Detta året – 2018

Det blev ett konstigt år. Jag hade planerat hur det skulle bli. Vi skulle träna Baby och jag. Och tävla spår hade jag tänkt. Det skulle bli jättekul.  Vi skulle gå långa promenader Meja, Baby, Bella och jag.
Men det blev helt annorlunda mot hur jag tänkt.
På juldagen började Baby halta. Det höll i sig ganska länge. Utan att jag eller veterinären kunde hitta vad som felades. Hon fick vila i 6 veckor. Kanske lika bra det för det var så mycket snö att de flesta tidiga tävlingar blev inställda. Fy vad mycket snö.

Bella, Baby och Meja på promenad på Kammarberget.

Så i mars blev Meja dålig och så kom den sorgliga dagen när hon lämnade oss. Så sorgligt och ledsamt. Bilden ovan är tagen bara några dagar tidigare. Hon var så tapper lilla Meja.

Så blev det vår. Jag trodde aldrig Baby skulle sluta halta men till slut släppte det äntligen. Vi tränade och jag anmälde mig till tävlingar men utan att komma med. Ah, vad tråkigt.

Baby efter ett fint spår.
Elin och Åsa – fikapaus i spårskogen.
Finaste systrarna Baby och Juno <3

I maj blev min pappa jättedålig och inlagd på sjukhus. Vi vakade hos honom varje dag och kväll. Han såg så fin och ”vanlig” ut där han låg och sov. Men vi visste att han inte skulle vakna upp igen och det var mycket sorgliga dagar. Det var ganska tröttande psykiskt att se sin pappa på detta viset och jag var ganska trött i huvudet. På fredagen den 12:e maj fick jag en reservplats på Kungälvs elitspårtävling. Jag tackade ja till den och hoppades att pappa skulle tyckta det var ok. Det blev årets första tävling och trots kryp med skall (!) lyckades jag ta ett cert.
Det var verkligen jättekul och ett underbart andningshål mitt i allt det sorgliga.
På kvällen var jag på sjukhuset igen men det var sista gången jag såg honom i livet, lilla pappsen. Saknar honom även om det tyvärr var längesedan han var riktigt frisk och kry.

Baby och jag på prispallen i Kungälv.
Pappa i sin glans dagar på ett träningsläger med Kungsbacka BHK Foto: Eva Marsh

Vi kom med som reserv på Tomtens dubbla elittävlingar och dit åkte vi. Hon missade pinnar i skogen och visade det sig hältan gjorde sig påmind igen. Men hon gjorde sitt bästa trots fruktansvärd hetta och vi fick certpoäng bägge dagarna. Så jag var ganska nöjd trots allt.
Det var en riktigt varm sommar. Dom flesta promenader vi gjorde slutade med ett bad. Det var så varmt att man mest satt i skuggan. Jag var och är djupt imponerad över Babys förmåga att arbeta i denna värmen.

Härlig sommarvärme och bad!
Björn, Baby och Musen!

Det började bli slutet på sommaren och jag var trots mycket sparsamt tävlande bland de första reserverna till SM i Blekinge. Men det skulle inte bli av.
Jag hade anmält Baby till Kelpie-SM i Kumla och dit åkte Åsa och jag. Åsa med den enda icke kelpien som deltog. Vi bodde på hotell i Hallsberg och hade det riktigt mysigt.
Vi knep 2:a och 3:e platsen och det var riktigt kul att få åka och tävla igen!

Finaste töserna och kompisarna Hip och Baby på resa till Kumla.
Min lilla pudding! Cert och 2a-plats i Kumla!

I slutet av juli började hon löpa. Igen. Hon hade löpt på våren så det hade jag inte alls räknat med. Så det blev till att lämna återbud till eventuell SM-plats. Senare visade det sig att vi ändå inte kommit med så ur den synvinkeln spelade det ingen roll.
Men jag hade stora planer. Jag hade bestämt mej för att försöka hitta en husvagn som jag hade råd att köpa. Den hade jag tänkt att ta med till Blekinge. Men nu när Baby löpte var det inte att tänka på. Men köpa husvagn det kunde jag väl göra ändå. Och i Örkelljunga hittade jag den! Jag och Ki var nere och hämtade den och jag var väldigt nöjd!

