördagen och på söndagen. Jättekul men oj vad jag var sugen på att delta istället för att arrangera.

Spårupptag
Spårupptag
Spårdomare Sven och Bengt
Spårdomare Sven och Bengt

Så plötsligt hade Åsa övertalat mig om att det var dags att anmäla till några tävlingar. Tranås och Falköping i augusti. I Tranås blev vi 20 och 21-reserv så det kunde vi glömma. Men i Falköping kom vi båda med. Så sista helgen på semestern bar det iväg till Falköping.
Ja, vi bodde i sonens lägenhet i Tibro mellan fredagen och lördagen. Skönt det. Körtiden på lördag morgon kortade från 3 timmar till 40 minuter och det var skönt!

Jag drog nummer 11 och när vi kom ut till spåren började regnet avta och solen tittade fram.
Efter lite snurr kom vi ur rutan åt rätt håll. Ganska ojämnt på marken med mina onda fötter. Tror jag vrickade fötterna 50 gånger 🙂 Men när hon hittade första pinnen sänkte sig lugnet i mig. Jag kom på mig själv att tänka att detta var ju som att gå spår hemma hos Lotta. En så häftig känsla. Kunde verkligen inte bli bättre. Vi missade 3e pinnen och det var ju synd. Men vi var runt på lite drygt 25 minuter.

Tillbaka på klubben kände jag mig mycket nöjd och glad. Lydnaden kom sedan. Dom skulle ha paus mellan startnummer 10 och 11. Jag visste att nummer 10 hade brutit och jag ville inte sitta och vänta på att domarna skulle fika. Så jag värmde upp medan nummer 9 gick och när dom sedan tittade sig om efter 10an så sa jag att hon brutit och då fick jag gå istället.
Det kändes helt lugnt när jag gick in på planen. Baby var lugn och samlad och vi gjorde som vi brukar göra när vi tränar tävlingsmässigt.
Först fria följet – hon gick riktigt fint tyckte jag. Dålig backning och lite sneda sättanden men annars ganska ok.
Inkallningen gick jättebra. Kanske lite långt ställande men annars bra. Häftigt!
Framåtsändandet – Saaakta tjoade jag bägge vägarna. Och det blev ju ganska bra! 5or fick jag och det gjorde mig mycket glad. Hon gick rakt och fint, tittade inte på gruppen och finfin inkallning. Hon fick mycket beröm efter det!
Krypet – herrejösses det var bra!
Skallet – om möjligt ännu bättre. Lät som ljuv musik. Vov, vov, vov, vov i fin takt och inte ett enda tjuvskall före, i mitten eller efteråt!
Metallapportering – jättebra
Tungapportering – jättebra
Hoppet – toppenbra
Stegen – toppenbra
En sån härlig känsla!

Protokollet
Protokollet

Hon gjorde ett toppenfint uppletande men hittade bara 3 föremål.
Så var det bara platsliggningen kvar. Hon fick ligga bredvid en jättefin kelpiekille och dom såg riktigt söta ut. Lite nervöst var det allt men det gick bra!
Vi slutade 8 med drygt 560p och det är jag mycket nöjd med! Det var en riktigt kul debut och hoppas snart få tävla igen.

Debuten avklarad
Debuten avklarad

Spårtävling i Falköping

Nu har man ju tränat hela hösten vintern och in på våren. Platsliggning med skott, lydnad, spår och uppletande.
Långa och jättelånga spår med skogspinnar, spetsvinklar, hyggen, branta backar, ängar. Ja, nästan alla tänkbara spår. Lotta och jag har tränat en del ihop. Det har varit mycket roligt och givande. Vi har gått spår åt varann och följt med varann runt i spåren. Hunden har blivit väldigt duktig och jag själv lugn och säker. Härlig känsla det där. Finns inte mycket som går upp mot det.
Första tävlingen jag anmält till blev inställd på grund av för mycket snö. Så det blev att ladda om och i Falbygden kom jag med. Sista spåret innan tävlingen gjorde jag lördagen innan hemma hos Lotta. Ing-Marie, Lotta och jag lade spår åt varann. Känslan var där och jag kände att jag gjort allt jag kunnat inför tävlingen.

I spårskogen
I spårskogen

På söndagen var Åsa och jag i en annan minst lika fin skog för att träna uppletande. Vi hittade en härlig ruta i motlut med granar men med god sikt hela vägen.

