Kategoriarkiv: Nyheter

Detta året – 2018

Det blev ett konstigt år. Jag hade planerat hur det skulle bli. Vi skulle träna Baby och jag. Och tävla spår hade jag tänkt. Det skulle bli jättekul.  Vi skulle gå långa promenader Meja, Baby, Bella och jag.
Men det blev helt annorlunda mot hur jag tänkt.
På juldagen började Baby halta. Det höll i sig ganska länge. Utan att jag eller veterinären kunde hitta vad som felades. Hon fick vila i 6 veckor. Kanske lika bra det för det var så mycket snö att de flesta tidiga tävlingar blev inställda. Fy vad mycket snö.

Bella, Baby och Meja på promenad på Kammarberget.

Så i mars blev Meja dålig och så kom den sorgliga dagen när hon lämnade oss. Så sorgligt och ledsamt. Bilden ovan är tagen bara några dagar tidigare. Hon var så tapper lilla Meja.

Så blev det vår. Jag trodde aldrig Baby skulle sluta halta men till slut släppte det äntligen. Vi tränade och jag anmälde mig till tävlingar men utan att komma med. Ah, vad tråkigt.

Baby efter ett fint spår.
Elin och Åsa – fikapaus i spårskogen.
Finaste systrarna Baby och Juno <3

I maj blev min pappa jättedålig och inlagd på sjukhus. Vi vakade hos honom varje dag och kväll. Han såg så fin och ”vanlig” ut där han låg och sov. Men vi visste att han inte skulle vakna upp igen och det var mycket sorgliga dagar. Det var ganska tröttande psykiskt att se sin pappa på detta viset och jag var ganska trött i huvudet. På fredagen den 12:e maj fick jag en reservplats på Kungälvs elitspårtävling. Jag tackade ja till den och hoppades att pappa skulle tyckta det var ok. Det blev årets första tävling och trots kryp med skall (!) lyckades jag ta ett cert.
Det var verkligen jättekul och ett underbart andningshål mitt i allt det sorgliga.
På kvällen var jag på sjukhuset igen men det var sista gången jag såg honom i livet, lilla pappsen. Saknar honom även om det tyvärr var längesedan han var riktigt frisk och kry.

Baby och jag på prispallen i Kungälv.
Pappa i sin glans dagar på ett träningsläger med Kungsbacka BHK Foto: Eva Marsh

Vi kom med som reserv på Tomtens dubbla elittävlingar och dit åkte vi. Hon missade pinnar i skogen och visade det sig hältan gjorde sig påmind igen. Men hon gjorde sitt bästa trots fruktansvärd hetta och vi fick certpoäng bägge dagarna. Så jag var ganska nöjd trots allt.
Det var en riktigt varm sommar. Dom flesta promenader vi gjorde slutade med ett bad. Det var så varmt att man mest satt i skuggan. Jag var och är djupt imponerad över Babys förmåga att arbeta i denna värmen.

Härlig sommarvärme och bad!
Björn, Baby och Musen!

Det började bli slutet på sommaren och jag var trots mycket sparsamt tävlande bland de första reserverna till SM i Blekinge. Men det skulle inte bli av.
Jag hade anmält Baby till Kelpie-SM i Kumla och dit åkte Åsa och jag. Åsa med den enda icke kelpien som deltog. Vi bodde på hotell i Hallsberg och hade det riktigt mysigt.
Vi knep 2:a och 3:e platsen och det var riktigt kul att få åka och tävla igen!

Finaste töserna och kompisarna Hip och Baby på resa till Kumla.
Min lilla pudding! Cert och 2a-plats i Kumla!

I slutet av juli började hon löpa. Igen. Hon hade löpt på våren så det hade jag inte alls räknat med. Så det blev till att lämna återbud till eventuell SM-plats. Senare visade det sig att vi ändå inte kommit med så ur den synvinkeln spelade det ingen roll.
Men jag hade stora planer. Jag hade bestämt mej för att försöka hitta en husvagn som jag hade råd att köpa. Den hade jag tänkt att ta med till Blekinge. Men nu när Baby löpte var det inte att tänka på. Men köpa husvagn det kunde jag väl göra ändå. Och i Örkelljunga hittade jag den! Jag och Ki var nere och hämtade den och jag var väldigt nöjd!

Min fina husvagn!
Härliga sommardagar vid Skärsjön.
Lilla Bella hämtar en pinne.

