Tävlingsvår

Jag är för dålig på att skriva. Tiden känns som att den inte räcker till. Men så klart gör den det. Med ljuset kommer inspirationen och träningspassen blir fler och längre.
Baby tycker träning är toppen och skulle gärna träna dubbelt så mycket. Hon är härlig, glad och positiv och alltid på gång.
Söket har vi lagt i malpåse på ett tag. Spår, uppletande och lydnad för hela slanten är det nu.
Åsa och jag tränar mycket ihop. Ing-Marie, Ki och Elin tränar jag med ibland. Lotta har fått smått och vallar för det mesta. Lille Eddie är en riktigt goding och jag tror Lotta är väldigt nöjd med honom. Men jag saknar Lotta.

Lotta och lille Eddie
Lotta och lille Eddie

Spåret funkar bra men upptagen behöver bli stabilare. Och jag har haft en del bakspår på träning. Jag vill ha bra fart, rakt ut och efter lite bök har jag fått till det riktigt bra. Många upptag har det blivit. Alla lagda av mina träningskompisar utan att jag vet hur dom går.
Pinnarna plockar Baby ganska bra. Missar någon emellanåt. Åsa och jag har tränat en del med att ha vittringsfria pinnar som vi håller i kortare tid. Allt för att våra hundar skall vara riktigt noggrann med pinnarna.

Baby i spåret
Baby i spåret – fotot från Håverudslägret 2017
Håverudsskogarna
Håverudsskogarna – inbjudande!
Fika vid sjön.
Fika vid sjön. Håverud är magiskt.

Baby har blandat fantastiska uppletanden med lite mindre bra prestationer. Hon jobbar bra men har ibland svårt att hitta sista föremålet. Tror jag märker att nära och mittenföremål ställer till det för henne. Vi har lagt om träningen lite grann och jag räknar kallt med att det skall bli bättre. Hon har en härlig energi och gillar momentet.
Håverudslägret i år var en riktig höjdare och vi har tränat både spår, uppletande och lydnad varje dag en hel långhelg. Kul också att träffa Carita och brorsan Brasse! Träna hund hela dagarna och sedan sätta sig vid dukat bord och äta god mat. Sedan gå en härlig långpromenad och prata lite hund – vad kan vara bättre?

Carita och Brasse i uppletanderutan i Håverud.
Carita och Brasse i uppletanderutan i Håverud.
Ing-Marie och Diaz
Ing-Marie och Diaz
Promenadhundar i Håverud
Promenadhundar i Håverud

Lydnadsträning med tävlingsledare – precis som på tävling har gjort gott och gjort mig van vid tävlingssituationen. Jag har gjort dåliga insatser på tävlingsplan där jag inte kunnat göra Baby rättvisa men det börjar bli bättre. Ju lugnare och mer förberedd jag känner mig desto bättre går Baby. Åsa och jag stöter och blöter och det är mycket givande.
Hon går ganska bra och vi filar och filar. Det skall nog bli bra till slut. Nedan framåtsändande på en fotbollsplan. (Har du på ljudet på filmklippet hör du att min telefon ringer mitt upp i alltihop!)

Vi har tävlat en del också. Och det har varit lite blandad konfekt. 2 cert har det blivit så här långt i år och det är jag mycket stolt över.
Och i lördags var Baby och jag i Lomma på Kelpieklubbens utställning. Vi fick vårt efterlängtade utställningscert och hon blev därmed svensk utställningschampion. Så himla roligt! Baby tog förstås det hela med ro! Marianne och Athena blev utställningens finaste juniortik med CK. Så kul!

Baby och Athena
Baby cert och championat och Mariannes fina Athena bästa juniortik.

 

Vår på gång

Det har blivit så tomt här hemma utan min Bonita. Men livet går vidare på något vis. Varje gång jag åker till skogen minns jag henne. Många minnen från skogen. Både sorgligt men också gott att hon är med i tanken.
Många promenader i skogen med hundarna där vi också rekat för spår. Ki och jag gick med hundarna vid Kammarberget. Dramatisk natur med berg och lodräta stup. Men väldigt vackert.