Uppletanderutan
Uppletanderutan
Åsa och Hippie
Åsa och Hippie

Min Baby skötte sig bra och jag kände mig så väl förberedd som jag bara kunde inför tävlingen. Det var en härlig dag. Vi gjorde två pass var med lite fika emellan.

Tisdag blev sista träningsdagen innan tävlingen. Platsliggning med skott och framåtsändande var fokus. Framåtsändandet började bli bättre efter att ha varit alldeles för långt och gick fantastiskt bra. Det gjorde mig så glad. Gjorde alla de andra momenten inklusive platsliggningen med bra resultat och då bestämde jag mig för att det var färdigtränat inför tävlingen.

På fredagen slutade jag lite tidigare och tillsammans med Linnéa åkte vi till Tibro för att kampera hemma hos Aron. Det var riktigt lyxigt och på kvällen gick vi med alla hundarna i Rankås, ett friluftsområde med jättefina slingor i skogen.

Med Aron, Linnea och hundarna i Rankås
Med Aron, Linnea och hundarna i Rankås

På lördag morgon åkte Linnea, Baby och jag till Falbygdens BHK och hkl tävlingen. Samling kl.08.00 och jag drog spiken. Vi skulle börja med uppletandet och det låg alldeles vid klubbstugan. Lite nervigt var det allt men Baby var på toppenhumör och mycket sugen på att arbeta. Som vanligt!
Rutan var som en park. Gräs och en del träd. Överskådlig och springvänlig. Man kom in i höger hörne och jag bestämde mig för att börja i vänster. Baby gjorde som hon brukar – sitt allra bästa – och på kanske 2 minuter hade jag 3 föremål och 9,5 av bägge domarna.

Uppletanderutan I Falbygden
Uppletanderutan I Falbygden

Sedan åkte vi ut till spåren. Eftersom jag hade nummer 1 behövde jag inte vänta särskilt länge.
Hon kom iväg ganska snabbt och åt rätt håll. Spåret gick åt vänster.

Spårupptaget
Spårupptaget

När vi hittade första pinnen kände jag mig lugn. Det kändes precis som när vi tränar och vi gick runt spåret utan krångel på 19 minuter och hade alla pinnar med. Men jag var sjöblöt efter att ha glidit ner i ett djupt vattenfyllt dike men vad gör väl det! Jag hade simmat om det behövts!
Gladast i stan var jag efter spåret och åkte ifrån både Babys leksak och spårsele som blev kvar i skogen. Spårläggaren stannade och tog upp den på väg tillbaka till skogen. Och selen hade någon vänlig själ plockat upp och tagit till klubbstugan. Herre jösses! Hur snurrig får man vara.

Spänd väntan på lydnaden. Det gick både bra och dåligt. Fria följet var inte jättebra och vi 0-ade framåtsändandet som var alldeles för långt igen. Platsen var perfekt och det kändes riktigt bra. Men annars var hon jätteduktig och jag förstod att vi hade en chans att bli uppflyttad.
Men när jag verkligen insåg att det hade hänt och att vi dessutom var 2:a blev jag överlycklig! Så himla kul!

Min fina Baby
Min fina Baby  uppflyttad till elitklass!

Jodå, jag log hela vägen hem. Och imorgon skall vi ut och träna igen!

 

Vilken vår!

Sitter här och försöker samla ihop mig efter en hektisk vecka. Vi har städat i trädgården efter trädfällningar och allmän vårröjning. Aron var hemma förra helgen och hjälpt mig som tur är annars vet jag inte hur jag skulle ha hunnit. Hundarna tyckte det var toppen att springa runt i trädgården hela dagen.

Bella
Bella
Trädgårdsarbete
Trädgårdsarbete

Lite träning inför tävlingarna nu på helgen var vi tvungna att göra plats för. En kväll åkte Ki, jag och Elin till GMBK och tränade.

Träning på GMBK
Träning på GMBK

Träningstävla en gång innan helgen gjorde vi också. Vi åkte och lade spår i Kungsbacka. Vi har fina spårmarker mitt i stan (!) så det blev ett appell till Elin och ett lägrespår till Baby.

Elin lägger spår åt Baby!
Elin lägger spår åt Baby!

Sedan åkte vi och fikade så att spåren fick ligga till sig. Spåren gick bra. Vi har duktiga spårhundar. Tessan var hemma från Thailand så jag hade bett henne vara tävlingsledare åt oss på lydnaden. Så efter spåren sammanstrålade vi på klubben. Efter gemensam platsliggning fick vi oss en genomkörare.