Min fina husvagn!
Härliga sommardagar vid Skärsjön.
Lilla Bella hämtar en pinne.

Till slut tog den varma sommaren slut och det blev mer normalt väder igen. Jag hade anmält mig till ytterligare några tävlingar. Och jag kom med på en långt nere i Skåne. Men… Då började baby löpa igen. Det blev besök hos veterinären. Det visade sig att hon hade lite förändringar i livmodern och jag fick ta beslutet att kastrera henne.

På promenad i Varlaskogen.

Nu är det gjort. Alla sa att det skulle gå bra utom jag som oroade mig väldigt mycket och såg framför mig alla möjliga hemska scenarier. Och det gick ju bra. Dom gjorde en titthålsoperation och min hund är pigg och glad och man kan inte se att hon genomgått en operation i förra veckan.

Med Elin och Juno på klubben och tränar – äntligen!

Sista träningen innan operationen var lydnadsträning på klubben med Elin och Juno. Så himla kul att äntligen få träna ihop igen. Och att Juno är så pigg och fräsch efter sitt diskbrock.

Linnéa och Baby

Nu skall vi ta lite jullov och trots att det rycker i träningstarmen får jag lov att behärska mej ett tag till. Men snart är vi på gång igen!

God Jul och Gott Nytt År!

Nytt år!

Åh, vad det skall bli kul att komma igång igen efter en månads ofrivillig vila. Säkert välbehövlig men jobbigt för mig som är van vid att vara ute och träna för det mesta.
Baby har väl tyckt att det varit lite konstigt men hon är en toppentjej som inte klagar. Allt började på juldagen då Elin och jag hade stämt träff i spårskogen för spår och uppletande. Vi började i vår fina uppletanderuta efter att vi lagt varsitt spår åt Juno och Baby.
Bra väder – barmark och lite fuktigt i luften. Jag lade ett fint spår till Juno i blandad terräng som blev 1500 meter. Både lövskog, barrskog, öppet och snårigt.

Fina spårmarker
Fina spårmarker

Här lade vi en pinne!
Här lade vi en pinne!

När spåren var lagde åkte vi bort till uppletanderutan och vallade.

Elin lägger ut föremål till Baby
Elin lägger ut föremål till Baby

Baby innan upplet
Baby innan uppletandet.

När vi var klara åkte vi tillbaka för att fika och gå våra spår.

Startklara kelpieflickor!
Startklara kelpieflickor!

Så duktiga våra hundar är (Som vanligt!). Dom fixade spåren galant och det är en fröjd att gå bakom och se hur dom löser uppgiften.
Vi tog en fika till innan vi skulle åka hem och när vi var klara ropade jag på Baby som var en liten bit bort med sin älskade leksak. Hon kommer genast – men på 3 ben!
Vi undersökte både ben och tass men vi kunde inte hitta något och till slut åkte jag hem lite orolig förstås. Jag hittade ingenting hemma heller som kunde förklara varför hon gick på 3 ben och efter ett par dagar gick jag till veterinären här hemma.
Det förblev ett mysterium med hennes ben. Inget svullet, inget brutet, inga knäskador, inga ledskador, inget med ryggen – vi kunde inte hitta någonting någon stans. Men något fel var det ju för hon höll upp ena bakbenet när hon skulle gå. Var hon lös galopperade hon på 3 ben. Var hon kopplad gick hon på alla 4 benen. Ingenstans visade hon att det gjorde ont.
Hon fick smärtstillande och antiinflammatoriskt men inte heller detta hjälpte. Så vilan fortsatte – något var ju fel.
Jag åkte till ortoped i Göteborg för en ”second opinion”. I och för sig hade hon blivit nästan bra av att vila men det störde mig oerhört att ingen hittade något. Och han kom till samma slutsats som veterinärerna här hemma förutom en detalj.
Baby fick göra ett antal böjprov i 30 sekunder för att sedan trava. Rygg ok, höfter ok, ligament ok, knä ok men det visade sig att problemet kom från en tå på höger baktass.
Så lättad jag var när jag åkte därifrån. Det går inte att beskriva.
Tån är ok nu och jag skall börja starta igång henne igen nästa vecka. Spår skall det bli nästa helg och jag längtar!