På Kammarberget med Ki och hundarna
På Kammarberget med Ki och hundarna
Lite godisutdelning!
Lite godisutdelning!

Jag har kommit igång med träningen ordentligt nu. Vintern har varit mörk och blöt och inte mycket inspiration för lydnadsträning. Men vi har varit i skogen och tränat. Både spår, uppletande och sök. Nu får söket vila lite när säsongen kommit igång igen. Helgerna tillbringas för det mesta i skogen. Både lördag och söndag. Men även lydnadsträning blir det nu. I torsdags trotsade Elin och jag regnet och tränade lydnad på klubben. Det var väldigt blött och det regnade ända tills vi skulle åka hem. Inget kryp men annars tränade vi all lydnaden. Grymma var vi!

Elin och Baby på klubben!
Elin och Baby på klubben!

Åsa och jag åkte till Varberg för att träna lydnad en dag. Fint väder och lite vårkänsla och duktiga hundar

Åsa och Hippie i Varberg
Åsa och Hippie i Varberg

Denna helgen har jag tränat spår och uppletande båda dagarna. Spårupptag och uppletande med Elin i lördags. Underbart vårväder med solsken. Träning med alla hundarna och vårpromenad sedan.

Elin och Juno spårar
Elin och Juno spårar
Uppletande med Baby
Uppletande med Baby
Min pärla!
Min pärla!
Meja hittade en sko på uppletandet!
Meja hittade en sko på uppletandet!

Idag blev det skogen igen. Men Åsa och jag träffades vid Fjärås Bräcka denna gång. Jag lade 1500m ängsspår till Hippie och Åsa lade ett elitspår till oss i bokskogen. Medan spåren låg till sig tränade vi uppletande. En ganska utmanande ruta med en gärdesgård igenom hela rutan och mycket ris och en bergknalle längst ut. Kände mig mycket nöjd efter uppletandet. Baby fungerar väldigt bra just nu. Det ser lätt ut när hon rejsar runt och hämtar in alla grejerna.
Så släppte jag på Baby på vårt spår. Tjusigt – rakt ut och åt rätt håll efter att ha kontrollerat ett par meter i andra riktningen. Vi fick 1:a pinnen. Sedan en spets och nerför ett berg och sedan vänster. Efter 100 meter ungefär blev det stora problem. Fram och tillbaka. Vände tillbaka en bit och gjorde om, provade åt alla håll. Ner över en lerig skogsstig – vände tillbaka. Sådär höll det på en stund. Jag undrade vad som pågick men höll mig lugn, sa inget, släppte linan och stod still. Det tog säkert inte så lång tid som jag tyckte. Så gick hon tillbaka till den leriga stigen och över den – och vips var vi iväg igen! Och efter 100m en pinne!

Äntligen en pinne efter allt snurrande!
Äntligen en pinne efter allt snurrande!

Lite vatten och ett par Frolic så bar det iväg igen! Vilket fint spårarbete av min goa Baby! Efter 4 pinnar hittade vi plötsligt slutapporten! Den hade Åsa tappat på vägen. Tack för den! Jag släppte på igen och efter 10 meter kom nästa pinne. Så kan man också göra. Inga problem! Vi gick i bokskog, granplantering, bland små lärkträd, intill en sommarstuga. Plötsligt kom det två tjejer som stavgångade. Hej, hej sa dom! Hej på er sa jag. Och så gick vi vidare. Så småningom kom vi till slut nummer 2 och jag var mycket nöjd! Baby också tror jag. Hon verkade väldans glad i alla fall!

Vid slutet på spåret!
Vid slutet på spåret!

När jag kom ur skogen var Åsa och Hippie nästan klarar med sitt ängsspår. Allt hade gått toppenbra. Inte så uppseendeväckande i normala fall. Men två personer gick kors och tvärs över hela spåret med en setter som de rastade och skickade mellan sig. Imponerande måste jag säga!
Tazza och Meja fick vara med och valla uppletanderutan och sedan göra varsitt uppletande. Goa och glada är dom två ”gamlingarna”

Åsa, Tazza och Meja
Åsa, Tazza och Meja

Nu är det jobbvecka igen men lite skotträning hade jag tänkt hinna med.