Tessan och Elin
Tessan och Elin
Platsliggning på klubben med Tessan och Elin
Platsliggning på klubben med Tessan och Elin

Jag hade inte tränat på nästan en vecka så jag visste inte riktigt vad som skulle funka och vad som inte skulle funka. Men uppehåll ibland funkar bra och hon gjorde riktigt bra ifrån sig. Och krypet var fantastiskt! Jösses, Baby hade vilat sig i form! Juno gick också fint och vi var mycket nöjda med vår tävlingsledare och våra hundar.

Juno, Gucci och Baby
Juno, Gucci och Baby

Jag var på klubben på torsdagen för att träna en sista gång. Tittade på Susanne Kihl som hade kursstart. Men efter lite fika bestämde jag mig för att inte göra det träningspasset. Tänk om inte krypet funkade längre. Det ville jag verkligen inte skulle hända. Så jag åkte hem igen. Och möjligen var det ett bra beslut.

Samling 09.00 på lördagen på Elfsborgs brukshundklubb. Vi tittade på högre klassens platsliggning. Ing-Marie och Abbie var med och Alf och Mollie och dom låg så fint. Sedan åkte jag ut till mitt spår. Lite struligt påsläpp hade vi men vi kom iväg och kom runt på drygt 17 minuter med en missad pinne. Kändes väldigt stabilt. Strulet i början fick sin förklaring. Jag fick uppfattningen om att spåret gick åt vänster och skickade henne åt det håll jag trodde spåret gick. Men så var det inte. Baby är dock en strålande spårhund och fixade det ändå. Toppen!

Baby efter spåret
Baby efter spåret

Så vi åkte tillbaka till klubben med en riktigt bra känsla. Under tiden hade hade högrehundarna gått sin lydnad. Lite fika hann vi med sedan var det dags för lydnaden. Hade i förväg bestämt mig för att avstå platsen och budföringen. Är inte klar med skotträningen än och jag vågar inte chansa.
Baby hade inte jättebra linförighet men jag fick faktiskt 8-or i alla fall. Framförgåendet gick bra men en 0 på platsläggande under gång och jag tänkte neeej detta går ju inte. Men jag har ju världens bästa hund. Resten av lydnaden var fantastisk och jag klarade lydnadspoängen för uppflyttning. Helt otroligt! Vi blev uppflyttade till högre klass! Jag var tvungen att nypa mig i armen!

Baby med sitt pristuggben!
Baby med sitt pristuggben!

Alf och Ing-Marie fick fina placeringar men missade tyvärr uppflyttning denna gång.

Prispallen i högre klass.
Prispallen i högre klass.

Jag vet knappt hur jag kom hem. Kände hur trött jag var efter en hel dags anspänning. Jag ringde till Falkenberg dit jag också kommit med och lämnade återbud. Och söndagen har jag varit på klubben och tittat på alla duktiga appellhundar som tävlade. Elin och Juno, Babys syster var grymma och blev uppflyttade! Och flera klubbkompisar gjorde också bra ifrån sig idag. Grattis till fina prestationer, Eva och August, Agneta och Extra, Catharina och Cirka och Sandra och Glassa som blev uppflyttade och Ki och Pax och Kristina och Freja som var så nära.
Nu ser jag fram emot träningsläger i Håverud om två veckor. Då skall det tränas upptagsrutor, uppletande, skall, kryp och ja ni fattar 🙂

 

Jaha kanske dags att börja blogga igen..

Säsongen avslutades idag för min del. Det har varit en fantastisk höst för mig och Baby! Knappt att man tror det är möjligt. Men det har varit mycket annat också men nu börjar det lugna ner sig igen. Skall försöka göra en liten sammanfattning så att jag kommer i fas här igen. Hade inte alls tänkt sluta skriva på bloggen. Det bara blev så. Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.

Baby min fina tös
Baby min fina tös

Jag måste säga att jag varit väldigt nöjd med min lilla galenpanna ända från början. Hon är go och glad jämt. Arbetsvillig alltid och med en outtömlig energi. Vild och lugn på samma gång. Hon har ett stort fokus och kan stänga ute sådant som händer runt omkring. Lättlärd är hon och vill träna mycket och länge. Underbar är hon sammanfattningsvis. Hon charmar dom flesta hon möter och hon ör ju oemotståndligt söt.
Hon kommer bra överens med de andra hundarna och är bästis med mopsen Bella.