 

 

Himmel och helvete på samma vecka!

Tråkigt har man sällan. Alltid händer det något. Men en sak i sänder! Vi börjar i himlen tror jag.
Jag hade anmält mig till en spårtävling i Falkenberg. Hade ju varit toppen om man kom med där. Fina skogar och inte alltför långt bort och dubblerad var den också. Inte så många anmälda faktiskt så vi kom med! Jättekul! Ända tills Åsa informerade mig om att enligt PM skulle spåren inte vara i skogen! Å, jäklar det var jag inte beredd på. Jag har med flit undvikit tävlingar söderut just för att det inte har skog. Har fått för mig att Baby inte spårar så bra på stubbåker och liknande. Men avstå från att tävla – nä, nä det gör jag inte.
Sagt och gjort – Åsa och jag var ute ett par gånger och tränade spår och upptag på gräs och stubbåker. Hippie är ju galet duktig på sådant underlag. Efter ett par spår och upptag som gick dåligt så kändes det bättre. Jo, kanske ändå kan det funka. Det var känslan jag hade inför tävlingsdagen som var söndagen, dag 2 alltså.
Samling på tävlingsdagen på en P-plats utanför stan. Jag drog nummer 1 och tänkte att det var bra. Gillar inte lång väntan.

Spåren låg alldeles vid motorvägen och intill en massa vindkraftverk. Jag parkerade alldeles intill rutan och tänkte att jag får lägga sele och lina en bit ifrån påsläppet så det inte blev direkt ut från bilen och ut i rutan.
Domare och tävlingsledare kom redan efter 10 minuter och jag tog ut min hund och gick bort en bit som planerat och selade på. Jag gick på vägen mot rutan och över vägen nästan i diket vid bilen för att få en liten bit att gå rakt emot och sedan gick jag mot skylten och släppte iväg henne strax efter spårskylten. Hon gick spikrakt ut – stannade till – gick ett par meter åt vänster – vände och gick ut ur rutan åt höger – det tog nog 15 sekunder och så var vi iväg! Härligt! Spåret gick runt en stor stubbåker med en liten ö av buskar och träd och när vi kom till slutet hade vi alla pinnarna med oss. Sanning med modifikation skulle det visa sig. Första pinnen var från gårdagens spår. Men jag var mycket nöjd med Babys insats och trots att vi missade en pinne så kunde jag inte annat än vara jätteglad över att hon fungerade så bra på stubbåkern.
Härlig känsla att åka tillbaka till klubben efter spåret 🙂

På klubben var det tid för lite fika innan platsliggning och uppletande i den ordningen. Det satt fint med en macka och lite kaffe för någon frukost hade man ju inte ätit innan man åkte.
Platsliggningen var lugn och utan problem. Läskigt att man kunde kika på hundarna genom en glipa i planket vi stod bakom.
Så var det uppletande. Rutan var överskådlig. Första 20 metrarna lite skog-isch med träd och sly, sedan 10-15 meter gräs och sedan skog igen.
Vi började i vänster kant som vi brukar. Jag skickade henne och hon gjorde en lov på kanske 5 meter och kom in till mig igen. Hoppsan tänkte jag och skickade henne igen. Samma sak igen – men hon stannade denna gång och denna gången plockade upp föremålet som låg där. Hon fick alla 4 föremålen på kanske 2,5 minut och  jag var jättenöjd med min lilla pärla. Fick dock ett avdrag av ena domaren för tugg. Får träna apportering av mjuka föremål igen.
Kände mig oerhört nöjd efter uppletandet! Så himla kul när man känner att Baby är på hugget och njuter av att tävla!