 

 

Nya mål

Är fortfarande jätteglad över championatet som vi tog i oktober, Baby och jag. Tävlingssäsongen var över i och med den tävlingen och det var en perfekt avslutning vi hade i Vänersborg.

I Laholm nåra veckor senare gjorde Baby och jag MT. Hon var riktigt duktig – lilla jakten var hon inte så intresserad av men annars var hon duktig och framåt. Vi lyckades dock inte klara poängen för att bli korade. Synd – men jag var mycket nöjd med Babys prestation. Har filmat alltihop. Skall försöka ta mig tid att redigera och lägga upp film från dagen men det får bli en senare historia.

Jag och Lotta fortsätter träna spår. Fick en halvdag ledig och då passade vi på att träna spår. Het som en jag vet inte vad på första spåret efter tävlingen. Efter ett praktfullt bakspår kom vi iväg och hon gjorde det bra som hon alltid gör.

Lydnad tränar jag och Elin i alla fall en gång i veckan. Vädret är inte det allra bästa men det funkar ganska bra att träna på klubben än så länge. Vi har ju grusplanen i värsta fall.
Dessutom har vi börjat träna sök också, Ki, Ing-Marie och jag. Vi behöver nog bli ett par till men för tillfället funkar det med oss tre.

Jag och Ing-Marie var iväg en tripp till Värnamo BHK och Mariannes valpträff. Det var kul att träffa gamla och nya vänner. Och jättekul att träffa Diaz fina syskon. Det blev en heldag i skogen och på klubben med nästan bara kelpies.

Mats lade ett jättefint och galet spår till Baby och mig – det gick i djupa diken, på nerfallna träd och i nyplöjd skogsmark. Men Baby är en klippa och fixade det galant! Här är hon vid slutapporten!

Många härliga promenader blir det ju också förstås. Tyvärr har det fina höstvädret ersatts av novemberskitväder – men några fina höstkort har vi hunnit med. Idag hade vi pannlampor Ing-Marie och jag annars hade vi nog inte kommit hem igen 🙂

 

Jag säger bara – Vänersborg!

Nä, hon började inte löpa så vi åkte till Vänersborg i söndags för att tävla spår, Åsa och jag.
En sån fantastisk tur jag haft. Att först komma med på tävlingen. Hur många som helst anmälda och bara 10 spår. Både Åsa och jag kom med – helt otroligt. Stackars Ing-Marie fanns inte ens med på reservlistan. Jag var nästan säker på att hon skulle börja löpa men hon höll sig och det var ju toppen!
Vi träffades på Vargön tidigt på morgonen och det var riktigt kyligt men uppehåll.
Jag drog nummer 5 och Åsa nummer 8. Efter en stund bar det av upp i skogen. Det var jättefint där jag hade mitt spår. Öppet och fint med en liten tjärn med några svanar.
Det tog en stund innan det var min tur så Baby och jag gick en liten sväng.
Rutan låg en bit in i skogen och var ganska öppen. Jag selade på Baby vid bilen och vi fick gå en liten bit. Jag lämnade henne en bit ifrån rutan och gick fram och tittade. Så var det dags.
Jag peppade henne lite och så skickade jag henne – och hon gick rakt ut ganska långt sedan vänster och så bar det iväg åt rätt håll!
Spåret gick som en dans! Alla pinnar hittade Baby och vi var runt spåret på en knapp halvtimma. Min spårläggare sa att domarna verkade nöjda med vårt påsläpp. Det var ju kul för vi har tränat påsläpp en del. Inte en skymt av den lilla ring hon brukar göra innan hon sticker ut och tar spåret.
Så himla go känsla att veta att vi skulle få fortsätta! Tur att spårläggaren skulle till klubben. Jag hade nog aldrig hittat tillbaka annars!

Det tog en bra stund innan vi var tillbaka på klubben. Har sett skylten när man åkt förbi några gånger men hade aldrig varit där förut.
Åsa kom efter ett tag och hon var också nöjd efter spåret!
Efter lunchen var det dags för mig att gå lydnaden. Känslan var ganska bra. Tyckte jag gick bra. Hon var lite nosig i början men det blev bättre efter en stund.
Lite långt framåtsändande och lite glest skall men annars ganska ok. Vi fick inga jättepoäng men jag kände mig nöjd och det gjorde Baby också.
Åsa och Hippie gjorde en fin lydnad och jag såg att Åsa var mycket nöjd!