Hela familjen
Hela familjen – Baby, Bella, Bonita och Meja

Vi har tränat en del spår och lydnad under året. Jag hade satt upp som mål att försöka bli uppflyttad till lydnadsklass 2 och uppflyttad till lägre klass spår. Dessutom skulle vi göra MH tillsammans med resten av kullen i Mullsjö under hösten och avslutningsvis röntga höfter och armbågar.
Men när det började bli höst insåg jag att riktigt så mycket träning som jag hade önskat hade det inte blivit trots allt.

Vi åkte på träningsläger till Håveruds akvedukt strax norr om Mellerud med ett 20-tal klubbkompisar från Kungsbacka BHK i början av oktober. Det blev spårträning för hela slanten. Vädret var toppen och det blev en mycket lyckad helg.

Utsikten från Ki's och min stuga.
Utsikten från Ki’s och min stuga.
Utanför stugan på morgonen.
Utanför stugan på morgonen.
Tessan och Gucci i spårskogen.
Tessan och Gucci i spårskogen.
Bästa Ki
Bästa Ki

 

Ki och Kola i spåret.
Ki och Kola i spåret.

Helgen den 7-9 november åkte alla B-valparna från kennel Meabbies på kennelläger till Mullsjö för att göra MH. Jättekul att träffa kullsyskonen med mattar och hussar. Speciellt de som bor lång bort och man aldrig annars träffar. Och på lördagen gjorde hela kullen MH.

 

Spöken på MH i Mullsjö
Spöken på MH i Mullsjö

Baby gjorde ett riktigt fint MH med 1:a på skotten. Hon var ingen hjältinna kanske men hon engagerade sig i det som hände förutom spökena då 😉 Mats filmade hela Babys MH men stillbilden här visar allt som Baby gjorde när spökena kom – nämligen ingenting.

Avståndslek
Avståndslek

Stora bytet stack hon fram till direkt – men leka blev det inte så mycket med.

Jag står här för säkerhets skull!
Jag står här för säkerhets skull!

Skramlet reagerade hon på men kom snart tillbaks. Alla kullsyskonen gjorde riktigt bra ifrån sig. Och alla hade 1:a på skotten.
Tack Elin för bilderna.

Baby och Elins fina Juno i Mullsjö
Baby och Elins fina Juno i Mullsjö innan MH
Baby och jag i skogen i Mullsjö
Baby och jag i skogen i Mullsjö

Helgen efter MH var det så dags för lydnadstävling på hemmaklubben. Hela tävlingen gick på grusplanen så vår samlingstid var inte förrän sent på eftermiddagen. Inte mig emot – det var ju som att åka och träna kändes det. Vi drog nummer 8 och fick ligga plats i omgång 2. Baby låg jättefint och efter platsen fick hon också en 10:a på tandvisningen.
När hunden innan startade började jag värma Baby. Och hon kändes förig när det var vår tur. Jag kände mig ganska lugn men jag hade bestämt mig för att ställa henne upp efter inkallningen så hon inte skulle missuppfatta och lägga sig på ställandet. Det började riktigt bra. Det kändes bra med linförigheten. Hon missade att sätta sig upp efter läggandet. Jag fick ge ett dubbelkommando men annars gick det bra. Inkallningen gick fint och medan domaren visade betyget ställde jag henne upp som jag bestämt. Ställande under gång gick strålande bra!
Apporten  slickade hon på lite innan hon tog den. Men annars gick det bra. Hoppet fixade hon också och vi fick skrapat ihop 178p. Vi var nöjda med vår insats både Baby och jag. En 2:a plats blev det också!

Baby och bucklan!
Baby och bucklan!

Fjorton dagar senare var det dags igen. Jag hade anmält oss till Varbergs BHK’s appelltävling. Ing-Marie och båda mina barn var med som hejarklack. Det var riktigt kul och lite ovant. Baby gjorde ett kanonfint spår. Budföring som hon brukar vara stensäker på missade hon däremot. Men det gjorde inte så mycket eftersom vi hade fullt på spåret. Lydnaden gick ganska bra. Tyvärr en 0:a på framförgåendet. Hon gick bra men stannade för tidigt på ena sträckan så jag kom ikapp henne. Annars skötte hon sig bra. Platsliggning på 30 meters håll hade vi inte tränat på märkte jag. Hon kröp en bit men låg hela tiden och jag fick 5-6 och klarade därmed uppflyttning! Vad glad jag blev. Hade hoppats på detta men aldrig kunnat tro att det skulle gå!

Efter spåret i Varberg.
Efter spåret i Varberg. Nöjd Baby och nöjd uppfödare!