Efter lunchen var det dags för lydnaden. Plötsligt sken solen och det blev lite varmare men nu jädrans skulle vi göra vårt bästa.
Lydnaden gick ganska bra! Vi har presterat bättre, jag var lite missnöjd med ett stopp på skallet som hon brukar vara så grym på men jag skall verkligen inte klaga. Vi fick bra betalt för vår lydnad med 233,5 och det är ju helt ok.
Helen och Iq gick efter oss och dom gick så fint tyckte jag och dom hade haft fullt på uppletandet! Men tack vare mitt fina upptag så var det vår dag denna gången! Så himla kul – man vänjer sig aldrig!
Så båda certen denna dag gick till kelpiesarna Baby och Iq första och andra plats. Och Iq är en riktig goding – det tycker Baby.

Nöjd matte och Baby

Baby och Iq

Det bästa med tävlingar – speciellt dom som går bra är att man får en sådan energi att träna.
Ki och jag har tränat ett par gånger efter tävlingen. I lördags var i på Kammarberget och promenerade och tränade uppletande.

Kola och Meja
Kola och Meja

Ki och Meja
Ki och Meja

Meja i uppletanderutan!

Baby efter uppletande!
Baby efter uppletande!

I måndags bestämde vi oss för att göra en riktig träningseftermiddag med både spår och lite lydnad, Ki och jag.
Vi träffades efter jobbet och gick en långpromenad med hundarna. Sedan åkte vi till min spårmark mitt i stan och jag lade ett högrespår till Ki och hon lade ett spår till Baby med flera spetsvinklar. När spåren var lagda åkte vi till klubben och tränade lite lydnad. Framåtsändande, fritt följ, kryp och inkallning för min del.
Sedan tillbaka till stan för att ta spåren. Jag tittade på Ki och Pax påsläpp som var himla fint och dom tuffade iväg åt rätt håll. Allt såg bra ut så jag gick och hämtade min hund och selade på. Nu hade det börjat bli ordentligt mörkt och jag kunde inte hitta snitseln där mitt upptag skulle vara. Till slut bestämde jag mig för att släppa på ändå. Efter lite strul kom vi iväg och allt gick bra tills vi  närmade oss slutet. Baby missade slutet och kom ut på vägen där hon vände om och gick tillbaka i spåret igen. Samtidigt ringde telefonen. Jag såg att det var Ki och tänkte jag tar det så fort Baby hittat slutapporten. Det ringde igen men jag struntade i det samtalet också. Sekunder senare hittade hon slutet och jag selade av henne och bytte den mot hennes leksak som hon jättenöjd sprang omkring med.
Jag ringde Ki men det var upptaget så vi gick till bilen. Då ringde det igen. När jag svarade var det Ki som skrek att jag måste komma och hjälpa henne för hon hade brutit foten trodde hon. Det kändes att jag inte svarat när hon ringde kan jag lova.
Jag hittade henne och Pax vid slutet av spåret jag lagt. Spåret hade hon och Pax klarat fint men med linan runt benet hade hon kastat en leksak till honom och då hände det. Fy farao vad vidrigt. Vad gör man? Hur skall jag få henne från den blöta åkern? Kunde riktigt se mig själv försöka nära henne över axeln med en bruten fot skrikande av smärta medan jag vinglade fram och säkert ramlade flera gånger. Nä, det var inte möjligt.
Jag fick ringa dottern, hennes sambo och min son som fick komma och hjälpa oss. Ki’s son kom också. Ringde räddningstjänsten för jag insåg också att vi måste ha en ambulans som kunde köra henne till sjukhus så hon snabbt kunde få hjälp.
Björn och Aron kunde med gemensamma krafter bära ut henne från åkern och efter en evighet kändes det som kom ambulansen. Stackars Ki hade brutit foten på två ställen och det var många som undrade vad det var för stor best till hund som kunde orsaka sådana skador. Operation och ett par dagar på sjukhus och gips och kryckor i 6 veckor.
Ja, vad skall man säga? Vad skulle vi där att göra? Gå spår i mörker på en blöt och lerig äng. Ett riktigt helvete, verkligen.

 

Sommarsammanfattning

Trots goda intensioner blir det inget skrivet här och det är ju dålig stil. Kan ju kanske skylla på att jag tränat hund på mycket av min lediga tid. Men riktigt sant är det ju inte.
Skall göra en lång uppdatering här för mycket har ju hänt sen i våras!
Vi gjorde några tävlingar på våren. Med lite blandade resultat. Tävlingen i Kind kändes jättebra och vi fick cert. Men det 4e föremålet på uppletandet saknades. Gah!