Lite väntan igen – sen var det uppletande. Man fick gå ner längs lydnadsplanen och sedan bort till höger. Flera stora appellplaner fanns det där och en agilityplan. Vilket ställe! Häftigt! Uppletanderutan var fin. Många fina ställen att skicka ifrån, platt men med många träd och buskar. Vi kom in i höger hörne. En hel del publik stod där. Jag bestämde mig för att skicka från vänster hörne så vi gick längst bort.
Första skicket – hunden försvann. Jag gick 10 meter åt höger och ställde mig och väntade. Hann tänka en massa saker innan hon plötsligt dök upp med första föremålet. Skickade igen och snabbt in med nästa föremål. Efter tre skick hade jag tre föremål och jag var borta i höger hörne där jag skickade henne för fjärde gången. Hon stack rakt ut och försvann en stund men kom tillbaka tom. Skickade igen och drog mig mot mitten. Baby kom tillbaka tom samtidigt som jag fick reda på att jag hade 1 minut kvar. Skickade henne igen och gick åt vänster. Och så plötsligt tvärvände hon i mitten på rutan och hittade sista föremålet! Så himla roligt! Publiken applåderade och jag var överlycklig för vi hade fullt på uppletandet! Min härliga hund fixade det!
Så var det bara platsliggningen kvar. Baby fick ligga bredvid fina Qrut en jättefin kelpiekille. Men jag var oerhört nervös. Fast jag vet inte varför egentligen. Inget har någonsin hänt. Och till slut var tiden ute och hon låg så fint precis som hon brukar.

Det tog en stund innan allt var sammanräknat. Jag visste att specialen gått riktigt bra men vågade inte hoppas. Trodde jag fixat certet på GMBK men missade det med 2 poäng så jag ville inte ta ut något i förskott.
Men detta var min och Babys dag! Vi vann och fick certet och brukschampionatet vi så gärna ville ha! Grymma Åsa och Hippie knep också ett cert blev spårchampions och slutade tvåa!

Kungsbacka äger!
Kungsbacka äger!
Hippie och Baby nybakade spårchampions!
Hippie och Baby nybakade spårchampions!

 

 

Elit spår

Så har vi tävlat elit spår att par gånger. Riktigt kul har det varit! Och det har gått bättre än jag kunnat drömma om. Jag och Åsa anmälde oss till Laholm. Tävlingen var dubblerad och vi bägge kom med! Fast jag på lördagen och Åsa på söndagen. Inget att deppa för och den lördagen blev nåt i hästeväg! Vi åkte ner i mulet och tidvis regnigt väder men det var uppehåll när vi närmade oss Laholm.
Dagen började i skogen. Lotten gav oss startnummer 1 och det kändes bra. Spåren var jättefina och terrängen ungefär som hemma. Vi kom iväg åt rätt håll och trots att jag var övertygad om att jag missat en pinne hade vi allt med oss vid slutet! Härligt!
Innan vi åkte tillbaka till klubben var det uppletande. En grön och fin skogsruta. Baby fick in alla 4 föremålen men lite ostrukturerad och släppte ett föremål så 8-8,5 där.
På klubben sken solen och det var riktigt fint väder. Var ganska spänd på hur lydnaden skulle funka så det var skönt att vara nummer 1 så man slapp vänta så länge. Först platsliggning. Hon låg så fint och jag var nervös som vanligt där jag stod bakom klubbstugan. Puh!
Lite uppvärmning och sedan var det dags för lydnaden. Fria följet hyfsat och inkallningen sådär. Men sen.. Herre jösses vad hon gick bra! Allting bara funkade! Så himla häftigt! Galet bra alltihop! Vi slutade 2:a med cert och med fantastiska poäng!

Prispallen!
Prispallen!
Protokollet
Protokollet

Resan hem gick som en dans. Såklart! Men hemma var det sofflocket för oss. Baby var ganska trött efter en händelserik dag.