Så i torsdags var det dags för röntgen av armbågar och höfter. Bästa Eva hade jag bestämt skulle röntga Baby och så blev det. Var lite orolig att resultatet skulle dröja till efter jul men Eva trodde kanske om jag hade tur skulle det bara ta någon dag. Det var annat än när jag senast röntgade mina aussies. Då tog det mer än en vecka.
Innan jag åkte från jobbet i eftermiddags bestämde jag mig för att titta på SKK hunddata för säkerhets skull. Och kan man tänka sig – resultaten fanns där redan!

Så här fint ser det ut!
Så här fint ser det ut!

Nu tar vi julledigt. Jo det blir en del träning förstås. Lite spår och lydnad och så har vi börjat träna uppletande.. Skall försöka ta lite bilder i helgen. Ki och jag skall träna lydnad i morgon bitti 🙂

Baby's fina skynke
Baby’s fina skynke

Färgelanda

Jag hade inte tänkt tävla lägrespår igen förrän Meja ligger på platsen. Men när det fanns platser kvar i Färgelanda ändrade jag mig. Så imorse gick jag upp vid 5 på morgonen, packade in hundar och lite grejer i bilen och så åkte vi till Färgelanda. Efter 1,5 timma var vi framme. Det blev 6 ekipage till slut och vi började med spåren. Ett jättebra påsläpp och spåret gick över myrmark som var ganska tung att gå på. En bäck hoppade jag över och sedan fastnade jag i en gammal halvrutten björk. Jag fick anstränga mig jättemycket för att ta mig över. Till slut lyckades jag men satte foten, nä hela benet ända ner till ljumsken ner i den ruttna stubben. Meja fick stanna och kom tillbaka till mig och undrade vad som stod på. Till slut lyckades jag ta mig upp och vi kunde fortsätta. Spåret gick bra efter björkincidenten men vi hittade bara 3 pinnar och slutet, tyvärr.
Jag ropade och ropade men ingen mottagare verkade ha hört att vi kommit till slutet. Jag funderade en stund och tog sedan ett kort på Meja och slutapporten ifall jag skulle bli tvungen att bevisa när vi kommit till slutet.

Vid slutapporten
Vid slutapporten

Mottagaren hade hört mig hela tiden. Men spåret på andra sidan vägen hade sitt slut på samma ställe som jag och han vile inte störa. Och hon som gick spåret trodde det hänt en olycka eftersom jag tjoade och tjoade! Det blev många skratt åt det senare.
Av sex var det fyra kvar efter spåren. Jag var först ut på lydnaden efter lunchen. Idag funkade Meja fint och vi gjorde ett lydnadsprogram som jag var stolt över. Surt att spåret skulle gå så dåligt. Fullt på upptaget men bara betyg 6 med 4 pinnar borta. Så trots att lydnaden hade räckt till uppflyttning utan platsliggning blev vi bara godkända idag igen. Men denna gången med mersmak.
Efter jag kommit hem och vi sovit en timma var vi på klubben på kvällen, Eva-Britt, Jenny, Tessan och jag och tränade.

Sittande i grupp
Sittande i grupp – Vixhen, Gucci, Moa och Meja

Meja var pigg och träningsvillig och det blev en härlig kväll med gänget.

 

På’t igen

Jaha, då har vi gjort ett antal lägretävlingar men det gick ju inte något vidare. Tre godkända och en bruten. Jag kan konstatera att Meja inte mår så bra av för många tävlingar på raken. Hennes gamla olater dök upp efter att ha varit borta ett bra tag. Lägga ner apporten istället för att avlämna vid sidan, hopp-sitt-gå runt och så vidare. Dessutom gick hon upp på platsliggningen i Varberg efter 2 skott och det funkar numera bara på hemmaplan. Så vi har en del att fila på. På plussidan har jag dock spåret som funkar kanonbra och krypet som är toppen. Så nu lägger vi undan lägre och börjar träna 3:an istället.

Ligga på stegen
Ligga på stegen
Meja och Gucci - bästa kompisen
Meja och Gucci – bästa kompisen
Meja på klubben
Meja på klubben
Fina Meja
Fina Meja

Idag har vi varit på klubben och tvättat klubbstugan hela dagen. Men efteråt tränade vi lydnad, Tessan och jag. Vi körde igenom 2:an tävlingsmässigt på bägge hundarna och det kom de ihåg! Riktigt kul! Tack Tessan för de fina korten!