Efter spåret i Kind.
Efter spåret i Kind.

Elin och Juno, jag och hundarna på GMBK

Jag och Baby på Gbg-avd.

Platsliggning på klubben med Helena och Ing-Marie.

Lydnadsträning har det blivit på GMBK, Göteborgsavdelningen och på Kungsbacka BHK hela våren och sommaren.
Helena och Brizzie var på sitt årliga sommarbesök och då tränade vi lite lydnad på klubben. Är så kul att ses. Det blir ju inte så ofta när det är så långt emellan där man bor.

Vi har tränat mycket spår och oerhört mycket uppletande hela sommaren. Kände mig så osäker på uppletandet då vi flera gånger haft ”bara” 3 föremål in på tävling. Denna ”roliga” bilden tog jag när Ing-Marie är ute och vallar. Hon syns knappt. Och vad jag gör vid sidan minns jag inte.

Så kom då dagen när det var dags att åka till Gävle för den stora tävlingen. Åsa och Hippie var vänliga nog att åka med som coacher åt mig och Baby.

Fina Åsa och Hippie.

Det tog lång tid att åka dit. Vi åkte mitt på dagen och var inte framme förrän sent på kvällen. Hotellet var fint och lugnt och hundarna var välkomna där!
Vi var ganska trötta och alla somnade gott. Njä, inte jag. Inte den natten.

Kvällsfika
Kvällsfika

På hotellet
På hotellet

Baby gillade att bo på hotell!
Baby gillade att bo på hotell!

Fredag var det invigning, lottning och platsliggning.

Skylten!

Lite fikapaus. Carina, Åsa, Kristina och Åsa.

Invigningen

Strax platsliggning

Jag och Baby i mitten.

Min lilla pudding!

Gömstället

Invigningen bestod i att vi tågade in på Skutskärs IP fotbollsplan. Lite tal och sedan var det dags.
Platsliggningen blev onödigt spännande när vi fick gå tillbaka till hundarna efter 1,5 minut. Två hundar var uppe och gick! Vi fick lägga om och enligt nya reglerna fortsatte tidtagningen där den slutade när avbrottet kom. Men Baby låg fint bägge gångerna!
Vi gick omkring och tittade i lite bland alla grejer som fanns att köpa, pratade lite med nya och gamla vänner och njöt av det fina vädret! Bra för nerverna att allt gick lite lugnt och långsamt.
Lotten föll sig så att jag hamnade i C-gruppen och skulle börja med uppletande på lördag morgon. Spåret som fanns i Ockelbo skulle vi gå på eftermiddagen.

Nummerlappen!
Nummerlappen!

Uppletandet var svårt. Det hörde jag tidigt. Någon grupp hade haft uppletande redan på fredagen och det var många som hade misslyckats. Jag kände mig ändå ganska lugn. Tänkte att jag hade allt att vinna och inget att förlora. Och jag visste hur det kändes att inte få alla 4 föremålen när man så gärna vill.
Men denna gången skulle det visa sig att det var min tur att lyckas! Så glad jag var! Dubbel 9a med litet avdrag för tugg.

Ann-Kristin innan uppletandet!
Ann-Kristin innan uppletandet!

Uppletandet klart! Hittade alla 4 föremålen!
Uppletandet klart! Hittade alla 4 föremålen!

En bra stunds paus efter uppletandet så jag fick lugna ner mig lite! Baby var sitt goa glada jag som vanligt! Vi åkte iväg för att äta lite och rasta hundar och sedan styrde vi kosan mot Ockelbo!
Lottning på Ockelbos fina brukshundklubb. Vi fick en liten påse med bland annat en bok om kronprinsessparet. Prins Daniel är ju från Ockelbo. Vi fick en jättefin kaffemugg med spår-SM tryck på. Coolt! Jag drog nummer 1 och så åkte vi iväg till spårmarkerna.
Här hade det varit björnjakt förra veckan fick jag veta. Jaja, bara att gilla läget. Lite jobbig ruta som låg lite på skrå. Jag kunde inte skicka rakt ut som jag tänkt men det gick 2 ”stigar” som ett V från påsläppspunkten. Skicka höger eller vänster var frågan. Jag bestämde mig för att Baby fick bestämma. Hon valde vänster och det blev tyvärr bakspår. Vi kom iväg ändå och jag kände mig nöjd ändå. Inget strul i alla fall. Spåret gick fram och tillbaka till vägen, lite lurigt men Baby fixade det galant. Tyvärr saknade vi en pinne till slut men jag kan bara vara jättenöjd med vår insats. Detta var faktiskt målsättningen för mig. Ta mig runt spåret och genomföra hela tävlingen.