Trötter
Trötter

Det bästa av allt var att Åsa och Hippe åkte ner på söndagen och fixade ett cert dom också!

Förra helgen hade vi lyckats komma med på GMBK’s Grand Prix på lördagen, både Åsa och jag. Ing-Marie, Linnéa och jag var på fredagen och tittade på lydnadstävlingarna och hejade på våra klubbkompisar som tävlade. Jag ville också känna lite på stämningen. En del tält med försäljning fanns det och jag köpte en fin tröja och lite snitslar att ha i skogen när vi tränar.

Agneta och Extra
Agneta och Extra
Catharina och Cirka
Catharina och Cirka
Elin och Juno
Elin och Juno
Eva-Britt och Moa
Eva-Britt och Moa

På lördag morgon var det samling 07.00 på GMBK. Fick nummer 17 men fick gå min lydnad redan som 3:e ekipage efter platsliggningen. Var lite besviken för lydnaden kändes inte så som det gjort senast men vi höll ihop det bra ändå. Så chocken var stor när jag läste på delresultaten. Vi hade riktigt bra poäng! Tittade flera gången men min känsla hade varit helt fel! Så konstigt men jag var jätteglad!
Uppletandet var inte riktigt bra denna gången heller. 3 föremål in men lite vimsigt och lite tugg på föremålen.
Spåret fick jag och Baby gå efter lunch. Ett jättefint spår i hemtam terräng. Alla pinnar in men lite strul innan hon kom iväg ur rutan. 8,5 fick vi på påsläppet. Spåret tog 25 minuter och allt gick bra utan strul eller tapp.
Efter spåret fick Baby bada i en liten sjö alldeles där vi parkerat bilen. Jag var ganska varm också så mina fötter fick också bada lite.

Baby badar efter spåret!
Baby badar efter spåret!

Sedan blev det flera timmars väntan innan resultaten kom. Vi slutade 7a med fina 583 poäng. Inget cert denna gång dock. Monica och hennes fina kelpie Xter kom 2a med cert!
Det blev mycket prat och en promenad med hundarna. En mycket trevlig dag på GMBK. Ing-Marie var på plats och hejade på oss och det var ju också kul!

Hundarna uppradade på en spång!
Hundarna uppradade på en spång!
Monica, Ing-Marie och Baby!
Monica, Ing-Marie och Baby!

 

Sommarrapport

Sommaren gick fort. Mycket har hänt men inte mycket här. Jag skall försöka göra en liten summering. Hela våren och en bit in på semestern har Ing-Marie och jag hållit på att lägga spår inför vår stora sommartävling och tillika riksmästerskap för kelpie. Vi har lagt många timmar i skogen på alla spåren men det har varit både kul och nyttigt. 1500m spår är långt.

Bonita och Baby
Bonita och Baby
Alla spåren mätta med detta mäthjul.
Alla spåren mätta med detta mäthjul.
Meja i spårskogen
Meja i spårskogen
Semestersabotören spårläggning
Semestersabotören spårläggning

Jag har också tränat en hel del spår med Baby. Ofta med Lotta och Roffe i hennes härliga skogar. Det har lagt grunden till Babys spårsäkerhet. Hon har med tiden blivit en riktigt duktig spårhund. Hon älskar att spåra och ger sig aldrig. Och det är skönt att känna sig säker i skogen i hennes sällskap.

Lotta och Roffe
Lotta och Roffe
I spåret med Baby
I spåret med Baby

Vi provgick också ett par av spåren vi lagt till tävlingen.
Numera använder jag endast skogspinnar och hon plockar oftast allihop.

Vi har tränat en hel del uppletande också. Baby är riktigt bra på uppletande. Det har hon redan visat. Tränar ganska mycket på det ändå för att försöka ge henne stor erfarenhet.

Uppletanderuta
Uppletanderuta

Hon är härlig att träna. Hon vet var hon varit och vart hon skall. Stor energi har hon och alltid en ide om vart nästa skick skall gå. Jag rör mig i sidled på stigen när hon är ute och letar så vi har en ny plats inför varje nytt skick. Hon är verkligen en toppenhund min lilla Baby.