Till slut tog den varma sommaren slut och det blev mer normalt väder igen. Jag hade anmält mig till ytterligare några tävlingar. Och jag kom med på en långt nere i Skåne. Men… Då började baby löpa igen. Det blev besök hos veterinären. Det visade sig att hon hade lite förändringar i livmodern och jag fick ta beslutet att kastrera henne.

På promenad i Varlaskogen.

Nu är det gjort. Alla sa att det skulle gå bra utom jag som oroade mig väldigt mycket och såg framför mig alla möjliga hemska scenarier. Och det gick ju bra. Dom gjorde en titthålsoperation och min hund är pigg och glad och man kan inte se att hon genomgått en operation i förra veckan.

Med Elin och Juno på klubben och tränar – äntligen!

Sista träningen innan operationen var lydnadsträning på klubben med Elin och Juno. Så himla kul att äntligen få träna ihop igen. Och att Juno är så pigg och fräsch efter sitt diskbrock.

Linnéa och Baby

Nu skall vi ta lite jullov och trots att det rycker i träningstarmen får jag lov att behärska mej ett tag till. Men snart är vi på gång igen!

God Jul och Gott Nytt År!

Tävlingsvår

Jag är för dålig på att skriva. Tiden känns som att den inte räcker till. Men så klart gör den det. Med ljuset kommer inspirationen och träningspassen blir fler och längre.
Baby tycker träning är toppen och skulle gärna träna dubbelt så mycket. Hon är härlig, glad och positiv och alltid på gång.
Söket har vi lagt i malpåse på ett tag. Spår, uppletande och lydnad för hela slanten är det nu.
Åsa och jag tränar mycket ihop. Ing-Marie, Ki och Elin tränar jag med ibland. Lotta har fått smått och vallar för det mesta. Lille Eddie är en riktigt goding och jag tror Lotta är väldigt nöjd med honom. Men jag saknar Lotta.

Lotta och lille Eddie
Lotta och lille Eddie

Spåret funkar bra men upptagen behöver bli stabilare. Och jag har haft en del bakspår på träning. Jag vill ha bra fart, rakt ut och efter lite bök har jag fått till det riktigt bra. Många upptag har det blivit. Alla lagda av mina träningskompisar utan att jag vet hur dom går.
Pinnarna plockar Baby ganska bra. Missar någon emellanåt. Åsa och jag har tränat en del med att ha vittringsfria pinnar som vi håller i kortare tid. Allt för att våra hundar skall vara riktigt noggrann med pinnarna.

Baby i spåret
Baby i spåret – fotot från Håverudslägret 2017

Håverudsskogarna
Håverudsskogarna – inbjudande!

Fika vid sjön.
Fika vid sjön. Håverud är magiskt.

Baby har blandat fantastiska uppletanden med lite mindre bra prestationer. Hon jobbar bra men har ibland svårt att hitta sista föremålet. Tror jag märker att nära och mittenföremål ställer till det för henne. Vi har lagt om träningen lite grann och jag räknar kallt med att det skall bli bättre. Hon har en härlig energi och gillar momentet.
Håverudslägret i år var en riktig höjdare och vi har tränat både spår, uppletande och lydnad varje dag en hel långhelg. Kul också att träffa Carita och brorsan Brasse! Träna hund hela dagarna och sedan sätta sig vid dukat bord och äta god mat. Sedan gå en härlig långpromenad och prata lite hund – vad kan vara bättre?

Carita och Brasse i uppletanderutan i Håverud.
Carita och Brasse i uppletanderutan i Håverud.

Ing-Marie och Diaz
Ing-Marie och Diaz

Promenadhundar i Håverud
Promenadhundar i Håverud

Lydnadsträning med tävlingsledare – precis som på tävling har gjort gott och gjort mig van vid tävlingssituationen. Jag har gjort dåliga insatser på tävlingsplan där jag inte kunnat göra Baby rättvisa men det börjar bli bättre. Ju lugnare och mer förberedd jag känner mig desto bättre går Baby. Åsa och jag stöter och blöter och det är mycket givande.
Hon går ganska bra och vi filar och filar. Det skall nog bli bra till slut. Nedan framåtsändande på en fotbollsplan. (Har du på ljudet på filmklippet hör du att min telefon ringer mitt upp i alltihop!)

Vi har tävlat en del också. Och det har varit lite blandad konfekt. 2 cert har det blivit så här långt i år och det är jag mycket stolt över.
Och i lördags var Baby och jag i Lomma på Kelpieklubbens utställning. Vi fick vårt efterlängtade utställningscert och hon blev därmed svensk utställningschampion. Så himla roligt! Baby tog förstås det hela med ro! Marianne och Athena blev utställningens finaste juniortik med CK. Så kul!