Här kommer vi!
Här kommer vi!

Innan påsläppet
Innan påsläppet

Tittar på rutan!
Tittar på rutan!

Mycket lättad, glad och nöjd med vår insats tog vi vårt pick och pack och gick långpromenad med hundarna och åt lite mat.

Våra fina flickor!

På söndagen började lydnaden tidigt och i omvänd ordning. Den som gått bäst på lördagen skulle starta sent och omvänt. Dessvärre var resultatrapporteringen inte 100% så vi visste inte när jag och Baby skulle starta. Vi hade tänkt äta frukost på hotellet innan vi åkte till Skutskär men jag blev så orolig att vi skulle missa vår start så vi åkte utan frukost. Och tur var väl det. Det var snart min tur!

 

Christine och Kayan
Framåtsändandet

Bilden ovan är från min lydnad. Jag är så stolt och glad! Ingen kanonlydnad men ändå – inga 0-or och inga 5-or och ett riktigt fint framåtsändande! Och sedan var det klart!
Måste lägga in en bild på Christine & Qayan som vann spårhundsgruppen! Suddig, dålig bild men med ett så härligt driv och självförtroende. Ett så fint ekipage! Imponerande!

Christine och Qayan
Christine och Qayan

Dessa fina minnen är redan en månad gamla men i hjärtat bevarade. Så roligt det har varit.

Baby och jag SM spår 2017
Baby och jag SM spår 2017

Tack till er som varit så vänliga och hjälpt mig så att detta blev möjligt!

 

 

 

Tävlingsvår

Jag är för dålig på att skriva. Tiden känns som att den inte räcker till. Men så klart gör den det. Med ljuset kommer inspirationen och träningspassen blir fler och längre.
Baby tycker träning är toppen och skulle gärna träna dubbelt så mycket. Hon är härlig, glad och positiv och alltid på gång.
Söket har vi lagt i malpåse på ett tag. Spår, uppletande och lydnad för hela slanten är det nu.
Åsa och jag tränar mycket ihop. Ing-Marie, Ki och Elin tränar jag med ibland. Lotta har fått smått och vallar för det mesta. Lille Eddie är en riktigt goding och jag tror Lotta är väldigt nöjd med honom. Men jag saknar Lotta.

Lotta och lille Eddie
Lotta och lille Eddie

Spåret funkar bra men upptagen behöver bli stabilare. Och jag har haft en del bakspår på träning. Jag vill ha bra fart, rakt ut och efter lite bök har jag fått till det riktigt bra. Många upptag har det blivit. Alla lagda av mina träningskompisar utan att jag vet hur dom går.
Pinnarna plockar Baby ganska bra. Missar någon emellanåt. Åsa och jag har tränat en del med att ha vittringsfria pinnar som vi håller i kortare tid. Allt för att våra hundar skall vara riktigt noggrann med pinnarna.

Baby i spåret
Baby i spåret – fotot från Håverudslägret 2017

Håverudsskogarna
Håverudsskogarna – inbjudande!

Fika vid sjön.
Fika vid sjön. Håverud är magiskt.

Baby har blandat fantastiska uppletanden med lite mindre bra prestationer. Hon jobbar bra men har ibland svårt att hitta sista föremålet. Tror jag märker att nära och mittenföremål ställer till det för henne. Vi har lagt om träningen lite grann och jag räknar kallt med att det skall bli bättre. Hon har en härlig energi och gillar momentet.
Håverudslägret i år var en riktig höjdare och vi har tränat både spår, uppletande och lydnad varje dag en hel långhelg. Kul också att träffa Carita och brorsan Brasse! Träna hund hela dagarna och sedan sätta sig vid dukat bord och äta god mat. Sedan gå en härlig långpromenad och prata lite hund – vad kan vara bättre?