Lydnad har vi tränat jättemycket hela våren och sommaren. Krypet, skallet, apporteringarna och hoppet funkar ganska bra. Framåtsändandet är bra men alldeles för långt. Träna, träna träna på detta. Fria följet har varit lite si och så men ju mer jag tränar desto bättre blir det. Backningen skall bli bättre, språngmarschen mindre hoppig och lite sneda sättanden som skall jobbas bort.
Inkallningen är svår. Baby tycker att hon kan själv så jag får träna mycket raka inkallningar. Annars bromsar hon för mycket och inkallningen blir jättelångsam. Så raka inkallningar är det som gäller.
Stegen börjar bli bättre nu efter en hel del träning. Hon går på alla stegen men det går ganska snabbt så jag får pinna på bredvid.

Stegklättring på GMBK
Stegklättring på GMBK

Och – så skall alla moment tränas tävlingsmässigt med tävlingsledare. Tack vare goa klubbkompisar har jag fått hjälp med det.
Jag och Åsa har åkt runt lite på andra klubbar och tränat lydnad tävlingsmässigt , provat på andra hopphinder och stegar. Riktigt nyttig träning.

Åsa och jag i Falkenberg!
Åsa och jag i Falkenberg!

Sommartävlingen gick av stapeln helgen v.29 och det var full fart en hel helg. En härlig helg med lydnad på fredagen, spårtävling med 17 spår på lördagen och sök på söndagen. Vi hade många duktiga deltagare och en brukschampion både på lördagen och på söndagen. Jättekul men oj vad jag var sugen på att delta istället för att arrangera.

Spårupptag
Spårupptag
Spårdomare Sven och Bengt
Spårdomare Sven och Bengt

Så plötsligt hade Åsa övertalat mig om att det var dags att anmäla till några tävlingar. Tranås och Falköping i augusti. I Tranås blev vi 20 och 21-reserv så det kunde vi glömma. Men i Falköping kom vi båda med. Så sista helgen på semestern bar det iväg till Falköping.
Ja, vi bodde i sonens lägenhet i Tibro mellan fredagen och lördagen. Skönt det. Körtiden på lördag morgon kortade från 3 timmar till 40 minuter och det var skönt!

Jag drog nummer 11 och när vi kom ut till spåren började regnet avta och solen tittade fram.
Efter lite snurr kom vi ur rutan åt rätt håll. Ganska ojämnt på marken med mina onda fötter. Tror jag vrickade fötterna 50 gånger 🙂 Men när hon hittade första pinnen sänkte sig lugnet i mig. Jag kom på mig själv att tänka att detta var ju som att gå spår hemma hos Lotta. En så häftig känsla. Kunde verkligen inte bli bättre. Vi missade 3e pinnen och det var ju synd. Men vi var runt på lite drygt 25 minuter.

Tillbaka på klubben kände jag mig mycket nöjd och glad. Lydnaden kom sedan. Dom skulle ha paus mellan startnummer 10 och 11. Jag visste att nummer 10 hade brutit och jag ville inte sitta och vänta på att domarna skulle fika. Så jag värmde upp medan nummer 9 gick och när dom sedan tittade sig om efter 10an så sa jag att hon brutit och då fick jag gå istället.
Det kändes helt lugnt när jag gick in på planen. Baby var lugn och samlad och vi gjorde som vi brukar göra när vi tränar tävlingsmässigt.
Först fria följet – hon gick riktigt fint tyckte jag. Dålig backning och lite sneda sättanden men annars ganska ok.
Inkallningen gick jättebra. Kanske lite långt ställande men annars bra. Häftigt!
Framåtsändandet – Saaakta tjoade jag bägge vägarna. Och det blev ju ganska bra! 5or fick jag och det gjorde mig mycket glad. Hon gick rakt och fint, tittade inte på gruppen och finfin inkallning. Hon fick mycket beröm efter det!
Krypet – herrejösses det var bra!
Skallet – om möjligt ännu bättre. Lät som ljuv musik. Vov, vov, vov, vov i fin takt och inte ett enda tjuvskall före, i mitten eller efteråt!
Metallapportering – jättebra
Tungapportering – jättebra
Hoppet – toppenbra
Stegen – toppenbra
En sån härlig känsla!