Baby och Athena
Baby cert och championat och Mariannes fina Athena bästa juniortik.

 

Spårtävling i Falköping

Nu har man ju tränat hela hösten vintern och in på våren. Platsliggning med skott, lydnad, spår och uppletande.
Långa och jättelånga spår med skogspinnar, spetsvinklar, hyggen, branta backar, ängar. Ja, nästan alla tänkbara spår. Lotta och jag har tränat en del ihop. Det har varit mycket roligt och givande. Vi har gått spår åt varann och följt med varann runt i spåren. Hunden har blivit väldigt duktig och jag själv lugn och säker. Härlig känsla det där. Finns inte mycket som går upp mot det.
Första tävlingen jag anmält till blev inställd på grund av för mycket snö. Så det blev att ladda om och i Falbygden kom jag med. Sista spåret innan tävlingen gjorde jag lördagen innan hemma hos Lotta. Ing-Marie, Lotta och jag lade spår åt varann. Känslan var där och jag kände att jag gjort allt jag kunnat inför tävlingen.

I spårskogen
I spårskogen

På söndagen var Åsa och jag i en annan minst lika fin skog för att träna uppletande. Vi hittade en härlig ruta i motlut med granar men med god sikt hela vägen.

Uppletanderutan
Uppletanderutan

Åsa och Hippie
Åsa och Hippie

Min Baby skötte sig bra och jag kände mig så väl förberedd som jag bara kunde inför tävlingen. Det var en härlig dag. Vi gjorde två pass var med lite fika emellan.

Tisdag blev sista träningsdagen innan tävlingen. Platsliggning med skott och framåtsändande var fokus. Framåtsändandet började bli bättre efter att ha varit alldeles för långt och gick fantastiskt bra. Det gjorde mig så glad. Gjorde alla de andra momenten inklusive platsliggningen med bra resultat och då bestämde jag mig för att det var färdigtränat inför tävlingen.

På fredagen slutade jag lite tidigare och tillsammans med Linnéa åkte vi till Tibro för att kampera hemma hos Aron. Det var riktigt lyxigt och på kvällen gick vi med alla hundarna i Rankås, ett friluftsområde med jättefina slingor i skogen.

Med Aron, Linnea och hundarna i Rankås
Med Aron, Linnea och hundarna i Rankås

På lördag morgon åkte Linnea, Baby och jag till Falbygdens BHK och hkl tävlingen. Samling kl.08.00 och jag drog spiken. Vi skulle börja med uppletandet och det låg alldeles vid klubbstugan. Lite nervigt var det allt men Baby var på toppenhumör och mycket sugen på att arbeta. Som vanligt!
Rutan var som en park. Gräs och en del träd. Överskådlig och springvänlig. Man kom in i höger hörne och jag bestämde mig för att börja i vänster. Baby gjorde som hon brukar – sitt allra bästa – och på kanske 2 minuter hade jag 3 föremål och 9,5 av bägge domarna.

Uppletanderutan I Falbygden
Uppletanderutan I Falbygden

Sedan åkte vi ut till spåren. Eftersom jag hade nummer 1 behövde jag inte vänta särskilt länge.
Hon kom iväg ganska snabbt och åt rätt håll. Spåret gick åt vänster.

Spårupptaget
Spårupptaget

När vi hittade första pinnen kände jag mig lugn. Det kändes precis som när vi tränar och vi gick runt spåret utan krångel på 19 minuter och hade alla pinnar med. Men jag var sjöblöt efter att ha glidit ner i ett djupt vattenfyllt dike men vad gör väl det! Jag hade simmat om det behövts!
Gladast i stan var jag efter spåret och åkte ifrån både Babys leksak och spårsele som blev kvar i skogen. Spårläggaren stannade och tog upp den på väg tillbaka till skogen. Och selen hade någon vänlig själ plockat upp och tagit till klubbstugan. Herre jösses! Hur snurrig får man vara.

Spänd väntan på lydnaden. Det gick både bra och dåligt. Fria följet var inte jättebra och vi 0-ade framåtsändandet som var alldeles för långt igen. Platsen var perfekt och det kändes riktigt bra. Men annars var hon jätteduktig och jag förstod att vi hade en chans att bli uppflyttad.
Men när jag verkligen insåg att det hade hänt och att vi dessutom var 2:a blev jag överlycklig! Så himla kul!

Min fina Baby
Min fina Baby  uppflyttad till elitklass!

Jodå, jag log hela vägen hem. Och imorgon skall vi ut och träna igen!