Carita och Brasse i uppletanderutan i Håverud.
Carita och Brasse i uppletanderutan i Håverud.

Ing-Marie och Diaz
Ing-Marie och Diaz

Promenadhundar i Håverud
Promenadhundar i Håverud

Lydnadsträning med tävlingsledare – precis som på tävling har gjort gott och gjort mig van vid tävlingssituationen. Jag har gjort dåliga insatser på tävlingsplan där jag inte kunnat göra Baby rättvisa men det börjar bli bättre. Ju lugnare och mer förberedd jag känner mig desto bättre går Baby. Åsa och jag stöter och blöter och det är mycket givande.
Hon går ganska bra och vi filar och filar. Det skall nog bli bra till slut. Nedan framåtsändande på en fotbollsplan. (Har du på ljudet på filmklippet hör du att min telefon ringer mitt upp i alltihop!)

Vi har tävlat en del också. Och det har varit lite blandad konfekt. 2 cert har det blivit så här långt i år och det är jag mycket stolt över.
Och i lördags var Baby och jag i Lomma på Kelpieklubbens utställning. Vi fick vårt efterlängtade utställningscert och hon blev därmed svensk utställningschampion. Så himla roligt! Baby tog förstås det hela med ro! Marianne och Athena blev utställningens finaste juniortik med CK. Så kul!

Baby och Athena
Baby cert och championat och Mariannes fina Athena bästa juniortik.

 

Vår på gång

Det har blivit så tomt här hemma utan min Bonita. Men livet går vidare på något vis. Varje gång jag åker till skogen minns jag henne. Många minnen från skogen. Både sorgligt men också gott att hon är med i tanken.
Många promenader i skogen med hundarna där vi också rekat för spår. Ki och jag gick med hundarna vid Kammarberget. Dramatisk natur med berg och lodräta stup. Men väldigt vackert.

På Kammarberget med Ki och hundarna
På Kammarberget med Ki och hundarna

Lite godisutdelning!
Lite godisutdelning!

Jag har kommit igång med träningen ordentligt nu. Vintern har varit mörk och blöt och inte mycket inspiration för lydnadsträning. Men vi har varit i skogen och tränat. Både spår, uppletande och sök. Nu får söket vila lite när säsongen kommit igång igen. Helgerna tillbringas för det mesta i skogen. Både lördag och söndag. Men även lydnadsträning blir det nu. I torsdags trotsade Elin och jag regnet och tränade lydnad på klubben. Det var väldigt blött och det regnade ända tills vi skulle åka hem. Inget kryp men annars tränade vi all lydnaden. Grymma var vi!

Elin och Baby på klubben!
Elin och Baby på klubben!

Åsa och jag åkte till Varberg för att träna lydnad en dag. Fint väder och lite vårkänsla och duktiga hundar

Åsa och Hippie i Varberg
Åsa och Hippie i Varberg

Denna helgen har jag tränat spår och uppletande båda dagarna. Spårupptag och uppletande med Elin i lördags. Underbart vårväder med solsken. Träning med alla hundarna och vårpromenad sedan.

Elin och Juno spårar
Elin och Juno spårar

Uppletande med Baby
Uppletande med Baby

Min pärla!
Min pärla!

Meja hittade en sko på uppletandet!
Meja hittade en sko på uppletandet!