Protokollet
Protokollet

Hon gjorde ett toppenfint uppletande men hittade bara 3 föremål.
Så var det bara platsliggningen kvar. Hon fick ligga bredvid en jättefin kelpiekille och dom såg riktigt söta ut. Lite nervöst var det allt men det gick bra!
Vi slutade 8 med drygt 560p och det är jag mycket nöjd med! Det var en riktigt kul debut och hoppas snart få tävla igen.

Debuten avklarad
Debuten avklarad

Omstart

Nu har Baby löpt klart och vi har börjat träna inför höstens tävlingar. Vi har varit i skogen och tränat spår och uppletande i princip varje helg hela hösten, vintern och våren. Det känns jättebra och jag har ganska bra självförtroende i skogen. Baby är duktig och pålitlig och tycker det är toppen både att spåra och att göra uppletande.
Egentligen pratar jag om lydnaden. Där har vi lite nytt att träna på.
Fria följet – skall bli bättre. Måste rätta till sneda sättanden, träna språngmarscher, backning och säkert en del annat.
Inkallning med stå och ligg – blir lite nytt och framför allt längre.
Framåtsändande – träna avstånd och saktagående. Gruppen bryr hon sig inte om. Däremot tävlingsledaren.. Blir en del att träna på.
Krypet – här skall vi träna höger och vänstervinklar. Och få henne att inte ha så bråttom. Hon kryper fint men vi behöver gå mer tillsammans.
Skallet – riktigt bra. Bara en hel massa mängdträning. Inget pipande och inga extra skall. Hon skäller jämt och bra och håller i fint.
Metallapportering – är hon riktigt duktig på.
Tungapport – kommer att bli 3kg istället för 2kg som det är nu. Gränsen blir vid 45 cm mankhöjd så jag är osäker på vilken sida om viktgränsen vi hamnar. Hon är 45cm hög.
Hoppet – blir antagligen 5 cm högre. 70cm istället för 65. Vi måste träna avståndet på andra sidan hoppet.
Stegen – helt ny. Mycket mängdträning blir det på den.
Platsliggning med skott – känner mig mycket nöjd med den. Fungerar riktigt bra!
Ja där har man ju att göra ett bra tag! Har tränat lydnad både måndag och tisdag och det känns mycket inspirerande.

Puma och Baby
Puma och Baby

Utöver lydnadsträning och spår och uppletande också för den delen har vi vår stora tävling till sommaren. Kul skall det bli! Inga sysselsättningsproblem här inte. Bilden ovan tog jag när Tessan och jag rekade i skogen i måndags. Underbart med vår och ljus!

Kelpiespecial i Lomma

Så har vi varit på roadtrip igen jag och Ing-Marie. Kelpiespecial i Lomma och framför allt träff med Carita och Babys fina bror Brasse. Vädret var helt ok bortsett från att det var jättekallt. Men det blev en lyckad dag med utställning, brukslydnadsträning och härliga vänner.
Baby fick excellent men inget CK. Konstigt kan man tycka med den fantastiska kritiken. Så inget cert och det var ju synd. Däremot blev hon hela utställningens bästa bruksmeriterade hund och fick dessutom Glimmergruvans vandringspris till bästa bruksmeriterade hund. Så det är man ju väldigt stolt över. Hemma igen vid 10-tiden på kvällen efter en härlig dag.

Johanna och Brasse
Johanna och Brasse
Johanna och Brasse
Johanna och Brasse
Jag och Baby
Jag och Baby
Baby
Baby
Baby bästa bruksmeriterade hund
Baby bästa bruksmeriterade hund
Ing-Marie och Abbie
Ing-Marie och Abbie
Ing-Marie och Abbie
Ing-Marie och Abbie
Johanna och Duke
Johanna och Duke
Mea
Mea
Konkurrensen i veteranklass
Konkurrensen i veteranklass
Brasse och Abbie
Brasse och Abbie
Ing-Marie och Mea
Ing-Marie och Mea
Baby med Glimmergruvans vandringspris
Baby med Glimmergruvans vandringspris
Stolt matte!
Stolt matte!