Idag blev det skogen igen. Men Åsa och jag träffades vid Fjärås Bräcka denna gång. Jag lade 1500m ängsspår till Hippie och Åsa lade ett elitspår till oss i bokskogen. Medan spåren låg till sig tränade vi uppletande. En ganska utmanande ruta med en gärdesgård igenom hela rutan och mycket ris och en bergknalle längst ut. Kände mig mycket nöjd efter uppletandet. Baby fungerar väldigt bra just nu. Det ser lätt ut när hon rejsar runt och hämtar in alla grejerna.
Så släppte jag på Baby på vårt spår. Tjusigt – rakt ut och åt rätt håll efter att ha kontrollerat ett par meter i andra riktningen. Vi fick 1:a pinnen. Sedan en spets och nerför ett berg och sedan vänster. Efter 100 meter ungefär blev det stora problem. Fram och tillbaka. Vände tillbaka en bit och gjorde om, provade åt alla håll. Ner över en lerig skogsstig – vände tillbaka. Sådär höll det på en stund. Jag undrade vad som pågick men höll mig lugn, sa inget, släppte linan och stod still. Det tog säkert inte så lång tid som jag tyckte. Så gick hon tillbaka till den leriga stigen och över den – och vips var vi iväg igen! Och efter 100m en pinne!

Äntligen en pinne efter allt snurrande!
Äntligen en pinne efter allt snurrande!

Lite vatten och ett par Frolic så bar det iväg igen! Vilket fint spårarbete av min goa Baby! Efter 4 pinnar hittade vi plötsligt slutapporten! Den hade Åsa tappat på vägen. Tack för den! Jag släppte på igen och efter 10 meter kom nästa pinne. Så kan man också göra. Inga problem! Vi gick i bokskog, granplantering, bland små lärkträd, intill en sommarstuga. Plötsligt kom det två tjejer som stavgångade. Hej, hej sa dom! Hej på er sa jag. Och så gick vi vidare. Så småningom kom vi till slut nummer 2 och jag var mycket nöjd! Baby också tror jag. Hon verkade väldans glad i alla fall!

Vid slutet på spåret!
Vid slutet på spåret!

När jag kom ur skogen var Åsa och Hippie nästan klarar med sitt ängsspår. Allt hade gått toppenbra. Inte så uppseendeväckande i normala fall. Men två personer gick kors och tvärs över hela spåret med en setter som de rastade och skickade mellan sig. Imponerande måste jag säga!
Tazza och Meja fick vara med och valla uppletanderutan och sedan göra varsitt uppletande. Goa och glada är dom två ”gamlingarna”

Åsa, Tazza och Meja
Åsa, Tazza och Meja

Nu är det jobbvecka igen men lite skotträning hade jag tänkt hinna med.

 

 

Nya mål

Är fortfarande jätteglad över championatet som vi tog i oktober, Baby och jag. Tävlingssäsongen var över i och med den tävlingen och det var en perfekt avslutning vi hade i Vänersborg.

I Laholm nåra veckor senare gjorde Baby och jag MT. Hon var riktigt duktig – lilla jakten var hon inte så intresserad av men annars var hon duktig och framåt. Vi lyckades dock inte klara poängen för att bli korade. Synd – men jag var mycket nöjd med Babys prestation. Har filmat alltihop. Skall försöka ta mig tid att redigera och lägga upp film från dagen men det får bli en senare historia.

Jag och Lotta fortsätter träna spår. Fick en halvdag ledig och då passade vi på att träna spår. Het som en jag vet inte vad på första spåret efter tävlingen. Efter ett praktfullt bakspår kom vi iväg och hon gjorde det bra som hon alltid gör.

Lydnad tränar jag och Elin i alla fall en gång i veckan. Vädret är inte det allra bästa men det funkar ganska bra att träna på klubben än så länge. Vi har ju grusplanen i värsta fall.
Dessutom har vi börjat träna sök också, Ki, Ing-Marie och jag. Vi behöver nog bli ett par till men för tillfället funkar det med oss tre.

Jag och Ing-Marie var iväg en tripp till Värnamo BHK och Mariannes valpträff. Det var kul att träffa gamla och nya vänner. Och jättekul att träffa Diaz fina syskon. Det blev en heldag i skogen och på klubben med nästan bara kelpies.

Mats lade ett jättefint och galet spår till Baby och mig – det gick i djupa diken, på nerfallna träd och i nyplöjd skogsmark. Men Baby är en klippa och fixade det galant! Här är hon vid slutapporten!

Många härliga promenader blir det ju också förstås. Tyvärr har det fina höstvädret ersatts av novemberskitväder – men några fina höstkort har vi hunnit med. Idag hade vi pannlampor Ing-Marie och jag annars hade vi nog inte kommit hem igen 🙂